Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bokföring av föremålen, konservering, utställning och montering m. m. Till sist ges i en bilaga
ett schema för bokföringen Några av råden förefalla tämligen självklara, men många äro
praktiska, och handboken fyller utan tvivel ett behov. Erfarenheten från Nordiska museet spelar
en stor roll i framställningen. A. B—s.
Bergman, Johan [utg.]. Latinska källskrifter till Sveriges äldsta historia. Några
antika och medeltida texter av svenskt-kulturhistoriskt intresse. Med förklaringar.
Nst. 1918. 64 s. 2:75.
Samlingen, som omfattar utdrag ur senlatinska och tidigt medeltida latinska texter försedda
med förklarande anmärkningar, är synnerligen nyttig och intressant för var och en, som
intresserar sig för vårt lands och folks äldre historia. De ofta citerade ställena föreligga bekvämt
samlade och tillgängliga för den, som förstår latin och vill taga kännedom om källorna
själva. M. P. N.
Boehn, Max v. Från kejsardöme till republik. Hundra års fransk kulturhistoria
1814—1914. Övs. [fr. ty.] av Gunnar Örnulf. L. H. 1918. 436 s. Ill. 28:—.
Förf. har vågat sig på den djärva uppgiften att under brinnande krig i sitt hemland (Tyskland)
utgiva detta digra verk om fransk kultur. Han har gjort ett tvärsnitt genom hela det
franska samhällslivet och skildrar statsliga och sociala förhållanden såväl som litterära,
konstnärliga och helt vardagliga. Att sammansmälta allt detta till ett enhetligt verk har icke
överallt lyckats förf., men hans kulturhistoria är dock ett upplysande arbete av obestridlig betydelse.
Dessutom är den synnerligen roande. Förf. har i mycket byggt på 1800-talets rika franska
memoarlitteratur och därigenom häft möjlighet att skänka sina skildringar ett sprudlande,
personligt liv. Man fäster sig icke minst vid det utomordentligt rika illustrationsmaterialet, en
ypperlig vägledare i ett arbete som detta. Bokens innehåll ger god valuta för det höga
priset. J. F.
Från Wienkongressens dagar. Minnen och anteckningar från deltagare och
medarbetare, utg. av Friedrich Freksa. Övs. [fr. ty.]. W. & W. 1918. 242 s. 7:—.
Innehåll: Friherre von Nostitz anteckningar. — Ur grevinnan Lulu Thürheims minnen. —
Ur grevinnan Bernstorffs minnen. — Humboldts brev till sin hustru. — Friherre von Steins
dagbok.
I föreliggande bok har utg. samlat ihop dagboksanteckningar från några vid Wienkongressen
närvarande aktiva och passiva personligheter. Ur historiskt synpunkt äro egentligen
blott de förras dagböcker av större värde. De äro förut utgivna i separat på sitt modersmål.
De senares minnen hava huvudsakligen kulturhistoriskt intresse. De syssla blott i förbigående
med politiska ting. De här nu försvenskade anteckningarna äro ganska stympade och torde
knappast i någon högre grad varå njutbara annat än för dem, som sysselsatt sig med den
tidsepokens historia. J. F.
Hallendorff, Carl. Oscar I, Napoleon och Nikolaus. Ur diplomaternas
privatbrev under Krimkriget. H. G. 1918. 441 s. Ill., portr. 20:—.
Prof. H:s arbete består av två olika avdelningar. Den första, omfattande ungefär en tredjedel,
utgöres av en lättflytande och överskådlig, i en viss journalistisk ton hållen exposé över
den svenska politiken under inflytande av de växlande faserna i Krimkriget. Den senare
längre avdelningen består av ett urval av det viktigaste hittills oanvända och huvudsakligen
från sedermera utrikesminister Manderströms brevväxling hämtade källmaterialet, på vilket förf:s
inledande översikt stöder sig.
Sveriges politik under Krimkriget har senast skildrats av Emil Hildebrand i »Sveriges
historia», och i stort sett kan Hallendorffs framställning sägas endast på ett mera detaljerat sätt
belysa de av Hildebrand uppdragna linjerna. Emellertid finnas vissa drag i utvecklingen, som
betonats skarpare av Hallendorff och vilka äro ägnade att ge en något ny nyansering av bilden,
Så påvisar han med ganska stor evidens, att en bidragande orsak till att Oskar I, den
egentlige ledaren av Sveriges utrikespolitik, lämnar sin tidigare ytterst försiktigt avvaktande hållning
har varit hänsyn till den allmänna opinionen i Sverige och särskilt till den kritik, som vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
