Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska arbeten om Ryssland och Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cehdskyj, L., Ukraina. Sveriges bortglömda bundsförvant. 1915. (21 s.)
Sumarokoff, P., Resa genom Krimm och Bessarabien. Öfvers. af Fehr Olof Gravander.
1805. (VIII, 110 s.)
Halfön Krim . . . 1855; se ovan under 9 (Om Krimkriget).
Stuxberg, A., Från Krim och Kaukasus. Naturmålningar och bref . . . 1897. (165 s.)
Wanberg. H., Krim. (1: Norstedts reseskildringar. 2. s. 155—198.)
Ryssland och Tscherkassien. Anteckningar om tscherkassiernas seder och lefnadssätt . . .
Af en engelsman. Övers. 1838. (42 s., 1 pl.)
Wagner, Fr., Schamyl såsom fältherre, sultan och prophet, samt Kaukasus. Skildringar
af Kaukasiens folkslag och länder. 1854. (IV, 80 s., 1 portr.)
Stuxberg, A., Erinringar från svenska expeditionen till Novaja Senilja och Jenissej 1875
och 1876; se ovan under 10.
Hemberg, E., Från Kola och Ural. Vildrnarksbilder. 1902. (248 s.)
14. Svenska arbeten om den ryska och polska vitterheten.
Den äldsta svenska boken om rysk litteraturhistoria torde vara Georg Frasers »Vitterheten
i nittonde seklets reformtid i Ryssland (1850-, 60-, 70- och 80-talen)». Hfors 1888
(IV, 117 s.), en summarisk och föga njutbar framställning. Ungefär vid samma tid trycktes några
mindre uppsatser i Finsk tidskrift, nämligen K. Wetterhoffs »Sederomanen i Ryssland» (Bd 19
(1885): s. 175—190, 274—283, 356—370, 440—452) och Alfr. Jensens »Några karakteristiska
drag ur den nyare ryska novellistiken» (Bd 27 (1889): s. 3—29). Jensen är den, som inlagt
den största förtjänsten om att göra den ryska vitterheten känd i Sverige, dels genom
sina översättningsarbeten, vilka i regel äro försedda med orienterande litteraturhistoriska
inledningar, dels genom sina rent litteraturhistoriska skrifter. Bland de senare märkas »Ryska
skaldeporträtt. Kultur- och litteraturhistoriska bilder från Ryssland», 1898 (VI, 304 s.), spridda
studier huvudsakligen från 1700- och förra hälften av 1800-talet, och »Rysk kulturhistoria» 1908
(3 delar om VIII, 204, resp. IV, 221 och VIII, 303 s. — jfr ovan under 1), som går från
äldsta tider fram till slutet av 1800-talet. Om den nyaste litteraturen har han utom
ovannämnda uppsats i Finsk tidskrift i samma tidskrift, bd 73 (1912) behandlat »Nyaste strömningar
i den ryska vitterheten» (s. 264—281). Sammanfattande arbeten i rysk litteraturhistoria äro
Peter Krapotkins »Den ryska litteraturens historia. Bemynd. öfvers. från det engelska
originalet af Naemi Ossian-Nilsson», 1906 (VII, 367 s.), Georg Polonskijs »Ryska litteraturens historia.
Öfvers, af G. B. Lundgren», 1906 (IV, 147 s., 9 portr.) samt Maurice Barings »Huvuddragen av ryska
litteraturens historia. Auktor. öfvers. af A. Kihlborg». 1918. (216 s.) — Den ende ryske
författare, som behandlas i ett större antal monografier på svenska, är Leo Tolstoj. Det finnes
översättningar av P. Birukoffs (1906—09), D. S. Meresjkovskis (»Tolstoj och Dostojevski».
1906—07), I. Teneromos (»Ord från Tolstojs egen mun 1885—1908». 1911) och R. Rollands
(1917) omfångsrika monografier samt svenska originalarbeten av K. af Geijerstam (1893),
O. C. Lund (1905), J. Stadling (1906) och K. A. Laurent (»Leo Tolstoj och skolan». Hfors I915),
dessutom en mängd tidskriftsuppsatser och mindre skrifter av både svenska och utländska
författare, såsom H. E. Larsson (1888), H. Beamish (1891), pseudonymen Pravdoljúbow (1894),
P. Sergejenko (1900), J. O. Quensel (1901), J. Hansson (1904), Hellen Lindgren (»Några
diktareporträtt», s. 25—60, 1907) och Kata Dalström (1908), samt den anonyma skriften »De senaste
revolutionära händelserna i Ryssland och Leo Tolstoj», 1902 (127 s.). En svensk övers. av
Tolstojs »Dagbok åren 1895—99» utkom 1916 (261 s.). — Betydligt mera sällsynta äro monografier
över andra ryska författare, såsom Pušchkin[1] (av C. J. Lenström, disp. Upps., 1841. 32 s.), Gogol
(av Mereschkovskij, 1909, 132 s.), Dostojevski (av Meresjkovski: »Tolstoj och Dostojevski»,
jfr ovan, och Maxim Gorkij (av A. Ruhe, 1905. 39 s.). Alexander Herzens Memoarer
utkommo i svensk övers. år 1902, i tre delar: »Ungdomsminnen», »I statsfängelset och i
Sibirien» och »Petersburg och Novgorod» (VI, 195, resp. IV, 196 och VI, 149 s.)
Vad beträffar den polska litteraturhistorien, märkas Xavier Liskes »Öfversikt af den polska
litteraturen med särskildt afseende på den svenska historien. Öfvers. fr. förf:s tyska manuskript».
(I: Historiskt Bibliotek 1—4, 1875—79 — 4 delar om tillsammans 287 s.), ett arbete av strängt
vetenskaplig karaktär, samt Alfred Jensens mera populärt hållna bidrag, dels hans rikt
kommenterade översättningsarbeten, såsom »Polska skalder» (1—4. 1899—1906) och Mickiewicz’ »Herr
Tadeusz» (1898), dels hans »Svenska bilder i polska vitterheten», 1904 (174 s.). Andra bidrag
lämnas i Brandes’ ovan (under 12) nämnda »Intryck från Polen» (1890), i Hellen Lindgrens
»Några diktareporträtt», 1907 (s. 1—24 om Sienkiewicz), och i företalet till den av E. Weer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
