Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk biblioteksverksamhet i utlandet. Ett medel för svenskhetens bevarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samverkan i biblioteksavseende och ha anskaffat vandringsbibliotek med svensk
litteratur, som cirkulera mellan föreningarna. Och i Canada har slutligen,
såsom förut omnämts i denna tidskrift (1918, s. 170 f.), startats en svensk
biblioteksrörelse efter ganska omfattande plan: det s. k. Svenska nationalbiblioteket,
som avser att underlätta anskaffandet och spridandet av litteratur på svenska
språket bland de svensktalande i Canada. Man önskar på detta sätt om
möjligt underhålla svenskt språk och svensk kultur även i den andra och tredje
generationen av invandrarna.
Den stora svårigheten med dessa svenska bibliotek är, att de föreningar,
som äga dem, vanligen äro ekonomiskt mycket svaga. De måste i stor
utsträckning anlita understöd från hemlandet, framför allt från Riksföreningen för
svenskhetens bevarande i utlandet. I år har sålunda denna förening, enligt
meddelande från dess sekreterare, tilldelat understöd åt följande svenska
biblioteksföretag i utlandet: till biblioteken vid Svenska klubben i Aarhus, Svenska
föreningen i Aalborg och Svenska föreningen i Horsens, vartdera 200 kr., till Svenska
nationalbiblioteket i Canada 1 000 kr. och till skolbiblioteket i Sydamerikas
urskogar (Bompland, Argentina) 250 kr.
Det är emellertid fråga om det ej måste anses som ett svenskt statsintresse
att understödja en dylik biblioteksverksamhet, som sätter som sitt mål att hos
utlandssvenskarna vidmakthålla och stärka kännedomen om och sambandet med
hemlandets kultur. De gäller ej här införandet av någon ny princip. Redan
förut har svenska staten understött företag med likartat syfte. Sedan några
år tillbaka lämnar den bidrag till lönen åt den skandinaviske bibliotekarien
vid St. Geneviève-biblioteket i Paris. En rent utländsk institution understödjes
alltså, därför att den kan bidraga till spridande av kännedom om svenskt
språk och svensk kultur. Ännu närmare kan det ligga att erinra om
anslaget till upprätthållandet av svensk undervisning åt svenska barn i Berlin,
Hamburg, London och förut även i Paris. På samma sätt som i hemlandet
borde emellertid även i utlandet skol- och folkbiblioteken anses varå
nödvändiga supplement till skolundervisningen. Då svenska staten i utlandet — låt
varå endast på några få ställen — bereder barn av svenska föräldrar möjlighet
att få undervisning i svenska språket, så borde det kunna anses lika mycket i
dess intresse att skaffa både barnen och de vuxna tillfälle att förvärva och
vidmakthålla den känning med hemlandet och dess kultur, som kan skänkas genom
läsning av svenska böcker.[1]
Det är dock klart, att om staten skall understödja svensk biblioteksverksamhet
i utlandet, så måste det ske på villkor, som kunna garantera, att böckerna ej
förskingras och att de verkligen komma dem till godo, för vilka de äro
avsedda. I det stora hela skulle man visserligen kunna tillämpa samma regler,
som gälla i fråga om statens understödjande av folkbiblioteks väsendet i
hemlandet, t. ex. beträffande kravet på att från annat håll skall anskaffas lika stort
belopp, som begäres i statsbidrag, beträffande maximibeloppen för understödet
(400 kr. för folk- och 150 för skolbiblioteken), sättet varpå statsbidraget utdelas
(i form av bundna böcker, valda ur av staten utgiven katalog) samt väl också
i fråga om skyldigheten att hålla biblioteket gratis tillgängligt för utlåning för
allmänheten (i detta fall = svenskarna på platsen). Men man måste tydligen
komplettera de vanliga reglerna i vissa punkter, beroende på den större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
