Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaravgift på boklån. (Diskussion vid S. A. B:s femte årsmöte.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gått i »cirkulationslån» bland studiecirkelns alla medlemmar. De i tabellen icke
upptagna författare, som — frånsett cirkulerande böcker — mest lånats, äro
Conan Doyle med 9 samt Fabian Månsson, Chesterton, Victor Hugo, Marika
Stjernstedt och Alfhild Agrell med vardera 5—6 boklån.
Det är inte skäl att dra för vittgående slutsatser av ett enda studiecirkelbibliotek
och lånefrekvensen där, då i landet ett par tusen sådana bibliotek finnas,
men ser man på bokbeståndet, är det dock överraskande att finna, att detta till
ungefär tredjedelen utgöres av de författare, som bidraga med tredjedelen av de
ärliga bokinköpen till studiecirkelbiblioteken. Att på denna tredjedel av
bokbeståndet kommer hälften av boklånen är emellertid inte att undra på.
Biblioteket är 10 år gammalt och har 107 låntagare.
Från ett folkbibliotek i Skåne, Ö. Grevie, har jag boklånsstatistik över en del
skandinaviska skriftställare, bland dem en populär detektivromanförfattare, Stein
Riverton. Men ehuru detta bibliotek inte har den sporre att syssla med de
främsta författarna, som ligger i en med biblioteket förenad studiecirkel, står dock
detektivromanförfattaren visst inte främst i raden i utlåningsstatistiken. Han
kommer upp till 21 boklån, men Mathilda Roos till 47, Geijerstam 38, Selma
Lagerlöf 34, Ernst Ahlgren 28 och Blanche 25. Strindberg kommer i detta
bibliotek ej högre än till 14 boklån, Viktor Rydberg till 12. På Marie Sophie
Schwartz och Emilie Flygare-Carlén komma resp. 22 och 21 boklån. Biblioteket
har 1 186 band, som 1918 varit utlånade 2 132 gånger till 248 låntagare.
Både bokinköpen och de uppgifter om bokutlåningen jag fått tag i visa således,
att folk- och studiecirkelbiblioteken utföra ett gott arbete för skapandet av
en publik med verkligt litterära intressen, låt vara att folkbiblioteken naturligtvis
ännu i stor utsträckning få ägna sig åt att sprida god förströelselitteratur som
väckare av läslusten.
Om folkbiblioteken nu mer än något annat bidraga till skapandet av en bred
publik för den verkliga litteraturen ligger redan däri en antydan om orimligheten
att för detta arbete i författarnas eget intresse betala dessa en extra avgift. Man skall
väl ända inte ha betalning till av den, som gör den verkmngsfullaste reklamen för en!
Författarna kunna visserligen söka försvara sig med, att det inte är värst
ekonomiskt fördelaktigt för dem med en låt vara stor publik, om denna får sina
behov av litteratur tillfredsställda utan att köpa böckerna. Alldeles frånsett att
författarna i stort sett behålla den kundkrets de alltid häft i den högskolebildade
över- och medelklassen, som inte i någon större utsträckning ännu torde använda
folkbiblioteken, samt att de tusentals biblioteken bilda en visst inte föraktlig
ökning i den köpstarka och köplystna publiken, så återstår ändå det för författarna
ekonomiskt mest gynnsamma resultat av folkbibliotekens verksamhet. Inte endast
studiecirklarna utan även de allmänna folkbibliotekens föreståndare ha till uppgift
att leda publiken till ett rätt användande, en rätt förståelse av böckerna. Och
detta betyder, att de gamla bokslukarna i biblioteken försvinna, dessa som bära
läste allt vad de kunde komma över utan urskillning och utan behållning. Det
är i grunden samma sort som de överklassmän och väl i synnerhet fruntimmer,
som låna sina boksynta vänners alla nya böcker för att kunna »följa med sin tid»
på det området i konversationen liksom på klädesmodernas, de politiska modernas
och de nya maträtternas gebiet. Studiecirkelbiblioteken och de övriga folkbiblioteken
öppna däremot så småningom läsekretsens ögon för litteraturens livsvärde.
Jag ämnar nu inte uppehålla mig vid, att det är läsekretsens förstående författaren
dock först och sist strävar efter, utan skall genast, som detta ämne kräver, komma
in på den för författaren allt annat än oviktiga ekonomiska sidan av saken. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
