Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ämnes- och bokval i studiecirklarna. Ur ett föredrag på folkbildningsmötet i Västerås den 27—29 juni 1919
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är rätt egendomligt, att på vissa orter en sådan speciell smak kan påvisas
i fråga om en viss litteraturart eller vissa enskilda författare. Det är ibland
svårt att säga, hur den kan ha uppstält, ibland torde den ha kommit till genom
någon särskild persons påverkan eller skapats genom föreningslivet. En del
författare och böcker äro nog mycket omtyckta överallt, t. ex. Jack London, Gustaf
Janson, Dickens David Copperfield och Johanssons De röda huvudena, som i
regel återlämnas med betyget: »Det var en bra bok!» Men andra författare ha
så att säga mera lokal popularitet. Johan Falkbergets böcker äro sålunda
synnerligen populära på Riddarhyttan. I biblioteket äro hans böcker (på norska)
nästan ständigt utlånade, Beckmans Dansk-norsk-svensk ordbok också förresten,
och mest varannan av de yngre gruvarbetarna ha köpt Falkbergets till svenska
översatta arbeten, några av dem ha tagit hans samtliga arbeten på norska. I
Skinnskattebergs kommunbibliotek, beläget en mil från Riddarhyttan i samma
socken, ha däremot Falkbergets böcker inte varit särskilt omtyckta eller
efterfrågade. Martin Kochs böcker äro också nu mycket omtyckta på Riddarhyttan. —
En gruvarbetare därstädes, medlem av cirkeln, nämnde för övrigt vid den
förstnämnda undersökningen Hans Larssons böcker som det bästa och trevligaste i
biblioteket.
Vid val av böcker till cirklarna ger nog statskatalogen med dess * och ** en
mycket god vägledning, om hänsyn också samtidigt tages till ortens speciella
smakriktning.
Ett fel, som utmärker de flesta cirklars bokinköp, är bristande planmässighet.
I allmänhet köpes en bok av varje författare utan någon som helst plan. Bättre
vore kanske att köpa samtliga arbeten av de författare, som visat sig mera
omtyckta, samt på samma gång böcker om dessa författare. När något visst ämne
särskilt studeras i cirkeln, bör givetvis den dithörande litteraturen samtidigt
inköpas.
Studiecirklarna böra inte alis jäkta efter att söka skaffa den allra nyaste litteraturen,
men det verkar utan tvivel sporrande på intresset, om biblioteken kunna
anskaffa nyutkomna böcker, medan de ännu omtalas och debatteras i tidningarna,
de bruka just då också mycket efterfrågas i biblioteken.
Den yngsta skönlitteraturen bör inte försummas, den intresserar ofta i särskilt
nog grad den litterärt mera försigkomna ungdomen, emedan den behandlar
problem, som just nu tränga sig fram och tilldraga sig intresse.
En ungdomsavdelning bör finnas i varje cirkelbibliotek, genom denna värvas
nya låntagare till biblioteket. Denna avdelning höjer också betydligt bibliotekets
utlåningssiffra, barn äro flitiga låntagare. Där skolbibliotek finnes, bör
cirkelbibliotekets ungdomsavdelning samarbeta med detta.
Cirklarna borde mera allmänt hålla sig med tidskrifter än vad är fallet. Inte
ens cirklarnas eget organ Bokstugan finns i alla cirklar, sorgligt nog. Denna
tidskrift bör hållas även av varje cirkelmedlem. Den är helt enkelt oumbärlig för
cirkelns arbete. Naturligtvis bör också Biblioteksbladet finnas i varje kommun-
och cirkelbibliotek. Att så inte är fallet, beror uteslutande på bibliotekariernas
slöhet, åtminstone behöver den inte saknas av ekonomiska skäl, priset är ju rent
fenomenalt lagt. Såväl Biblioteksbladet som Bokstugan utgöra en oumbärlig hjälp
vid valet av den nyutkomna litteraturen, som ännu inte hunnit komma in i statskatalogen.
En annan tidskrift, som borde finnas i alla folkbibliotek, är Hygienisk revy, den
av professor T. Thunberg utgivna gedigna, intressanta och populärt skrivna tidskriften
för hygienisk upplysning. Det bör vara en särskild plikt för våra studiecirklar att
hjälpa till att utrota den vidskepelse på hälsovårdens område, som ännu är så allmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
