Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
givetvis har det bredare gemytet. Alla läsare av Tre män i en båt och Fyra män om en bok
skola säkert finna sig väl i författarens och Ethelberthas lovande telningars sällskap under en
sommar, då familjen i enlighet med sin käraste dröm drar sig tillbaka till landet »för att leva
ett enkelt härdande liv och bli enkla och goda människor». Hur detta lyckas, skildras av förf.
på ett sätt, som »icke gör det sämre», som man brukar säga om goda historier. G—a L.
Kivi, Alexis. Sju bröder. Roman. Övs. fr. fi. av Per Åke Laurén. A.
B. 1919. 420 s. (Moderna romaner 38.) 8:50.
Det är underligt att tänka sig, att Finlands folk — den stora, finskspråkiga majoriteten
nämligen. — haft ett litterärt storverk som Alexis Kivis Sju bröder, läst och älskat och
utgivet i upplaga efter upplaga, utan att Sverige, det gamla broderlandet eller ens Finlands
svensktalande befolkning tagit den ringaste notis om det. Först i år, jämt ett halvt sekel efter det
boken först utkom och sedan dess författare nästan lika länge varit död och borta, upptäcker
Sverige till sin häpnad, att Finland ägt en väldig diktare på finskt språk.
Än mer betydelsefullt än denna upptäckt är att den nu förträffligt översatta boken förser
oss med en djupt kunnig och genialt träffande finsk folklivsskildring, som vi hittills
saknat. Runeberg gav oss bonden Paavo och andra idealgestalter. Den senaste tidens
politiska händelser ryckte ned finnen från den piedestal, där vi ställt upp honom. Följden
blev, att den allmänna meningen, som dömer så lättsinnigt, gjorde honom till barbar, mongol,
blodtörstigt vilddjur, röd eller vit terrorist. Alexis Kivi, född i en av Tavastlands små stugor
och efter några korta, nödfyllda studieår återvändande till sin ursprungliga miljö för att svälta,
dikta och dö ung, kände sitt folk bättre än den svenskättade, lärde nationalskalden. I »Sju
bröder», ett diktverk som har den odödliga folkepikens bredd, tyngd och ädelt naturvuxna
form, som liknar Iliaden och Domareböckerna, skildrar han detta folk av skogsmänniskor på
övergången till bondestadiet, av instinktmänniskor som lära sig arbete och självbehärskning,
av barnsligt fantasifulla, asiatiskt färgade naturvarelser, som manligt möta och med en väldig,
gemensam kraftansträngning tillägna sig den västerländska livsordning, som Sverige fört in i
Finland. De sju bröderna från Jukola äro pioniärerna för den nya finska kulturstam, vars roll
i norra Europa vi ännu kanske blott ana. Men de äro också i sin laglöshet, sin flykt till den
hemvana ödemarken, sina plötsliga lynnesväxlingar representanter för ett urfolk, som vi haft
grannskap med i tusen år utan att riktigt lära känna. De sju Jukolabröderna lära oss rätt
förstå både Runebergs idealfinnar och folket från 1918. Få böcker torde vara mera läsvärda än
Alexis Kivis »Sju bröder.» Den är stor dikt och betydelsefull verklighet på en gång. E. K—n.
Mann, Heinrich. Undersåten. Roman. Till sv. [fr. ty.] av Gösta Gideon
Molin. D. 1, 2. Sv. andelsf. 1919. 12:—.
Den som önskar få ett tvärsnitt genom det gamla Tyskland, Tyskland före revolutionen,
kejsar Wilhelm II:s Tyskland, kan knappast få detta på en gång så koncentrerat och med all
överdriven karrikering så skarpt träffande som genom Heinrich Manns roman Undersåten. Ingen
kan påstå, att författaren hör till dem som framför allt vill se det vackra hos människorna.
Det är knappast någon av bokens i övrigt politiskt och socialt nog så åtskilda personer, som
tecknas så, att läsaren kan känna någon egentlig sympati. En särskilt motbjudande typ är
huvudpersonen med sin bländning av servilitet uppåt och brutalitet nedåt. Satiren är
emellertid utförd med mycket stor komisk kraft och kan nog träffa även på andra håll än i Tyskland.
Romanen lämpar sig ej för ungdom. F. H.
Rolland, Romain. Colas Breugnon. Övs. fr. fra. av Louise Åkerman. Nst.
1919. 330 s. 6:50.
Colas Breugnon är en son av Bourgognes fruktbara, vinbärande jord. Både kroppsligen och
andligen är han full av frodig kraft. Hans humor är saftig och grovkornig. Han älskar
onekligen att höra sin egen stämma och njuter mycket av sina egna upptåg, men kan också skratta
åt skämt, som har honom själv till föremål, Hans ande håller sig upprätt trots förluster och
motgångar och triumferar ännu, när hans kropp är bräckt av olyckor och sjukdomar.
Rolland hade denna bok färdigtryckt strax före världskriget. Den gavs emellertid ut först
i november 1918, och kunde just då sägas vara ett ord i den rätta stunden. Den kunde gälla
som en symbol för det franska folket som visat att ännu funnos värdiga ättlingar av Colas
Breugnon, som med obrutet sinne under offer och hjältebragder härdat ut under krigets tunga
år, men man måste också hysa den fasta fövissning, att denna Colas Breugnonska livskraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
