Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjort ett självständigt och mycket lättläst arbete över Mozart, i vilket man, trots den trånga ram,
inom vilken framställningen är inrymd, får en god bild av mästaren såsom människa samt
utövande och skapande konstnär. C. F. Hbg.
Rasputin. Iliodor (Sergej Trufanoff). Den helige djäfvulen. (Memoarer
om Rasputin.) Med företal af S. P. Meljgunoff. Övs fr. ry. 2 uppl. G. W.
Edlund, Hfors 1917. 295 s. Fm. 7:50.
Ang. R. jfr arb. av H. T. Zancka och C. Radziwill. (Bibl.-bl. 1918, s. 49 och 201.)
Prästmunken Iliodor (hans borgerliga namn är Trufanoff) spelade genom sin hypnotiska
makt över massorna en ganska stor roll under åren närmast efter revolutionen 1905—06.
Förföljd av den reaktionära regeringen, räddades han tack vare Rasputins inflytande från en
»strafförflyttning» år 1909 och åtnjöt därefter något år dennes skydd — tydligen emedan R. ansåg den
populäre munkens vänskap som ett värdefullt moraliskt stöd inför den allmänna opinionen.
Memoarerna äro delvis att betrakta som en apologi för förf., som från början låtit sig duperas av
R. och sedan, då han genomskådat honom, icke omedelbart såg sig i stånd att bryta med
honom. Huvudvikten lägges emellertid vid att avslöja Rasputins laster och brott och påvisa det
oerhörda inflytande, som denne okunnige bonde hade över hovet och över landets världsliga
och kyrkliga myndigheter. Senare hälften av boken skildrar utförligt den kampanj, som sedan
1910 fördes för att störta R., en strid, i vilken Iliodor följande år började aktivt deltaga, och
som han sedan förde så gott som ensam, med det resultat, att han blott genom .andsflykt (i
juli 1914) lyckades rädda sig från fängelset. — I Meljgunoffs företal (21 s.) lämnas några
kompletterande upplysningar om Iliodors person m. m., upplysningar, delvis ägnade att i någon
mån inge. läsaren tvivel om memoarernas trovärdighet. (Det kan f. ö. tilläggas att i en år
1919 utkommen engelsk upplaga finnes ett av Iliodor själv författat företal, innehållande
intressanta upplysningar om förf:s och hans manuskripts öden under krigsåren, då de ryska
myndigheterna sökte förmå I. att återvända till Ryssland, försona sig med Rasputin och avstå från att
publicera sina avslöjanden.) A. H.
Sjögren, Emil. Emil Sjögren in memoriam. Lundh. 1918. 90 s. Ill., portr. 4:—.
Med ett poem av Helena Nyblom såsom inledning och ärkebiskop Söderbloms tal vid
Sjögrens jordfästning såsom avslutning innehåller det rikt illustrerade arbetet några korta uppsatser,
vilka skildra Sjögren under vissa perioder av hans liv. Den avlidnes efterlämnade maka, fru
Berta Sjögren, lämnar några korta uppgifter om konstnärens barndom efter hans egna
meddelanden; Sigrid Elmblad bidrager med »Några penndrag till en minnesteckning»; W.
Peterson-Berger skisserar en essay över Sjögren och 80-talet och Gunnar Norlén en mera ingående
monografi under rubriken Emil Sjögren, hans liv och verk. Vidare finnas utdrag ur tvenne
ungdomsbrev av S. Det hela är, som sagt, kortfattat men ändock väl ägnat att för ens inre syn
frammana den älskliga bilden av vårt lands störste lyriske tonsättare. C. F. Hbg.
Stagnelius, Erik Johan. Böök, Fredrik. Erik Johan Stagnelius. A. B.
1919. 558 s. Portr. 36:—.
Detta arbete, frukten av under tio år fortsatta forskningar, har tillkommit i sammanhang
med den av Svenska vitterhetssamfundet utgivna, av Böök redigerade upplagan av Stagnelii
samlade skrifter. (Ang. denna jfr Grkat. sid. 92. — Det bör i förbigående påpekas, att
samtliga äldre Stagnelius-upplagor äro i hög grad otillförlitliga och vimla av missförstånd och
felläsningar.) Böök har för första gången kritiskt och systematiskt sammanställt allt vad vi veta
om Stagnelius, såväl vad vi äga av faktiskt bestyrkta uppgifter rörande hans liv som vad
familjens och vänkretsens traditioner bevarat. Dessutom har han underkastat Stagnelius’ hela vittra
alstring en noggrann och ingående analys. Om också åtskilliga av de resultat han uppnått
knappast kunna anses alldeles oanfäktbara och givetvis ännu länge komma att livligt diskuteras
bland den svenska litteraturforskningens representanter, så torde likväl arbetet i sin helhet utan
tvekan kunna betecknas som ett av de viktigaste och betydelsefullaste i den nyare svenska
litteraturhistorien. Stagnelius’ diktning är som bekant på grund av sitt djupgående mystiska och
fantastiska inslag tämligen svårtillgänglig, men mycket av vad som verkar obegripligt på den icke
fackbildade läsaren får vid studiet av Bööks arbete sin fulla förklaring. För mindre bibliotek
torde boken emellertid knappast lämpa sig, särskilt med hänsyn till det förhållandet att den
kan studeras med verklig behållning endast av den som har tillgång till Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
