Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tidskriftöversikt
- Statsbiblioteks förvärv av den inhemska bokproduktionen, med särskild hänsyn till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STATSBIBLIOTEKS FÖRVÄRV AV DEN INHEMSKA
BOKPRODUKTIONEN, MED SÄRSKILD HÄNSYN TILL SVERIGE.
Inledningsföredrag av Förste bibliotekarien Axel Nelson.
I § 1 av nu gällande instruktion för Kungl. biblioteket i Stockholm av år
1910 utsäges, att Kungl. bibliotekets uppgift är i första hand att »såsom ett svenskt
nationalbibliotek samla, förvara samt för begagnande tillhandahålla den svenska
litteraturen i största möjliga fullständighet». I sak samma uppgift tillägges Kungl.
biblioteket i det därförut gällande reglementet av år 1877, där det heter, att Kungl.
biblioteket är ämnat att »såsom ett nationalbibliotek» innehålla en så vitt möjligt
fullständig samling av svensk litteratur. I detta reglemente av år 1877 fick själva
ordet nationalbibliotek sin som det synes första officiella[1] användning inom det
svenska biblioteksväsendet. Halvtannat decennium tidigare, i Kungl. bibliotekets
första reglemente av år 1863, uppgives dess bestämmelse vara att så fullständigt
som möjligt samla och hålla tillgänglig hela den svenska och Sverige rörande
litteraturen jämte svenska kartor, vyer, porträtter, gravyrer och andra planscher.
Att ha klart fattat begreppet nationalbibliotek och tillämpat det på svenska
förhållanden är en huvudförtjänst hos Kungl. bibliotekets dåvarande chef, den
främste bokkännare som Sverige ägt, Gustaf Edvard Klemming.
Det var stora anspråk, som Klemming uppställde. Han ville — som Elof
Tegnér[2] säger i sina självbiografiska anteckningar —, att Kungl, biblioteket skulle
vara »Sveriges nationalbibliotek». Det blev emellertid icke det uttrycket, som valdes,
då Kungl. bibliotekets uppgift senast fastställdes, i instruktionen av år 1910,
I stället säges Kungl. biblioteket där vara »ett svenskt nationalbibliotek», vilket
uttryckssätt torde innebära ett erkännande, att även andra bibliotek finnas inom
Sveriges landamären, som kunna kallas svenska nationalbibliotek, nämligen
universitetsbiblioteken i Uppsala och Lund. I själva verket är det också så, att dessa
bibliotek ha en med Kungl, biblioteket analog uppgift, nämligen att som det
föreskrives i deras reglementen av år 1915 »samla och förvara all inhemsk litteratur».
Då alla tre biblioteken sedan långliga tider — såsom i det följande närmare skall
utvecklas — förvärva den ifrågavarande litteraturen på enhanda sätt och ha —
såsom framgår av de nyss anförda reglementariska föreskrifterna — enahanda
[1] Redan år 1792 hade C. C. Gjörwell i sitt Svenska Archivum, Bd 1, s. 337 ff. tagit
till orda för inrättandet i Stockholm av ett Nationalbibliotek, vars uppgift skulle vara att »samla
nyttiga Böcker, ibland hvilka må dock gifvas Företrädet åt de i Svenska Historien». Uttrycket
nationalbibliotek skulle enligt Gjörwell innebära, att »det inrättas til Nationens tjenst, för
Nationens Historia, ägandes Ordet: Nationalt här ingen annan, hvarken större eller mindre, klarare
eller doldare Bemärkelse».
[2] Se E. W. Dahlgren, Elof Kristofer Tegnér. Minnesteckning (Upps. & Sthm 1912),
s. 23. (Särtr. ur Lefnadsteckningar öfver Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens efter är 1854
aflidna ledamöter. Bd 4: Häft. 5.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:11:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1920/0057.html
