Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statsbiblioteks förvärv av den inhemska bokproduktionen, med särskild hänsyn till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De sex exemplaren angivas däri vara avsedda för Kanslikollegium, Riksarkivet,
Kungl. biblioteket samt Universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Åbo.
Samma bestämmelser övergingo oförändrade till den efter Gustaf III:s statsvälvning
förnyade Skriv- och tryckfrihetsförordningen av den 27 april 1774. I den nya
Tryckfrihetsförordningen av den 9 mars 1810 bestämdes arkivexemplarens antal
fortfarande till sex, som skulle avlämnas till Hovkanslern (som sedan
Kanslikollegium år 1801 upphävts, erhållit uppdraget att övervaka boktryckerierna),
universiteten i Uppsala och Lund, Kungl. biblioteket, Riksarkivet samt
Vetenskapsakademien. Åtföljdes emellertid något arbete av kostsammare planscher, skulle
sådana dock ovillkorligen avlämnas endast till Kungl. biblioteket. Samma
bestämmelser inrycktes oförändrade i den omarbetade Tryckfrihetsförordningen
av den 16 juli 1812. Sedermera ha vissa ändringar vidtagits. Så har Hovkanslern
såsom övervakare av tryckfriheten efterträtts av Justitieministern. Vidare
slopades vid 1866 års riksdag de för Riksarkivet och Vetenskapsakademien avsedda
arkivexemplaren, varemot stadgades, att planscherna icke skulle få saknas i de
till Universitetsbiblioteken insända exemplaren. Därmed hade stadgandena
angående arkivleveranserna till statsbiblioteken fått sin nu gällande lydelse.
Av vad jag anfört[1] torde framgå, att Sverige hör till de länder, där genom
lagstiftningsåtgärder bäst sörjts för, att statens bibliotek sättas i tillfälle att samla
och bevara den inhemska bokproduktionen.
Genom åldern av sina bestämmelser (de härröra ju från 1530-talet) går Frankrike
i spetsen, men genom den orimligt korta preskriptionstiden av tre månader
förlamas där biblioteksmyndigheternas strävanden att genom reklamationer
tillhålla boktryckarna att verkställa sin lagstadgade avlämningsplikt. Hos oss,
där ingen preskriptionstid för statsbibliotekens krav i berörda hänseende är
föreskriven, ligger åtminstone icke i lagbestämmelserna någon sig erbjudande
möjlighet för en genstörtig boktryckare att undandraga sig leveransskyldigheten.
Enligt lagens ordalydelse skall av »allt vad som tryckes» arkivexemplar
avlämnas. Med en bokstavlig tolkning av lagens uttryck »allt vad som tryckes»
skulle därunder kunna inbegripas även blankett-tryck såsom räkningar, fakturor,
växelblanketter, fraktsedlar m. m., stämpeltryck å brevpapper, kuvert, påsar
m. m., adresslappar, visitkort och liknande, vadan följaktligen även dylika
tryckalster skulle till biblioteken insändas. Som emellertid tryckalster av dessa slag
äro oanvändbara för biblioteksändamål och lagens andemening ej kan vara att
belamra statsbiblioteken med utanför deras samlar uppgif ter fallande kollektioner,
ha bibliotekens förvaltningar genom cirkulär underrättat boktryckerierna om
obehövligheten att avlämna dylikt. I det av särskilda kommitterade inom
justitiedepartementet år 1912 utarbetade förslaget till ny tryckfrihetsordning[2]
undantagas också ifrån leveransskyldighet, i överensstämmande med nu tillämpad
praxis, uttryckligen vissa slag av handelstryck, nämligen: adresskort, notifikationer,
blankett-tryck, etiketter och därmed jämförliga tryckalster. För övrigt skall
enligt förslaget fortfarande av allt vad som tryckes arkivexemplar avlämnas.
Av vad vi i biblioteken kalla småtryck uppräknas i lagförslaget såsom underkastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
