Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En översikt av det Norska barnbiblioteksarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrymme; endast en läsesal, varifrån även hemlånen expedierades. Alla, som någon
tid praktiserat barnbiblioteksarbete, torde vara ense med henne, att det ej
endast är önskvärt, utan så gott som nödvändigt att ha hemlånslitteraturen helt
skild från det bokförråd som skall användas i läsrummet. I Drammen har man på
grund av detta bristande utrymme ej vågat sig på »eventyrtimer» e. d. Fröken
Schaanning har däremot infört utlåning av böcker till skolorna efter ett enkelt
och genialiskt system, men det faller utom ramen för denna skildring. Dessutom
hade hon avtalat med lärare, att de skulle föra sina klasser till biblioteket (c:a 15
barn åt gången). Dessa skulle då få undervisning i användning av ordbokskatalogen,
de viktigaste handböckerna etc, jämte ett litet föredrag om bibliotekets
uppgifter och metoder.
I Kristiansand (16,000 inv.), där man trots den ståtliga nya byggnaden ej heller
har något rum för barnen utom läsesalen, har man ej låtit avskräcka sig härav,
utan stänger helt resolut denna sal för vanligt bruk varje onsdag, då man i stället
har sagoaftnar, föredrag eller kinematograf, först en omgång kl. 5 och sedan en
ny kl. 1/2 8. I början var det mycket svårt på grund av dåliga ventilationsförhållanden,
men nu, sedan detta fel blivit avhjälpt, och man även genom en penninginsamling
bland privatpersoner är på god väg att kunna skaffa sig en egen
kinematograf apparat, torde onsdagsunderhållningarna bli permanenta. Även
bibliotekarien därstädes, författaren Olaf Bennecke, beklagade sig över att behöva
ha utlån och läsesal i samma rum, men hade åtminstone hopp om att få en »eventyrsal»
inredd på vinden. Stadens kommunala biograf styrelse hade också ställt sig
mycket välvillig till ett framkastat förslag om samarbete.
Som redan nämnts ha också de norska småstäderna ofta barnavdelningar, som
icke äro oävna, och måhända även duga att framhålla som efterföljansvärda exempel.
Sarpsborg (12,000 inv.) har sålunda, tack vare sin energiska och intresserade
bibliotekarie fru Helga Toller, ett ovanligt gott litet bibliotek. Här har man visserligen
ej haft plats till en ordentlig barnavdelning, men i ett litet rum med särskild ingång
är barnlitteratur till hemlån uppställd. Från detta rum leder en dörr till stora
bokförrådet, och där är facklitteratur passande för barn placerad på hyllan närmast
dörren, och till denna, men ej längre, få barnen komma.
Detta är alltså några av de sätt, varpå man i Norge söker sprida »Gode bøker
til alle barn og den rette bok til det rette barn i det rette øieblik».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
