Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liksom i fråga om övriga arbeten tillhörande W:s senare, filosofiskt färgade produktion,
känner man sig tveksam att inrangera det ovanstående bland skönlitteraturen. Romanelementet
är här reducerat till det minsta möjliga — det utgör endast en tunn ram kring de
filosofiska diskussioner, som äro bokens huvudinnehåll. På det hela kan man säga, att det är
ungefär samma frågor, till vilka W. ständigt återkommer i sitt tänkande, även om utgångspunkterna
äro olika (i föreliggande arb. är det uppfostringsproblem): frågan om mänsklighetens framtid,
dess plats i det stora världssystemet och framför allt frågan om den mänskliga viljans förmåga
att påverka utvecklingen. Mot alla andra åskådningar — den fatalistiskt naturvetenskapliga, den
gammaldags religiösa och slutligen den krasst materialistiska som struntar i alla högre
uppgifter — hävdar W. den, som blivit hans religion, tron på styrkan av människornas vilja att leda
utvecklingen hän mot en bättre värld. Denna vilja till det goda, W:s »osynlige gud» eller
»odödliga eld», är kanske från rent filosofisk synpunkt ej fullt gripbar, men man kan knappast
undgå att smittas av det äkta och brinnande patos, varmed förf. förkunnar sin tro. G—a L.
H. Skön konst (med musik och teater).
Jfr arbetet om Händel på J.
Lind, Gustaf, o. Nohlgård, Erik. Kyrkogården. Kort handledning vid
utsmyckning av våra gravar. Bv. 1920. 4. 40 s. Ill. Inb. 6:—.
Efter en inledning om kyrkogården, sådan den är och sådan den borde vara, övergå förf.
till att beskriva mönsteranläggningen på Stockholms norra kyrkogård, tillkommen för att
åskådliggöra de nya tankarna. Därefter behandla de gravvårdar, gravens inramning, gravkullar,
träd och buskar, gravplanteringar, bänkar och gravskötsel. Såsom från detta håll var att vänta,
möta här en rikedom av väckande tankar och många synnerligen upplysande bilder.
Boken förtjänar att införlivas med varje folkbibliotek, för att bidraga till att hos den stora
allmänheten väcka en synnerligen välbehövlig förändring i uppfattningen av vad som bör göras
för våra kyrkogårdars förskönande. L. T.
Rydbeck, Otto. Den äldsta kristna konsten i Skåne, Lund och Dalby.
[Fören. Det gamla Lund] Lund 1920. 4. 34 s. Ill. (Skr. utg. af fören.
Det gamla Lund 2.) 5:—.
I sammanhang med planerna att restaurera Dalby gamla biskopskyrka nära Lund företogos
sistlidet år under ledning av förf. och professor Curman omfattande utgrävningar av kyrkans
östra del. Hela korets golv och östra delen av långhuset blottades, och en mängd gravar från
äldre medeltid påträffades på kyrkan södra sida. Dessa grävningar hava kastat ett ganska klart
ljus över kyrkans äldsta byggnadshistoria.
Vad som framkom vid grävningen gav i sin mån anledning till att vissa detaljer inom
Lunds domkyrkas äldre byggnadshistoria ånyo upptogos till prövning och, som det vill synas,
slutgiltigt avgörande.
Förf. har i sin bok behandlat ej blott de resultat, vartill man sålunda kommit, utan hela
frågan om den äldsta kristna konsten i Skåne.
Utdelas gratis till medlemmar i föreningen Det gamla Lund (medlemsavgift 3;—). Det
första häftet av föreningens skriftserie utgjordes av en samling »Kartor över staden Lund och
dess jordar från tiden före 1705, utg. av Lauritz Weibull». L. T.
Söderman, Sven. Melpomene och Thalia. Från Stockholms teatrar.
Studier och kritiker. Å. & Å. 1919. 307 s. Portr. 14:—.
Denna volym innehåller ett urval av de artiklar, som d:r Sven Söderman offentliggjort
under sin femtonåriga verksamhet som teaterkritiker i Stockholms dagblad. Hans kritiska
värdesättningar utmärka sig för soliditet, sakrikedom, formell klarhet och genomgående
opartiskhet. Den kritiska metod han företräder har föga eller intet gemensamt med den populära,
spirituellt kåserande kritik, som hos oss har sin förnämsta representant i Carl G. Laurin, men
i gengäld lämnar den Södermanska kritiken i regel en vida klarare och mera gripbar bild såväl
av själva det sceniska framförandet i dess helhet som även av de enskilda skådespelarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:11:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1920/0113.html
