Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hoffmann, E[rnst] T[heodor] A[madeus]. Fröken Scuderi. Övs. [fr. ty.] av Inge
Bahnson-Rosenborg. Sv. andelsf. 1919. 139 s. Ill. (Illustr. noveller 6.) Inb. 5:25.
En »detektivhistoria» från 1600-talet, väl gjord, men knappast av den framstående
författarens märkligaste arbeten. Rg.
Jensen, Thit, [g. Fenger]. Erotisk stöld. Ett äktenskaps historia. Övs.
fr. da. av Gunnar Örnulf. L. H. 1920. 252 s. 7:50.
Thit Jensen är en dugande författarinna; det märks på många ställen även i denna bok.
Som helhet är den dock misslyckad, obehärskad och tarvlig. Den bär prägeln av personligt
angrepp, så våldsamt, att det närmar sig karrikatyr. Vi tvivla på riktigheten i skildringen av
den kvinnliga boven och vända vår motvilja snarast mot den onaturligt änglalika huvudpersonen.
Att kalla en bok som denna sedlig — vilket på sina håll gjorts — är meningslöst. Rg.
Keller, Gottfried. Romeo och Julia från byn. Övs. [fr. ty.] av W. Petterson-Berger.
Sv. andelsf. 1919. 157 s. Ill. (Illustr. noveller 5.) Inb. 5:25.
Den kända mästerberättelsen, skildrande de båda fattiga ungas vackra men tragiska kärlekssaga.
Översättningen gjord med omsorgsfull hand av den bekante tondiktaren. Rg.
Linnankoski, Johannes [pseud. för Viktori Peltonen]. Jeftas dotter. Poem
i en akt. Övs. fr. fi. av Hagar Olsson. A. B. 1919. 74 s. 2:—.
— — Simson och Delila. Övs. fr. fi. av Hagar Olsson. A. B. 1919. 117 s. 3:25.
Ett par bibliska dramer med färgrika och lyriska detaljer och den stegring mot slutet,
som både Apollo och teaterdirektörerna älska. Människoteckningen icke så märkvärdig i
Simsondramat men vacker i det andra. F. V.
Magnussen, Julius. Guds leende. Övs. fr. da. av Ella Svanberg. Å. & Å. 1920. 224 s. 7:50.
Har låtit mycket tala om sig i sitt danska hemland och handlar om en person, för vilken
hans döde fader på spiritistisk väg uppenbarar sig. Skall snarare vara förkunnelse än
dikt och vill ge läsaren intrycket av faktisk sanning. Att bokens jag, som går i borgen för
denna sanning, är identisk med författaren, säges dock ingenstädes. F. V.
Molière, Äktenskapsskolan. Komedi i fem akter. Övs. [fr. fra.] av Tor
Hedberg. A. B. 1919. 108 s. Ill. 4:50.
Det behövs ju ej många ord för att påpeka värdet av föreliggande volym. En modern
översättning, verkställd av så sakkunnig person, av ett av Moliéres mästerverk, borde giva många,
för vilka originalspråket erbjuder svårigheter, anledning att ta kännedom om denna klassiska
komedi. Hur mycket mera givande än mycket av det som skrives nutilldags. Moliéres skämt
är evigt ungt. Översättningen tyckes synnerligen väl återge den molièrska tonen och andan.
Boken är vackert prydd med reproduktioner efter gamla vignetter och kopparstick, vilka också
på sitt sätt bidraga till tidsstilen. Hj. L—n.
Pusjkin, Alexander. Eugen Onegin. Roman på vers. Ny [2] uppl. Övs.
[fr. ry.] av Alfred Jensen. A. B. 1918. 198 s. (Bonniers klassikerbibl.) 5:—.
Detta är ett av den ryska vitterhetens mest berömda alster och räknas med rätta bland
världslitteraturens mästerverk. Det är framför allt en skapelse av en äkta poetisk inspiration,
som vittnar om skaldens lyriska läggning, men det är på samma gång en verklighetsskildring,
som ger en trogen bild av den ryska adelssocietetens liv under 1800-talets första decennier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
