Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det Deichmanska biblioteket i Kristiania. En studie över dess organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningsmagasin. Till läsesalen får man även låna upp böcker från avdelningen
facklitteratur; skönlitteratur däremot endast i studiesyfte.
Från de två utlåningsavdelningarna är ej så mycket att anteckna. Uppdelningen
i »populär läsning» å ena sidan och »facklitteratur» å den andra har ju ett visst
intresse, ehuru den väl från början snarare dikterats av lokalförhållanden än av
andra hänsyn. I varje fall har det helt säkert sina givna fördelar att på detta sätt
avskilja den stora publiken från den fåtaligare allvarligt studerande. Men
nackdelarna äro ju också tydliga, nämligen den minskade möjligheten att locka den
tämligen enbart förströelseläsande majoriteten in på andra områden (varvid det
ju dock inte får glömmas att den populärvetenskapliga litteraturen har sin givna
plats i den populära avdelningen). I ett visserligen ganska tidigt utkast över det
nya bibliotekets lokaler fanns ännu denna uppdelning kvar, men senare torde den
ha övergivits eller i varje fall mycket modifierats. Värdet därav minskas ju också
något efter specialrummens tillkomst. — Det utlåningssystem som nu sedan några år
tillbaka användes är det Newarkska. Det närmast förut använda Browneska
systemet har ju en fördel genom sitt mindre antal stämplingar och torde väl i det hela
vara det enklast tänkbara systemet i bibliotek, där man som regel endast utlånar
högst 2 band åt gången till varje låntagare. Detta är ännu fallet i Kristiania, varför
man ej undrar på om personalen ställer sig något avog mot Newark-systemet.
Däremot har detta system synnerligen vägande fördelar, då flera band utlånas på
»en gång. Och tendensen går ju mot en allt liberalare utlåning. I själva verket
visar det sig att, vid en utsträckning av lånerättigheterna, antalet band per person
efter en kort period, då alla knoga hem mesta möjliga antal böcker, mycket snart
av rena bekvämlighetsskäl sj unker tillbaka inom ungefär samma ram som
restriktionen påbjöd — om man behåller den mycket begränsade lånetiden nota bene;
och något annat vågar man sig väl knappast i första taget på i ett folkbibliotek.
I Kristiania är lånetiden för skandinavisk skönlitteratur 14 dagar (den nyaste
litteraturen bildar dock ett undantag med ännu kortare lånetid), för facklitteraturen
samt utländsk skönlitteratur en månad; i båda fallen kunna lånen förnyas. Reservering
av böcker är tillåten, dock som regel icke av skönlitteratur, särskilt ej den nyaste,
en begränsning som nog är diskutabel. Man kunde då snarare tänka sig den
utvägen att de nyaste böckerna under en viss kortare period ej alls utsläppas i rörelsen,
utan hållas tillgängliga för läsning på stället, men att de därefter kunna reserveras
på vanligt sätt; det synes mig, att man i annat fall ger en smula för mycket företräde
åt dem som ha tid och tillfälle, ofta beroende på kortare väg, att mycket ofta titta
in i biblioteket. — Ett intressant kapitel är det om antalet från de öppna hyllorna
stulna böcker. Man är helt naturligt inte vidare angelägen att i detta fall
offentliggöra några siffror. Så mycket torde i alla fall kunna sägas, att den normala
tjuvnadslusten hos någorlunda högt stående folk icke är alltför överväldigande.
Emellertid äro siffrorna ju höga nog (ehuru man bör ta med i beräkningen att de böcker
som stjälas ofta äro små) och representera ganska avsevärda belopp, men
säkerligen skall man här som i Amerika finna, att de summor som skulle behövas för
ytterligare personal om hela bokbeståndet vore instängt i magasin och varje bok
måste hämtas fram, vore långt mera avskräckande — alla andra skäl till fördel
för det öppna hyllsystemet att förtiga.
Så ett par ord om barnavdelningen som för tillfället på grund av lokalbrist
är ganska styvmoderligt behandlad. Så finns t. ex. för tillfället icke någon särskild
läsesal eller något studierum, utan de som önska sitta och läsa i biblioteket äro
hänvisade till det stora utlåningsrummet, där det ju under vissa mycket besökta
timmar på dagen blir ganska bullersamt. Man är likaledes av brist på lokal hindrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
