Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barn- och ungdomsläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lyckligtvis behöver man inte i någon högre grad anlita den fabricerade barn-
och undomslitteraturen, och även när man gör det, så har man även inom den
goda, klassiska böcker. För sagoåldern finnas flera bra samlingar av de gamla
folksagorna såsom av Bröderna Grimm, Hauff, Asbjörnsen och Moe, Hyltén-Cavallius,
Djurklou, Gurli Linder, Fridtjuv Berg. En och annan god sagoberättare
finns väl även bland nu levande: Jeanna Oterdahl, Helena Nyblom, Änna Maria
Roos, Anna Wahlenberg. Andra sagosamlingar äro: Andersens sagor, Esops
fabler, Gullivers resor, Münchhausens äventyr, Tolstoys För barnen.
Alla känna vi Rydbergs vackra dikt Barndomspoesien, och hur sant är inte
det han säger, och ända finns det, ja, verkligen finns det människor, som kalla
sagorna vidskepelse. Det kan nog ännu hända någon bibliotekarie i någon mörk
vrå av vårt land, att han får en allvarlig maning att »inte ge större rum åt
tomtarna än åt Jesus» i sitt bibliotek.
Också äventyrsböckerna komma en och annan att ogillande ruska på huvudet,
och det finns de, som anse att åtminstone skolan inte skall tillhandahålla sådan
lektyr. Liksom sagorna kallas ogudaktig vidskepelse, så beskylles äventyrslitteraturen
för råhet och romanen för sentimentalt pjoller. I bästa fall. Men om man
nu toge bort dessa böcker ur barn- och ungdomsbiblioteket, så utebleve också
alldeles säkert låntagarna. Och vad som är mer riskabelt, de skulle skaffa sig
vad de ville ha på annat håll, ofta okontrollerat, ofta på sämst möjliga sätt. I
sin bok Våra barns fria läsning säger Gurli Linder: »Man kan inte bjuda en vek
skildring av ängens blomster åt en pojke, vars hela själ trår efter Buffalo Bill».
Kommer där en pojke törstande efter en indianhistoria, så lönar det sig inte att
svara att sådana böcker ha vi inte, men — — . Han hör inte på utan går
obevekligt och för alltid. Men ger man honom en bok sådan han vill ha och
får honom att stanna och bli bibliotekets kund, ja, då har man ju honom i sin
hand, och bibliotekarien har åtminstone tillfälle att så småningom söka få honom
att läsa litet annat också, i bästa fall leda honom över och förbi denna period.
Att det är nödvändigt för pojkarna att blanda upp denna sorts läsning med annat,
helst komma över till annan, är det inte mer än en mening om. Genom alltför
mycken spänning blaseras givetvis känslan, och så blir vägen banad för
förbrytarromanen o. d.
Vad kan då biblioteket göra för att odla smaken. Jo, bjuda på annan
litteratur, minst lika spännande, men fostrande, kunskapsgivande och förädlande.
Många reseskildringar bjuda en verklighet mer äventyrlig än dikten, t. ex. Marco
Polos resor, Nansens På skidor genom Grönland, Hedins Tibetanska äventyr.
Även historiska romaner eller den verkliga litteraturen bjuda ju ofta den så åtrådda
spänningen, t. ex. Rydbergs Fribytaren, Topelius Fältskärns berättelser, Schröders
Örjan Kajland, Kiplings Havets hjältar, Jack Londons På kryss med Blixten.
Bland de klassiska namnen inom äventyrsböckernas område, som gärna böra bliva
representerade i ett ungdomsbibliotek, äro Cooper, Marryat, Mark Twain, Jules
Verne, Ferry, Stevenson, samt av svenska Melander och Melin. Bland övriga
äventyrsförfattare må nämnas Lieberath, Gustaf Lindvall, Hansen, Aanrud, Berndt
Lie, Stang, Henty och Mayne Reid, vilka ha skrivit böcker, som väl försvara sin
plats i skolbiblioteket.
Man brukar ofta få höra den teorien, att pojkar och flickor aldrig läsa samma
slags böcker. Det skulle val då i så fall gälla 13-15 års åldern, för tidigare är
det väl knappast någon olikhet utom i enstaka fall. Det är väl då i övergångsåldern
man menar, att olikheten visar sig, det är då pojkarna läsa äventyr och
flickorna hålla sig till romantiken. Må vara. Men så stor är väl ända inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
