Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herodotos från Halikarnassos, historiens fader, är en av världslitteraturens störste berättare.
Han levde omedelbart efter den första stora kraftmätningen mellan Orienten och Västerlandet,
perserkrigen, och har gjort till! sin uppgift att skildra deras historia, »för att icke minnet av
fordomtima händelser skall utplånas, utan de underbara bragder, som hellener och barbarer
utfört, må leva kvar i ryktet». Den röda tråden i hans framställning är striden mellan
Österlandet och Västerlandet; han för den tillbaka i den mytiska tiden, den har allt framgent bildat
ett ledmotiv i världshistorien. Till denna röda tråd anknyter han talrika och ibland
omfattande utvikningar om både Greklands och Orientens äldre historia, sagor och anekdoter, som
ställa tiden och dess uppfattning i klar belysning. Hans skildrmgar av orientaliska förhållanden
ha, förut ofta betvivlade, i mycket bekräftats av moderna fynd och forskningar. Han är
den förste etnologen och ger oss ovärderliga skildringar av primitiva folk som skyter och
andra. Han är den förste store sagoberättaren. I enlighet med sitt program återger han
troget, vad han sett och hört under sina vidsträckta resor, men han är ingen historisk kritiker i
modern mening, i historiens gång spårar han överallt gudarnas ingripande i människolivets
skickelser. Hans arbete är ej blott vår viktigaste källa för grekernas äldre historia; den är
även en rolig bok späckad med historier och anekdoter. Och samtidigt finna vi i den en vis
och världserfaren mans samlade livsuppfattning, hans tankar om människorna och världen.
Han är en stor och konstnärlig berättare, över vars framställning och stil en oefterhärmlig,
naiv charm vilar. Professor Lindskogs tolkning gör i möjligaste mån rättvisa åt den store
berättaren. Hans stilkonst har knappast någonsin nått så högt som här. Språket har samma
behagligt glidande, mjuka rytm och fart som hos originalet. Boken kan varmt anbefallas åt
alla mera välförsedda folkbibliotek och åt envar, som vill göra bekantskap med ett klassiskt
mästerverk och en källa av enastående vikt för antikens historia. M. P. N.
Rysslands omdaning. En skildring av förhållandena före och under världskriget
av Rutger Essén, Aug. Giron, Alfred Jensen, Anton Karlgren, Allan Meyer, Gunnar
Hesselgren—Silverstolpe, H. Stålhane och Verner Söderberg. Bd 2. Krigets
inverkan. Nst. [1917—20]. 284 s. Ill., portr., kart., litt. Kmac. 8:50, inb. 13:—.
Detta band, som innehåller II uppsatser, omfattar tiden efter världskrigets utbrott. Här lämnas
en översikt av Rysslands militära resurser och av dess deltagande i världskriget, av den
ekonomiska och sociala utvecklingen, som slutligen ledde till marsrevolutionen, av denna
revolutions förlopp och hastiga utveckling åt vänster samt av bolsjevikregimens två första år.
Ett intressant bidrag till historien om det storryska väldets utveckling och upplösning lämnas
av Alfr. Jensen i en uppsats om den ukrainska frågan.
Beträffande planläggning och komposition gäller i huvudsak detsamma som meddelats i
redogörelsen för första bandet. (Bibl.-bl. 1920 s. 107.) A. H.
Setälä, E[mil] N[estor]. Språkstriden i Finland. A. B. 1920. 47 s. Kdd. 1:75.
En kort översikt av språkförhållandena i Finland sedan urminnes tider och en tämligen
utförlig redogörelse för språkfrågans behandling vid 1918 och 1919 års lantdagar. Skriften är
starkt tendentiös, i det förf. förfäktar, att svenskans ställning i Finland är förmånligare än
någon minoritets språk i något annat land, och söker visa, att det ligger i de svenskspråkigas
eget intresse att samverka med majoriteten och att icke genom isoleringssträvanden avstå från
det proportionsvis synnerligen betydande inflytande, som de hittills kunnat utöva. A. H.
Sichel, Edith. Renässansen. Övs. [fr. eng.] av Ernst Apiarie. Tiden 1919.
222 s. Portr. (Modernt vetande 19.) Kaca. 2:50, inb. 3:50.
Detta arbete skulle möjligen, vad innehållet beträffar, kunna rekommenderas såsom en
lämplig inledning till studiet av renässansen, men tyvärr gör formen det tämligen onjutbart.
Särskilt i de mera resonerande, utredande partierna har översättningen så misslyckats i att
åstadkomma en precis formulering av det kanske svårtolkade originalet, att det stundom är
nästan omöjligt att ens komma underfund med meningen. B. M.
Suolahti, Gunnar. Sprengtportens statskupp och andra essayer. Övs. [fr. fi.]
av Gabriel Nikander. A. B. 1919. 175 s. Kdda. 4:25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
