Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskt bokbinderi - Stockholms stadsbiblioteksfråga. En redogörelse för stadsbibliotekskommitténs betänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett utmärkande drag hos denna tids bokband är för övrigt säkerheten och
djärvheten i färgvalet. Ännu mer än hos helbanden kommer detta till synes i de
s. k. »välskbanden», tidens fackterm för de halvfranska banden. Rött, grönt och
blått saffian till ryggen kombinerades med klistermarmorerade eller enfärgade
överdragspapper i andra starka färger. Ryggens skarpa kulör dämpades dock ofta
genom förgyllningen, som kanske är det vackraste hos dessa band. En mångfald
småstämplar användes, blomsterrankor, blad eller fjädrar komma liksom växande
från kanterna in mot ryggens mitt, lyror, stjärnor, ormar, kransar eller små fåglar
med girlander i näbben förekomma i den rikaste omväxling. De äro anbringade
luftigt utströdda, så att ryggen synes överdragen av ett fint guldflor som i synnerhet
nu, sedan förgyllningen fått ålderns patina, i förening med saffianets en smula
bleknade färg ge ryggen en utomordentligt delikat ton.
En vanlig företeelse å dessa band äro de platta binden, vilka äro ungefär lika
breda som halva de mellanliggande fälten och oftast prydda med stämplar, som
täcka större delen av binden.
En annan karakteristisk detalj är den lilla runda eller ovala tomskylten i samma
färg som titelskylten, anbragt längre ned på ryggen och omgiven av en liten krans
eller pärlrand i guldpressning.
Utrymmet förbjuder tyvärr en mera ingående beskrivning. Som avslutning må
den förhoppningen uttalas, att då nu inom kort åter en utländsk bokbandsutställning
kommer att anordnas i Stockholm, de mera bokbandshistoriskt och konstnärligt
skolade krafterna inom bokbinderiyrket ej blott betrakta de utställda banden
ur synpunkten efterbildningsvärda eller icke efterbildningsvärda, utan se djupare
och söka utforska vilka inflytanden som fått göra sig gällande vid frambringandet
av det eller det bandet. Vi ha i det fallet mycket att lära av Frankrike, England
och Tyskland och icke minst av Danmark, i vilka länder man dels hämtat impulser
från äldre inhemskt material, dels kastat sig in i ett friskt nyskapande och blott
sparsamt lånat utländska idéer. Genom att tillägna oss dessa metoder, skola vi
måhända även här i stället för halvfranska, för att inte tala om heltyska och
helengelska band, så småningom kunna frambringa en typ som åtminstone är
halvsvensk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
