Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En nyutkommen förteckning över nordisk litteratur
- Svensk filmlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSK FILMLITTERATUR.
»Folkbildningens målsmän kunna icke längre förhålla sig indifferenta gentemot biografens
problem, vilka numera också av en ständigt växande skara vunnit erkännande såsom hörande
till tidens viktigaste och mest betydelsefulla.»
Så heter det i en liten broschyr, som år 1920 utgavs av Folkbildningsförbundet i
Hessen-Darmstadt med anledning av en konferens år 1919, varvid filmens frågor togos under debatt.
Och från de mest olikartade bildningsområden och inom de flesta länder föreligga uttalanden
om önskvärdheten av att taga kinematografien i folkupplysningens tjänst. Det mest
anmärkningsvärda torde dock varå, att även statsmyndigheterna i allt större utsträckning utge berättelser
och riktlinjer till främjande av folkbildningssyften med filmens hjälp. Föregångslanden äro
Tyskland och Amerika. De ha icke bara hunnit långt i fråga om ett välorganiserat allmänt
biblioteksväsen, utan även i andra avseenden och i synnerhet i åtgärder, vilka åsyfta att främja
det fria och frivilliga bildningsarbetet med eller utan filmen. Huru biblioteken där ute begagnat
sig av den direkta filmpropagandan till främjande av sina speciella strävanden, torde för denna
tidskrifts läsare vara nogsamt bekant. I vilken mån man tagit den kinematografiska litteraturen
till hjälp för att fördjupa kunskapen om kinematografien och dess inneboende möjligheter,
det är däremot en sak, som mig veterligt icke varit under offentlig diskussion. De 4 bibliotek,
som förfogat över en liten samling kinematografiska skrifter, ha icke varit tillgängliga för den
stora allmänheten, för vilken de väl knappast ens torde ha varit kända, lika litet som även de
mycket bildade i regel ha en aning om den rika litteratur, som vuxit upp kring kinematografien,
filmen-biografen. Det, som kommer under allmänhetens ögon, är blott en försvinnande del
och föga ägnat att inge håg för annat än tillfällig förströelse. Vilket vare sagt utan att
underkänna även dennas betydelse.
En 2-årig verksamhet vid Svenska kinematografiska sällskapets bibliotek har dock givit den
glädjande erfarenheten, att behovet och allvarlig håg för specialbildning på värdekinematografiens
område ingalunda saknas, varför bibliotekarien låtit sig angeläget vara att framlocka ytterligare
intresse och till det ändamålet utarbetat en hel del specialförteckningaT inom olika ämnen till
besökarnas tjänst. Biblioteket har dock även varit tillgängligt för andra än sällskapets
medlemmar. Om icke bristen på penningmedel lade hinder i vägen, skulle det icke möta minsta
svårighet att mångdubbla besökssiffran, som i fjol överskred trehundratalet. Men filmfacket, som
dock mest skulle ha fördel av verksamhetens rationella bedrivande, har icke förståelse för saken,
och vetenskapsmännen och pedagogerna ha inga medel, vadan det väl blott är en tidsfråga, om
rörelsen skall kunna upprätthållas utan allmännare understöd och under sin nuvarande form i
en privatbostad.
Ser man å andra sidan till den litteratur, som i vårt land sett dagen, så äro vi såväl
kvantitativt som i viss mån även kvalitativt på efterkälken. Utsikterna till en förbättring härvidlag
äro också, sorgligt att tillstå, lika med noll. Vad först beträffar den egentliga s. k.
»filmdiktningen», d. v. s. scenarierna, så har ännu icke våra samlares uppmärksamhet riktats på detta
slag av originalmanuskript. Litteraturen om »Hur skriver man en film?» är emellertid, särskilt
på engelska språket, icke den minst rikhaltiga, och att många av dessa böcker utomlands gått
ut i flera upplagor är på sitt sätt belysande. Först så sent som 1911 begåvades Sverige med
en översättning från danskan av en dylik. Den är gjord av den kände journalisten Harald
Hansen (»Hake») och försedd med inledning av dåvarande censor Gustaf Berg, en icke
mindre driven penna. Originalets författare är Jens Locher, och Hugo Gebers förlag stod för
utgivningen i Stockholm.
För att emellertid gå i den rätta ordningen, så har lektor Marie-Louise Gagner hedern av
att s. a. s. ha inlett den värdekinematografiska æran i vårt land. »Barn och biografföreställningar.
Ett föredrag av Marie-Louise Gagner. Jämte ett uttalande av professor B. E. Gadelius»
(L. H. 1908, 17 s., pris 25 öre) väckte på sin tid mycket uppseende och ingick som ett av
huvudargumenten vid tillkomsten av vår världsberömda rikscensur. Från våra censorer härstamma
också det sakligaste och bästa, som skrivits på vårt språk. Tyvärr tillhör det mesta dock
tidskriftslitteraturen — dagspressens inlägg komma ju i detta sammanhang ej i fråga — och är
som sådant ju icke så lätt tillgängligt. Ett undantag utgöra dock några förträffliga småskrifter
av fil. kand. Gustaf Berg (numera en av direktörerna i Svensk Filmindustri), »Några ord från
biograf censuren» (Sv. tryckeri-a.-b., Sthm 1912, 29 s.), »Barn och biograf. En orientering
med hänsyn till censuruppgift och gällande förordningar» (Sv. tryckeri a.-b. 1916, 32 s.). Mellan
dessa ligger en liten skrift, tryckt som manuskript 1915, av mera privat karaktär, dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:11:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1922/0090.html
