Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böcker för barn och ungdom julen 1922
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att barnen nu i geografiundervisningen få en hel del av det kunskapsstoff Lajla
innehåller. Härtill vill jag svara, att barn ej alis tycka illa om att i sin
nöjesläsning hitta ingen vad de fått lara sig i skolan. Jag tror för min del att man
måste vara väldigt försiktig med att bära hand på så klassisk barnlitteratur som
Lajla, liksom jag över huvud taget ställer mig skeptisk gentemot ändrande av en
mera ålderdomlig stil till nutida. Jag har ej varit i tillfälle att jämföra fru
Svedelius’ bearbetning med originalet; det är mycket möjligt att den är vad man kallar
bra gjord — ehuru Friis’ och fru S-s stil äro mycket olika —, men jag anser
det i alla fall vara ett misstag att den alis blivit gjord. Denna upplaga av Lajla
är bra illustrerad av Küsel.
En förtjusande bok för både stora och små barn är Pinocchios äventyr av C. Collodi,
översatt från italienskan av Alina Pipping (2 uppl., A. B., pris 2:50).
Den utkom första gången för åtskilliga år sedan och föreligger nu i ny
upplaga. Marionetten Pinocchio får till sin skapares förskräckelse plötsligt liv och
ger sig ut på en odyssé, där han upplever eller rättare själv ställer till de mest
befängda uppträden. Barn med livlig fantasi ha utomordentligt roligt åt alla
dessa bisarra äventyr, helt utanför all verklighet. Ehuru alldeles olika för Pinocchios
äventyr tanken till Alices äventyr i underlandet. Humoristiska bilder.
Don Quixote, bearbetad efter Florians franska upplaga, har utkommit för tredje
gången (A. B., Bonniers ungdomsböcker 3, pris 1:75), tyvärr de båda sista
gångerna utan de teckningar av Walter Craine som prydde den första upplagan.
Tvenne böcker slutligen som på sätt och vis tillhöra denna avdelning äro
Sagor av Sigurd Dahllöf, andra samlingen (Medéns bokh., Gbg., pris 2:75, inb.
3:75), och Nordlandens fornsagor av Rolf Nordenstreng. Vad den förra beträffar
är den ju emellertid ingen sagbok i vanlig bemärkelse. Den vänder sig även till
hela den vuxna läsekretsen. Dahllöf förstår som få att avlyssna allmogen dess
sagoskatter, och han återger dem i en framställning som aldrig förlorar sin folkliga
karaktär. Erik Hedén har sagt att han borde utses till »överste sagosamlare i
Sverige», och en annan kritiker yttrar, att han bredvid Selma Lagerlöf är vår
enda »troende» sagoberättare. Dahllöfs sagor med Albert Eldhs utmärkta
illustrationer höra enligt min mening under avdelningen »folklore». Härmed vill jag
ingalunda ha sagt att de ej med stort utbyte kunna läsas av ungdom dock över
den egentliga sagoåldern. Rolf Nordenstreng berättar Nordlandens fornsagor (D.
1, 2, Gle., Gleerups ungdomsböcker, 47, 48, pris inb. à 2:75). Den första
delen innehåller den nordiska gudasagan, i den andra berättas Helgesagorna, sagan
om Hild och Hedin samt Völsungasagan. Allt detta bildar ju en synnerlig
lämplig ungdomsläsning. Att författaren nedlagt ett mycket kunnigt och ihärdigt
arbete på en utgivning av de gamla sagorna vilken skulle kunna passa nutida
ungdom märkes tydligt.
Att klä ut sig och att spela teater äro som vi alla minnas från vår egen
barndom bland det roligaste barn kunna ta sig för. Det är därför ganska underligt
att tillgången på för barn lämpliga teatertexter är jämförelsevis ringa. Utom
Topelii alltid högt uppskattade sagospel finnas en del av Hil jo Tavaststjärna, Helena
Nyblom, Anna Wahlenberg och väl några andra. Nu har emellertid Walter Stenström
börjat en serie, Barnteatern, och i denna hittills utgivit Lurifax och Spjuver
(Sv. andelsf., pris 1:75) samt Prinsessan som inte ville äta havresoppa (Sv. andelsf.,
pris 1:75). Författaren inleder med en klart och redigt avfattad upplysande
framställning av hur det skall gå till att spela teater och ger råd angående
dekorationer, kostymer (att skaffa farfars kyrkhatt och morfars skinnväst blir väl dock
omöjligt för de flesta!) och andra rekvisita samt maskering m. m. I texten finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
