Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - L. Biografi (med genealogi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framträdande roll. Genom sin intima bekantskap med kejsarinnan Eugenie fick hon en inblick
i det andra franska kejsardömets alla kulissintriger, men någon politisk roll spelade hon icke.
Hennes anteckningar från Paris och Dresden, på vilken senare plats hennes man först verkade,
äro för historikern så gott som betydelselösa, men de äro ganska trevligt skrivna och vittna
om hennes vakna blick för allt som hände och skänkte omväxling åt en blaserad societet.
Den värdefullaste delen av boken är den, som handlar om minnena av den gamle statskanslern
Metternich i Wien. En hel del smådrag till en allsidigare belysning av hans personlighet gives
det goda exempel på. För övrigt handlar boken om Wagner, Liszt, Maître Lachaud, greve
Taaffe och spiritisten Horne. Av detta förtjänar blott anteckningarna om de två förstnämnda
beaktande. — För historiskt intresserade är boken till nöje. Den förutsätter dock en rätt god
kännedom om 1800-talets historia. För folkbiblioteken torde den sakna intresse. J. F.
Metternich, Pauline Sandor. Mina år i Paris. Hågkomster från andra kejsardömets
glansdagar. Övs. [fr. ty.] av Karin Jensen. W. & W. 1923. 229 s. Lb. 6:50.
Denna bok utgör fortsättning på förf:s förra året till vårt språk överförda arbete: Dagar
som svunnit. Rubriken är något missvisande, enär det icke blott är hågkomster från andra
franska kejsardömets glansdagar, som återgivas, utan även dystra minnen från kejsardömets fall
1870. Förf. var en av kejsarparets intimaste vänner och spelade en stor roll i hovets och den
högre societetens liv. Vad hon skildrar är äkta och upplevat, sällan hämtat från annat håll.
Huvudsakligast rör sig skildringarna kring festerna och nöjena, och läsaren kan knappast undgå
att känna tomheten i det liv, som fördes på samhällets höjder och som i grunden tycks ha
uttråkat även en så nöjeslysten person som förf. Ett vackert kapitel i boken är förf:s vänskap
till de båda Dumas, far och son. Intressant är också förf:s intryck från den stora katastrofen
1870. — Boken är rolig och läsvärd men förutsätter för att rätt kunna njutas icke så liten
kännedom om 1850—60-talens politik och politiker. J. F.
Nilsson, Kristina. Norlind, Tobias. Kristina Nilsson, grevinna de Casa
Miranda. Sångerska och konstnärinna. Å. & Å. 1923. 300 s. Ill., portr., litt. Lc. 8:50.
Förutom en detaljrik skildring av sångerskans levnad innehåller boken en uppskattning av
hennes konst, vilken senare avdelning genom en något stramare disposition borde ha kunnat
få ett ökat värde. E. S—m.
Ohanian, Armèn. Dansösen från Shamakha (La danseuse de Shamakha.)
Övs. [fr. fra.]. Thall & Carlsson 1922.229 s. Lb. 6:50.
Det är ju inte så ofta, man får läsa något om Armenien. Redan därför är man nyfiken
på innehållet i dessa »minnesblad» av en förnäm armenisk dam, som varit vittne till ryska och
turkiska förföljelser mot hennes landsmän, levat gift en kort tid i Persien och slutligen måste
tjäna sitt bröd som dansös på europeiska förlustelseställen. Boken förtjänar verkligen i hög
grad att läsas. Skildringarna äro sällsynt färgrika och livfulla, och förf:s sätt att ställa
Österlandet och Västerlandet i motsats till varandra är ofta nog så intelligent. Hon framhåller t. ex.,
att de österländska haremskvinnorna äro »absoluta drottningar i sina trädgårdar», att de oäkta
barnen i östern ej få lida för föräldrarnas fel m. m.; hon påpekar — som Heidenstam gjort —,
att antiken i våra dagar blott återfinnes i Orienten. Även när förf. behandlar ganska vågade
ämnen, gör hon det med en finhet, som för tanken till Philine i Goethes Wilhelm Meister.
Särskilt givande är skildringen av barndomstiden. Den armeniska kristendom, i vilken hon
uppfostrats, tycks vara av en ganska underlig, vidskeplig art, men när hon tecknar bilden av
en så kristen karaktär som hennes egen far, vilken döende välsignade sina bödlar, förlänar hon
därmed desto större eftertryck åt sina anklagelser mot Europa, som i så många århundraden
tolererat Turkiets grymheter mot Armenien. H. Sg.
Oxenstierna, Bengt. Hedin, Sven. Resare-Bengt. En levnadsteckning.
A. B. 1921. 545 s. Ill., kart., litt. Lc. 24:—, inb. 28:50.
Alla bildade människor ha hört talas om Resare-Bengt, men de flesta veta väl knappast
mer om honom, än vad spalten i Nord. familjebok har att förtälja. Det är inte underligt,
ty mannen är svåråtkomlig. Sven Hedin, som tidigare skrivit hans minnesteckning i Sv.
akademiens handlingar, har nedlagt ett energiskt arbete i hopp att kunna återfinna hans dagböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
