Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelserna, kampen och striderna, i det förflutna. Den som skrivit dagboken, har nått det
som ligger i det gamla ordet: »vila i Gud». Han har vunnit denna utan att låta sig bindas
av något konfessionellt. Han står fri i förhållande till partier och bekännelser. Någon gång
kan det komma ett stänk av ironi i rösten, t. ex. då han talar om den unge mannen med den
fladdrande halsduken som en dag uppenbarar sig i hembyn, fullproppad med broschyrer, och
som har löst alla världsgåtor och alla samhällsproblem. Fråga är dock om ej förf. känner ännu
mer motvilja mot den ytliga skrikande predikanten, som han hör i missionshuset, och
överhuvudtaget mot alla slags formel-kristna. Det är emellertid sällan hans stämma höjes. — I
regel talar han lungt och stilla och vad han säger är vackert och äkta. F. H.
Lagerkvist, Pär. Onda sagor. A. B. 1924. 148 s. 3:75.
Korta prosabitar, sökande mer och mindre raffinerade effekter, oftast »symbolistiska»,
stundom dock, som i samlingens allra bästa bit, enkelt verklighetsskildrande ehuru med någon
tillspetsad livsfilosofi. F. V.
Lundgren, Hj[almar]. De gula husen. Idyller från Carl XV:s tid. W. & W. 1922. 151 s. 3:75.
En skildring av en småstad på Karl XV:s tid, typer, situationer och stämningar tecknade
med kärlek och innerlighet, med ett fint lyriskt temperament. Stundom märker man väl att
förf. arbetat nog nära efter modell, men mycket i boken står högt, och man kan säga att det
förgångna verkligen lever upp i den. F. V.
Nordström, Ludvig. Det okända Sverige och andra skildringar. A. B. 1924. 322 s. Ill. 6:75.
Innehåller dels några älskvärda och roande skildringar från forna dagars Norrland (särskilt
från Ångermanland), dels några uppsatser om växelverkan mellan människan och vår tids
teknik. Författaren säger många kloka och tänkvärda ting, men man kunde önska, att han ägde
högre kunskaper och mindre lade an på överdrifter i uttryckssättet. Rg.
Oljelund, Ivan. Doctor Biblicus. Tre akter ur Luthers liv. Tiden 1923. 206 s. 4:25.
Ett drama om Luther, en samling scener ur Luthers liv utan annan enhetlighet än den
som ligger i diktarens starka religiösa patos. Enstaka scener äro starka, men i det hela är
författaren intressantare än pjäsen; dock kommer Luthers personliga makt bra till synes. F. V.
Roos, Anna Maria. Farao och guden och andra noveller. A. B. 1922. 217 s. 5:25.
Den första novellen, som givit boken dess namn, handlar om Ammon-Hotep-Echenaton
och hans korta och hopplösa kamp för att befästa sin nya religion med dess påtagliga likhet
med kristendomen. Förf. ger i de följande novellerna korta, karakteristiska skildringar av
berömda personer under tiderna, såsom Perikles, Savonarola, Rembrandt, Jenny Lind m. fl. En
av de bästa berättelserna är den om Jacquard, uppfinnare av den nya mönstervävstolen. Som
avslutning kommer något oväntat en novell från ett modernt turisthotell i Schweiz med den
vanliga kosmopolitiska publiken, bland vilken även finns en svenska, som uppträder som
räddande ängel i en prekär situation. E. Sqt.
Selander, Sten, [utg.]. Den unga lyriken. En antologi. A. B. 1924. 137 s. Hcb (s). 2:75.
Den yngsta lyrikergenerationen från t. ex. Albert Henning och Bertil Malmberg som de
äldre till några av de allra senaste debutanterna. De unga författarnas fysionomier stå tydligt
emot varandra, framhävande varandra, och det lilla häftet är värt att anskaffas och läsas. F. V.
Smirnoff, Karin. Riddaren och jungfrun. Allegoriskt sagospel. A. B. 1924. 102 s. 3:75.
Ett drömartat spel om flickan, som, blind för ynglingens kärlek och verkligheten, i stället
går ut i drömlandet för att söka den stora drömkärleken och Lyckan, men som till sist finner
att den var en chimär och att hennes försmådde väns kärlek är den verkliga lyckan.
Äventyren i drömlandet äro nog osammanhängande och dramatiskt otillfredsställande ehuru i detalj
och replikföring ingalunda utan glans och poesi. Tyvärr är denna alldeles för nära
kalkerad på Strindbergs, så att självständigheten är ringa. F. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
