Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lundquister, Bertil. Livets visor. Dikter. Sv. andelsf. 1922. 85 s. 2:50.
Små visor burna av en innerlig, stilla ton. Ehuru ställvis ungdomligt famlande dock
värdefullare än mycket av ny lyrik. M. F.
Lybeck, Mikael. Domprosten Bomander. Samtal. A. B. 1923. 164 s. 4:—.
Boken är ett raskt skrivet, gripande drama om en människa, som försöker leva livet på egen
hand, ledd blott av sitt samvete och sin rättfärdighetslidelse. Detta tvingar honom ut ur
statskyrkan, från prästämbetet och i häftig kamp med f. d. ämbetsbröder, främst den stryktäcke,
hycklande, prelatensiske biskopen, som, trots sin för världen oförvitliga vandel och salvelsefullhet,
innerst inne är moraliskt djupt underlägsen den motståndare, vars i yttre mening långt ifrån
oförvitliga liv han låtsar sig djupt förakta. Striden står mellan dessa båda människotyper:
skenhelighetens, som dessutom litar till en en gång för alla och av en annan för alla förvärvad
rättfärdighet, och den sina fel öppet erkännande men manligt och självständigt till sanningen kämpande
människan, som förkastar en satisfactio vicaria som en ynklig drängmoral och själv vill taga
konsekvenserna av och soningen för sina gärningar. Dessa huvudpersoner och en hel del
bipersoner, manliga och kvinnliga, tragiska och komiska och tragikomiska, deras etiska och erotiska
konflikter äro givna med stor livfullhet och kraft. Det är handling och rörelse i dramat, mest
i själarnas värld. Den intressanta och starka boken är dock icke ägnad att rätt förstås av vern
som helst. Det är ingen lektyr för ungdom eller litterärt mindre förfarna. G. F.
Mellin, Karl-Emil. Drömmare. W. & W. 1923. 127 s. 3:—.
En känsligt att ej säga överkänsligt berättad historia om ett kärleksminne. Verkan är knappast
lika stor som denna odisputabla känslighet, men boken torde dock tilltala åtskilliga läsare. F. V.
Mjöberg, Josua, o. Wennström, Thorsten. Dikt och hävd. Svenska historiska
dikter i urval för skolan. H. G. 1923. 135 s. Hcb(s). Inb. 1:50.
Fyrtiotvå dikter av svenska och finländska författare ha sammanförts till en poetisk
svensk-historisk läsebok. Dikterna behandla ämnen ur Sveriges historia eller stå åtminstone i något
samband med denna. Utgivarna ha — se förordet — tänkt sig, att deras samling skulle kunna
ersätta Snoilskys Svenska bilder, som läsas i mellanklasserna vid många svenska skolor. De ha
medtagit ganska många av dessa, men uteslutit ännu flera, sådana som enligt deras mening äro
»mindre tillgängliga för den ålder, vari ungdomen brukar göra deras bekantskap». De uteslutna
ha ersatts med dikter av andra, äldre och nyare, skalder, från Magnus Stenbock(?), Tegnér och
Geijer till Ossiannilsson och Granlund. Vissa av ersättningsdikterna äro mindre betydande.
Mången svensklärare skulle nog gärna sett, att Snoilskys visserligen ståtliga, men jämförelsevis
svårnjutbara Svensksund fått vika för de enklare och de ungas sinnen mera tilltalande Lützen
och Brandklipparen, låt vara att de sistnämnda behandla tider, som väl belysas av andra i
samlingen upptagna poem, medan Gustav III:s tid blott representeras av Svensksund. Anmärknin
garna äro mycket rikhaltiga och tillförlitliga, se t. ex. den om nödmynt s. 130. T. H.
Näsman, Carl. Stämning och reflex. Dikter. Framt. 1923. 75 s. 3:25.
Dessa dikter, mestadels inspirerade av sociala intressen, äro lika välmenta som släta; de höja
sig varken till innehåll eller form nämnvärt över vad man plägar kalla pekoral. S. G.
Palmær, H[enrik] B[ernhard]. Eldbränder och gnistor. Samlade och utg.
av Arvid Ahnfelt. 4 uppl. genomsedd av Ruben G:son Berg. A. B. 1924. 389 s. 7:50.
Palmærs rykte som en av vårt lands kvickaste satiriker och humorister är väl vid detta laget
tämligen stadgat och en del av hans spydigheter och elakheter, särskilt mot biskop Hedrén i
Linköping, äro ju riksbekanta. Ruben G:son Berg, utgivaren av denna nya upplaga, som måste
hälsas med allmän tillfredsställelse, påpekar i en inledning, att Palmærs tillspetsade formuleringskonst
återgår ej blott till Jean Paul, som vanligen brukar framhållas som Palmærs mästare, utan
även till Lichtenberg, Heine, Börne m. fl. I denna upplaga har tillkommit en del nytt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
