Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - L. Biografi (med geneologi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norström, Vitalis. Brev 1889—1916. I urval utg. av Elof Åkesson.
Fri. 1923. 453 s. Lc. 10:—.
Ett urval på ett par hundra brev med kommentar ur Norströms omfattande svenska korrespondens
och omspännande åren 1889 —1916. De bjuda läsaren ej blott på en vandring i hans
tankevärld utan ge därjämte en klar bild av honom som människa och vän. Boken bör därför
som ett oskattbart bidrag till ett allsidigt belysande av vår geniale tänkares liv och lära vara
välkommen i vida kretsar. H. R—r.
Snorre Sturlasson. Cederschiöld, Gustaf. Snorre Sturlasson och hans
verk. 1, 2. A. B. 1922. (Verd. småskr. 257, 258.) Lb. 0:75, 1:—.
En synnerligen populär och fängslande redogörelse för den skandinaviska medeltidens
förnämsta författarpersonlighet och dennes båda huvudarbeten. Efter en kortfattad, men
innehållsrik översikt av förhållandena på Island före Snorre tecknar C. dennes egenskaper och
levnadsöden. Därefter karakteriseras och refereras Snorres handbok i skaldekonst — Den
prosaiska Eddan — och hans norska konungasagor — Heimskringla. Författaren har särskilt sökt
belysa förutsättningarna för och anledningarna till de båda arbetenas tillkomst. Väl valda utdrag
ge läsaren en föreställning om deras beskaffenhet. Att utrymmet varit så begränsat, har väl
föranlett, att C. ej nämnt något om vissa senare undersökningar rörande tillförlitligheten av
Snorres berättelser om slaget vid Svold(er) och Torgny lagman. T. H.
Strindberg, August. Engström, Albert. August Strindberg och jag. A. B.
1923. 77 s. Lc. 4:75.
Författaren har från 1899 till Strindbergs död umgåtts en hel del och rätt förtroligt med
denne. Utan att syfta djupare ger han här en ganska god bild av honom, som han tedde sig
under senaste levnadsåren. Det på samma gång storslagna och okonstlade, den kultiverade
manliga rättframhet, som kännetecknade Strindberg som vardagsmänniska, träder tydligt fram.
Minst av allt har författaren emellertid sökt åstadkomma någon skönmålning. Strindbergs
brev till Engström återges i faksimile. Rg.
Strindberg, August. Mörner, Birger. Den Strindberg jag känt. A. B.
1924. 204 s. Ill., portr. Lc. 8:50.
Det är ett synnerligen intressant och betydelsefullt bidrag till Strindbergsforskningen som
Birger Mörner givit med denna bok. Från 1880-talet till Strindbergs död stod Mörner i nästan
oavbruten förbindelse med Strindberg och var honom under många svåra tider en förstående
och hjälpsam vän. De brev som Mörner framlägger visa Strindbergs hastiga svängningar från
bittraste pessimism till jublande segerkänsla och innehålla många belysande drag till S:s
karaktär och intressanta litterärhistoriska meddelanden, såsom exempelvis skildringen av hur »En bok
om Strindberg» kom till. Icke minst givande äro bilagorna med Strindbergs testamente,
bibliografien över hans arbeten m. m.
Mörners framställning är buren av varm vänskap, men objektiv, flärdfri och sympatisk.
Med sina många upplysningar kan boken omöjligt förbigås av någon för Strindberg och
Strindbergsforskningen intresserad. Hj. L—n.
Tavaststjerna, Karl August. Söderhjelm, Werner. Karl August Tavaststjerna.
En levnadsteckning. D. 1, 2. [Ny uppl] A. B. 1924. Portr. (Skrifter 1, 2.) Lb. à 4:75.
Tavaststjerna (död 1898 vid blott 38 års ålder) tillhör de märkligaste representanterna för
den realistiska strömningen inom den finländska litteraturen. Hans alstring, rik och omfattande
fastän i konstnärligt hänseende ytterst ojämn, har betydelse särskilt därigenom att den troget
återspeglar de kulturella och sociala motsättningarna i Finland under 1800-talets senare
decennier. Även hans lyrik rymmer emellertid mycket av bestående värde. Söderhjelm, som själv
genom personlig vänskap var förbunden med T., har i sin levnadsteckning åstadkommit ej blott
ett pietetsfullt porträtt av denne utan även en intressant tidsskildring. O. W—n.
Trotskij, Leo. Min flykt från Sibirien. Övers. fr. ty. av Per Freudenthal.
Fram 1924. 78 s. Lb. 1:25.
Den sedermera så namnkunnige bolsjevikledaren skildrar här en episod från år 1907, då
han som politisk fånge på väg till förvisningsorten företog en äventyrlig, strapatsrik flykt, som
vittnar om djärvhet och en betydande fysisk spänstighet. A. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
