Biblioteksbladet / Nionde årgången. 1924 / 224 (1916) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges allmänna biblioteksförenings klassifikationssystem inför Tysk kritik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Systemet har följande uppdelning:

N.	Geografi.
Na.	Europa: allm.
Nb.	Norden gemensamt.
Ne.	Sverige.
Nd.	Norden (utan Sverige).
Ne.	Storbritannien och England.
Nf.	Tyskland, Österrike och Ungern.
Ng.	Holland och Belgien.
Nh.	Schweiz.
Ni.	Italien.
Nj.	Frankrike.
Nk.	Spanien.
	o. s. v.
F.	Språkvetenskap.
Fa.	Indoeuropeisk.
Fb.	Germansk gemensam.
Fe.	Svensk.
Fd.	Dansk-norsk (med isländsk).
Fe.	Engelsk.
Ff.	Tysk.
Fg.	Övriga germanska språk.
Fh.	Romansk gemensam.
Fi.	Italiensk.
Fj.	Fransk (med provencalsk).
Fk.	Spansk (med katalansk).
	o. s. v.

Vad recensenten här opponerar emot är ej den brist på logik, som ligger i samordningen
inom språkvetenskapen mellan indoeuropeisk, germansk och svensk språkvetenskap o. s. v. — en
anordning som har sin grund i önskan att undvika de långa signaturer en fullt logisk
uppdelning skulle nödvändiggöra och som särskilt motiverats i inledningen s. 9 — utan
sammanförandet av vissa språk under en gemensam underavdelning, t. ex. gotiska, nederländska och
flamländska samt frisiska som underavdelningar, Fga, Fgb och Fgc, under den gemensamma
beteckningen Fg, övriga germanska språk. För ett dylikt sammanförande av språk med mindre
omfattande litteraturer tala emellertid flera omständigheter. Ett skäl är att svenska bibliotek mera
sällan ha ett så omfattande bokbestånd att det är nödvändigt eller ens praktiskt att varje språk får
sin särskilda avdelning. Ett annat talande praktiskt skäl för begränsningen av avdelningarnas
antal på denna punkt är att man i alla händelser har 28 underavdelningar av F, med
beteckningarna Fa till Fö, varför en ytterligare ökning med det här accepterade bokstavssystemet är
utesluten. Av dessa skäl har det varit nödvändigt att sammanföra vissa språk i »diversegrupper».
Att därvid hänsynen till värdet av en viss parallellism mellan de olika avdelningarna varit
avgörande för bestämmandet i detalj av hur många språk som i ena eller andra fallet skulle
införas i gruppen »övriga språk», torde ej kunna sägas vara ett fel hos systemet, om man i
likhet med recensenten anser parallellismen vara en fördel så långt den kan utan våld på materialet
genomföras. Det torde böra påpekas att, fastän man avstått från all parallellism i samma ögonblick
som den ej låtit sig naturligt genomföras, men dock vunnit den avgjorda fördelen, att samtliga
de för mindre och medelstora bibliotek — alltså just de bibliotek, för vilka parallellismen har
allra störst betydelse — i regel behövliga underavdelningarna på språkvetenskap och
skönlitteratur motsvara de historiska och geografiska underavdelningarna (svensk, dansk-norsk, engelsk,
tysk, italiensk, fransk, spansk, slavisk och baltisk).

Mot den »litterärt-formella» indelningen, som i det svenska systemet representeras av
»parentessignaturerna» invändes endast att det synes olämpligt att sätta ifrågavarande litteratur
före vederbörande avdelnings bokbestånd i övrigt, »delen före det hela». På denna punkt som
så ofta eljest är motivet hänsynen till äldre svensk praxis på detta område, som i sin tur torde
ha sin förklaring däri att åtskilligt av detta tryck (t. ex. samlingar, tidskrifter) måste sägas vara
mera »allmänt» i förhållande till de därefter följande speciella arbetena av särskilda författare.

Recensenten är vidare kritisk mot de långa bokstavssignaturerna och rekommenderar i stället
en kombination av bokstäver och siffror. Orsaken till att man hållit sig till bokstäverna är
bl. a. att man lika konsekvent ämnar reservera siffrorna för de särskilda arbetenas beteckningar
och därmed undvika den sammanblandning hos publiken mellan avdelningsbeteckning och
boknummer som t. ex. i vissa amerikanska system (ej minst den gängse kombinationen av Deweys
klassifikationssystem och Cutters boknummer) ej torde kunna helt undvikas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>