Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hagberg-Erling, Ester. På törnestigen. Gle. 1925. 214 s. 3:75.
Boken innehåller längre och kortare berättelser med religiöst innehåll. Tillhör den genre
av religiös litteratur, som representeras av Runa m. fl. E. Sqt.
Haugard, Joel. Porträttet och andra noveller. A. B. 1925. 144 s. 3:75.
Noveller med utpräglat psykologiserande innehåll och en icke stark men konstnärligt fin
framställningskonst. B. Å.
Hedlund, Karl. Psalmodikon. Dikter. Gle. 1925. 67 s. 1:75.
Vacker poesi med en stilla ljus underton. Hela genren med det stundom till överdrift
gående beprisandet av allt, som s. a. s. luktar hembygd eller är »gammalt och fornt», onekligen
en smula sliten härvidlag. Psalmodikon hör dock till de diktsamlingar, som gärna kunna
införlivas med hembygdslitteraturen, där man samlar sådan. M. F.
Hellström, Gustaf. En man utan humor. 3. A. B. 1925. 336 s. 7:50.
3. Sex veckor i Arkadien.
Utgör tredje delen av författarens roman om »En man utan humor» och fortsätter
skildringen av dennes år som student i Lund, då han har ett förhållande till en kvinnlig
student, som är skildringens andra huvudperson. Hon är duktigt tecknad efter tydlig modell, och
»hjältens» intellektuella och sentimentala slitningar verka också trovärdiga. Men själva
händelsen mellan de två tycks romaneskt hopspunnen, och det hela har något instängt och
subjektivt, som ej låter oss se mycket utanför huvudpersonernas trånga värld och ej liknar den
verkliga romanens breda livsskildring. At folkbiblioteken är serien »En man utan humor»
icke särskilt att anbefalla. F. V.
Hemberg, Eug[en]. Jermak. En berättelse från Ryssland under tsar Ivan
den gruvliges tid. Fri. 1925. 293 s. Ill. 4:75.
Boken rekommenderas som en frisk ungdomsbok. Centralfiguren är donkosackernas hjälte,
Sibiriens erövrare, Jermak Timofejevitj. Hela framställningen präglas av stor historisk och
etnografisk trovärdighet, och stilen är medryckande. R. W. R.
Hemmer, Jarl. Skärseld. Dikter och dokument. A. B. 1925. 1.24 s. 3:75.
Trots titeln en diktbok med övervägande ljus grundton, visserligen med gnistor från självrannsakans
skärseld men mera fylld av den livsbetagenhet som är koncentrerad t. ex. i en rad
som: »tag mig, låt mig blomma, sol!» En vacker diktbok, konstnärligt högtstående. M. F.
Holzhausen, Gunnel. Skånska noveller. A. B. 1925. 130 s. 3:25.
Det är något förvånande att dessa berättelser kallats Skånska noveller. Visserligen spela
de alla på Slätten, men denna och dess människor tjäna endast som staffage och den skånska
lokalfärgen förefaller på sina ställen rätt lätt att skrapa av. Noveller äro dessa små berättelser
icke heller. Det är små stämningsstycken, vari egentligen ingenting händer, några bisarra människor,
ibland burleska, ibland sorgsna, några grälla färgklickar och för resten dimgrått. Man
läser boken rätt förstrött och när man slutat den frågar man sig varför detta egentligen skrivits,
eller åtminstone varför det tryckts. Det är ingen dålig bok, bara så onödig. S. G.
Horn, Brita von. Den döda gården. Herrgårdsroman. Ny uppl. Å. & Å.
1926. 278 s. (Bundna böcker.) Hcb. 3:75.
Boken har redan förut varit synlig i bokhandeln men föreligger nu i »ny, omarbetad upplaga».
Den innehåller en trots omarbetningen tämligen löst komponerad släktkrönika, där blott
enstaka mera genomarbetade partier, såsom exempelvis skildringen av äldste sonens konstnärsöde,
verka övertygande och förmå i någon högre grad fängsla läsarens intresse. S. L.
Hortling, Ivar. Dabels ugglor och andra fågelskildringar. Fah. 1924. 119 s. 2:25.
Förf. hör icke till de mera framstående djurlivsskildrarna, men han har en god kännedom
om fåglarnas liv och vanor, och hans fågelkåserier torde speciellt för ungdom vara tilldragande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
