Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - C. Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristenheten. Efter en kort exposé av den exegetiska forskningens bidrag till förståelsen av den
heliga handlingens äldsta innebörd uppställer och genomgår förf. följande huvudmoment såsom
de för det fornkyrkliga nattvardsfirandet mest karakteristiska: tacksägelse, gemenskap, åminnelse,
offer, mysterium. Därefter kastas en hastig blick på nattvardens ställning och betydelse inom
den romersk-katolska medeltidskyrkan. Den evangeliska nattvardsuppfattningen och
nattvardsfirningen behandlas utförligt efter tre parallella linjer: den lutherska (sid. 159—251), den
reformerta (sid. 252—322), den anglikanska (sid. 323—370). Slutpartiet upptages av en redogörelse
för nattvardens betydelse och firningssätt i vår svenska kyrka, med särskild vikt lagd vid
reformationsårhundradet och vår egen samtid. E. E—m.
Leufvén, Edv[ard]. Upplysningstidens predikan. 1. Diak 1926. 178 s. Chb. 4:75.
1. Frihetstiden.
D:r Leufvén lämnar här ett nytt bidrag till den svenska predikans historia. Denna gång har
han valt att behandla ett visst tidsskedes kyrkliga förkunnelse, ej en bestämd predikant. Det
är det tidstypiska och genomsnittliga han framför allt velat ge en bild av. Därför har han
ock avsiktligt förbigått de större och märkligare predikanter som monografiskt behandlats. Å
andra sidan har han varit angelägen om att betrakta den ifrågavarande periodens predikan mot
bakgrunden av tidens sociala och kulturella förhållanden. Undersökningen är inriktad på vissa
huvudsynpunkter i fråga om frihetstidens förkunnelse: dess förhållande till statslivet, till
upplysningen och den allmänna kulturmiljön, till pietismen, till bibel och bekännelse. Läsaren
får ett livligt och starkt intryck av vilka intressanta uppgifter som den svenska predikans
historia innesluter, och detta både ur kyrko- och kulturhistorisk synpunkt. E. E—m.
Liedgren, Emil. Svensk psalm och andlig visa. Olaus Petri-föreläsningar.
Diak. 1926. 577 s. Litt. Chc. 12:—, inb. 14:—.
Ett verkligt standardverk över vår äldre svenska psalmdiktning fram till 1695 års psalmbok.
Man vet icke vilket man mest skall beundra, förf:s utomordentliga förtrogenhet med det högst
omfattande materialet eller hans glänsande förmåga att analysera och karakterisera de
stämningar och fromhetsdrag som taga sig uttryck i de skilda psalmsångarnas och de olika
tidsskedenas och riktningarnas andliga diktning. D:r Liedgrens arbete förtjänar att kallas klassiskt
på den svenska hymnologiens område. Efter en djupgående analys av den svenska
senmedeltidens religiösa sång behandlar förf. vårt reformationstidevarvs andliga diktning och uppvisar huru
vid sidan av det nya även medeltida fromhetsdrag och motiv där göra sig gällande. Därefter
framställes den fortsatta kyrkliga psalmsången, som slutligen mynnar ut i vår s. k. gamla
psalmbok. Men också åt lekmannakretsarnas äldre religiösa diktning vid sidan av
Tikspsalmboken (»Mose och Lamsens Wisor», »Sions Sånger» etc.) ägnas en ingående betraktelse.
Slutkapitlen innehålla en högst intressant redogörelse för naturen i svensk psalmsång och en
skissartad framåtblick mot den Wallinska psalmboken. Man må livligt hoppas att förf. snart måtte
bliva i tillfälle att infria sitt löfte om en psalmhistoria för 1819 års psalmbok. Det råder intet
tvivel om att jnst d:r Liedgren är rätte mannen för denna sköna uppgift. E. E—m.
Neander, Herman. Orientens kyrkor och den ekumeniska tanken. Diak.
1926. 162 s. Ill., portr. Cjac. 3:25.
Vid det stora allmänkristna Stockholmsmötet 1925 blevo särskilt representanterna för de
österländska, grekisk-ortodoxa kyrkosamfunden föremål för livligt intresse. Ingen bland de
många främmande deltagarna tilldrog sig en så allmän och vördnadsfull uppmärksamhet som
den åldrige patriarken av Alexandria. I själva verket har det högst oväntade inträffat, att den
gamla orientaliska kristenheten sökt anslutning till den evangeliska. Den som vill följa med
sin tid och alltså önskar skaffa sig kännedom om orientens kyrkor har i föreliggande bok ett
förträffligt hjälpmedel. D:r Neander är utan tvivel icke blott den för närvarande mest
kompetente i vårt land att på grund av självsyn skildra dessa kyrkor. Det torde vara fråga om vi
någonsin, eller i varje fall på länge, haft en på detta område mer sakkunnig person. E. E—m.
Religionens människor och dokument. 1—6. A. B. 1925—26. Cj. Inb. à 2:25.
1. Wahlström, Lydia, Olavus Petri i tal och skrift. Valda stycken. — 2.
Fogelklou, Emilia, Birgitta. Urval och inledning. — 3. Carstensen, Gustav,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
