Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - L. Biografi: särskilda personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På grund av den centrala ställning Johnson intog i det litterära livet i England under 1700-talet
ger boken en särskilt rik och mångsidig och samtidigt mycket roande bild av kulturellt betydande
personligheter och förhållanden. Den svenska upplagan, som skall utkomma i fem delar, är försedd
med utförliga biografiska och bibliografiska inledningar, rikhaltiga illustrationer, anmärkningar
och register. Tyvärr står inte översättningen i samma höga klass som utstyrseln i övrigt. B. M.
Key, Ellen. Trolle, Alice. Personliga minnen av Ellen Key. Henric
Carlsons bokh., Linköping 1927. 28 s. Ill., portr. Lc. 2:—.
Pris vid direkt rekvisition hos förf., adr. Linköping 1:—.
Ursprungligen ett radioföredrag, vilket sedan utökats, äro dessa minnen ett värdefullt av den
vackraste vänskap till och vördnad för Ellen Key genomskimrat bidrag till vår kännedom om
henne, framför allt om det djupt mänskliga i hennes varma och rika natur. Då boken, därtill försedd
med en rad utmärkt fina Goodwinbilder, säljes till förmån för Stiftelsen Strand, avsedd att bereda
ett vilohem åt såväl intellektuellt verkande som kroppsarbetande kvinnor, har man allt skäl önska
den vidsträckt spridning. Varje folkbibliotek bör anskaffa den. M. F.
Lilljebjörn, Erik Gustaf. Skolminnen. Uppteckningar. Utgivare Enar
Lilljebjörn. Gumpert, Gbg 1925. 292 s. Portr. Lc. 6:50.
Då jag för några år sedan hörde den nu bortgångne förf. hålla ett föredrag om sin skoltid
i Karlstad, överrraskades jag av den oförbehållsamhet, med vilken han, själv skolman till yrket
och personligen en utomordentligt älskvärd man, talade om sina gamla lärares brister och
svagheter. När jag läste hans posthuma bok om samma ämne, erfor jag detsamma, fast i
åtskilligt högre grad, och jag erinrades om den gamla satsen: »Den gudarna hata, göra de till
pedagog.» Det brukar dock vara så, att uppskattningen av ens gamla lärare tilltager med
åren, och de historier av komisk och löjlig art, som man om dem minnes, berättar man gärna
i vänners krets, men man sätter dem ej lika gärna i tryck, åtminstone inte med angivande av
namn, bl. a. också med hänsyn till att de omtalade ofta ha nära anförvanter i livet. Förf. har
icke menat illa, och boken har utkommit först efter hans död. Jag har emellertid svart att finna
annat, än att han på många punkter varit ganska frispråkig i sin teckning av och sina historier
om de gamla Karlstadslärarna, och att han stundom givit en ganska ensidig bild av dem, ett
omdöme, som jag vet delas av gamla lärjungar till de skildrade magistrarna. — Å andra sidan
må rättvisligen erkännas, att dessa skolminnen i många avseenden äro en intressant och
underhållande bok, värd att betecknas som en kulturhistorisk miljöskildring och av det skälet också
värd att införlivas med bibliotek av olika slag; man får blott hoppas, att den läses och som
källa begagnas med omdöme.
Tryckfels-Nisse, om det nu är han, har haft något för stort spelrum. Det heter t. ex.
»Föshed» för Fösked, »polygister» för polyhistor, »puam» för quam, »lasciate ogni speranza
ovei ch’entrade» och inte ens en värmlänning kan av hyperkatalektikus göra en
»köpperkatalektikus». S. S.
Metternich, Klemens Lothar. Forssell, Nils. Metternich. H. G. 1926.
93 s. Litt. (De största märkesmännen 19.) Lb. 1:75.
Att Metternich är en av de största märkesmännen i det io,:e seklets Europa är obestridligt.
Hans insatser till sitt fäderneslands räddning i den väldiga kraftmätningen med Napoleon
och vid dennes fall till stabiliseringen av det nya Europa, som då uppstod, gjorde honom till
en politisk ledare av stora mått. I allmänhet har man nog sett Metternich huvudsakligast mot
bakgrunden av den starka liberalism, som växte fram under 1830—40-talen, och som han så
ivrigt bekämpade, och kanske därför med en viss orätt stämplat honom som den fördömliga
reaktionens främste banerförare. Förf. söker här i sin bok ge mera rättvisa åt Metternicks
politiska system, än man vanligtvis velat göra, och menar, att Metternich ingalunda stått
oförstående för rörelserna i tiden, även om han ville länka in dem i sina banor. Någon djupare
sympati för den store statsmannen torde väl förf. knappast kunna framlocka hos läsaren. Boken
ger emellertid en rik behållning och har mycket av värde att lära den; som vill söka förstå
den komplicerade epok, som Napoleonstiden och de därpå följande årtiondena onekligen var. J. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
