Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk (med finsk-svensk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Key-Åberg, Hans. Hjälmar och hjärtan. Dikter. B. & B. 1927. 188 s. 4:—, inb. 6:50.
»Hjälmar» är balladdiktning med ämnen från krigen: världskriget, Balkankriget, finska befrielsekriget
mot de röda. De respektabla försöken att åstadkomma en episkt betonad poesi ha förut, hos
Key-Åberg medfört lyckade resultat; i föreliggande diktsamling måste man vanligen föredraga
vissa av de mera intimt formade lyriska kväden, som avses med termen »Hjärtan» och som
verkligen även mer än en gång gå till hjärtat med en betagen och passionerad lyrism. F. V.
Kjersén, Sven, [utg.]. Svensk diktning på vers och prosa. En studiebok
för folkskolans överbyggnader och för studiecirklar. Med en inledande översikt
av den svenska diktkonstens historia. A. B. 1925. 436 s. Ill. Hcb(s). Inb. 3:75.
Till sin anläggning är denna antologi begränsad till tiden efter romantiken; den förste där
företrädde författaren är Almquist. Sedermera är urvalet framfört ända till och med den yngsta
generationens diktare. I och för sig ger urvalet knappast anledning till några erinringar, men de
inledande författarkarakteristikerna skulle utan tvivel ha vunnit på att avfattas i ett enklare
språk. O. W—n.
Lindorm, Erik, [utg.]. Svenska kärleksdikter. Ett urval. A. B. 1926. 155 s. Hcb(s). 3:25.
Ett lyckat urval, gjort med personlig smak, av svensk kärlekslyrik alltifrån Hedvig Charlotta
Nordenflycht och Bellman till Harriet Löwenhjelm och Pär Lagerkvist. Den moderna diktningen
från Viktor Rydberg räknat är bäst företrädd; den har fått två tredjedelar av utrymmet. A. W—n.
Lindwall, Gustaf. Vårt dagliga bröd. En skildring från västkusten. Nst.
1926. 186 s. 4:75, inb. 6:50.
En icke oäven skildring av västkustfiskarnas hårda liv, ehuru man nu nästan blivit mätt på
alla dessa enkla, primitiva men bottenhederliga människor — i litteraturen. I livet förtjäna de
visst allt erkännande. Själva stilen något ojämn. M. F.
Lundh, Paul. Kvinnan av nåd. Tiden. 1926. 212 s. 3:50.
Efter att ha debuterat med gedigen lyrik och så skrivit ett häfte noveller har förf. nu övergått
till romanen. Berättelsen här rör sig inom samma miljö som hans föregående produktion: enkla,
primitiva människor levande i en avlägsen norrländsk skogsbygd. Den kvinnliga huvudpersonen
likaväl som hennes båda manliga moatjéer, husbonden-maken n:r 1 och drängen-maken n:r 2,
äro utmärkt tecknade liksom bybefolkningen ikring dem. Allt är förträfflig verklighetsskildring
utom slutet, vars högstämda hymn till förfäderna är något för patetisk i den övriga realismen.
Boken kan emellertid med fullt skäl anbefallas åt folkbiblioteken. M. F.
Lundquist, Ernst. Fru Inger och hennes son. Roman. A. B. 1927. 374 s. 6:50.
Berättelsen om två sega, lugna, målmedvetna människor, som få kämpa lång, svår strid men
ända segra till sist. Därjämte en älskvärd och medryckande skildring av svenskt småstadsliv. Rg.
Molin, Gösta Gideon. Vandringen. [Dikter.] A. B. 1926. 131 s. 4:50.
Till uppslag och utförande är denna episktrlyriska diktbok rätt originell. En tatterska har
»förtrollat» diktens jag (men det får man först veta i slutet) så att han som i febersyn tycker sig
vandra genom en villsam mosse med kamrater, dem han ej känner till och vilka för övrigt alla
tyckas ha levat i en eller annan fantastisk föruttillvaro, liksom de slutligen nästan alla
hemlighetsfullt rövas bort av trolska makter innan diktens jag återkommer till besinning och verklighet.
Diktens bästa egendomlighet är kanske den originella spökverkan, varmed fantastik och verklighet
röras samman genom de fyra sångerna eller rättare sångcyklarna. En kanske hotande enformighet
undvikes i allmänhet genom den okonventionellt och ogenerat växlande versen. Först undrar man,
om det skall vara en symboldikt om livsvandringen e. d., men därtill finns intet skäl. Dikten kan
gott anbefallas. F. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
