Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholms barn- och ungdomsbibliotek 1911-1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att låna »roliga» böcker. Samtidigt kan man med glädje anteckna, att de,
som komma för studier och låna hem fackböcker, utgjort en alltjämt stigande
procent.
Biblioteket har för vart år blivit en allt större hjälpkälla för gymnasister,
seminarister, elever vid de kommunala mellanskolorna m. fl. Många ha så vant
sig vid bibliotekets hjälp, att de icke kunna tänka sig skriva en uppsats eller
ett föredrag utan att först komma dit och forska. D. v. s. många föredra
att se de tjänstgörande forska och skulle helst vilja ha en uppsats serverad
färdig eller åtminstone med så smärtfri omarbetning som möjligt. Ofta gäller
det om det material man lyckas frambringa, »att det inte är nog kort».
Liksom redan fröken Moll påpekat, komma de och fordra hjälp för — skulle man
tycka — de mest personliga utgjutelser såsom: »Mina tankar en höstdag i
trädgården» eller »En solnedgång». Kulmen nåddes väl, när en lång gymnasist
utan att rodna begärde källor till uppsatsen »Ur egen fatabur». — Det gäller
i sådana fall för de tjänstgörande att icke vara alltför tillmötesgående utan
genom lämplig ledning söka förmå vederbörande att själv leta sig fram bland
böckerna. Men i allmänhet är det förvånande, hur svårt många verkligen ha att hitta
i de enklaste uppslagsböcker. Det är ju för övrigt en iakttagelse, som man gör
även hos den vuxna publiken. Barnbiblioteket har under de sista åren gjort
ett blygsamt försök att följa det amerikanska och danska rationella exemplet
att medelst små kurser i »böckers bruk» för barn i 10—14-årsåldern söka lära
dem slå raskt och målmedvetet i diverse uppslagsverk. Arbetet har varit
mycket givande, i det att barnen efter några timmar, först med en orienterande
inledning om uppslagsverk, sedan medelst praktiska övningar — besvarande av
åtskilliga till sist ganska kitsliga skriftliga frågor — blivit förvånande säkra
i att finna sig tillrätta i bibliotekets referensbibliotek. Tyvärr tillät inte tiden
att ha mer än ett mycket begränsat antal barn, men man får hoppas, att i och
med att barnbiblioteksidén utvecklas, sådana kurser komma att bli en stående
institution, i synnerhet som flera skolor visat sitt intresse genom att på
skolschemat anslå tid för dessa biblioteksstudier. Barnen ha också med iver och
intresse omfattat denna art av biblioteksbesök, som genom ökad förtrogenhet
med böckerna kommit dem att upptäcka, hur mycket de själva kunna finna, som
kan ge liv och färg åt det, som intresserar dem. Mycken möda skulle längre
fram besparas de tjänstgörande, om de finge att göra med en publik, som vid
unga år fått någon kännedom om »böckers bruk».
Men hur listiga frågorna än äro lagda för de stackars barnen, händer det
dock, att de tjänstgörande själva bli »bet» inför de frågor, som ställas till dem.
Särskilt ömmande fall äro seminaristerna med sina uppsatser och föredrag.
Nog vill det en del träning till för att genast hitta »nånting om sanningen»
eller »samvetet» för en kristendomslektion eller »Vad är konst?» till ett
föredrag. Samma svårigheter bjuda ofta de mera personliga frågorna, såsom »En
psykologisk bok om hur man blir en gentleman», »Den unga flickan genom
tiderna», eller dylikt. Även i gissning har barnbibliotekets personal fått rik
övning. Dagligen förekomma frågor såsom »Kan jag få den boken, där dom tror,
att en pojkes bror var en tjyv», eller »Finns På villovägar av Sven Hedin?»
Men då en 16-års pojke vill ha boken »om honom som föddes under en kanon, di
gav den på Odengatan i vintras» kunde hans önskan tyvärr ej tillfredsställas,
och ej heller den ynglings, som ville ha »En bok av en engelsk författare, som
heter Goodbye och har skrivit om kinamannen». Ett kapitel för sig utgöra citat
ur svenska dikten, vilken vederbörande tro, att bibliotekspersonalen suveränt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
