Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - C. Religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstegstanken regerar som i någon annan, och att tillfredsställa detta behov är en av religionens
viktigaste funktioner. Han uppvisar nödvändigheten för kristendomen att arbeta för socialt
framåtskridande, utan att därför eftersätta den individuellt-personliga sidan. Vad kristendomen själv
beträffar, så är den ej en statisk storhet, utan en framåtskridande rörelse. Den kommer alltjämt
att tänka nya tankar, uppbygga nya organisationer, taga sig nya symboliska uttryck. Detta
utesluter ingalunda att framåtskridandet är behäftat med stora och påtagliga faror. Förf. stryker
särskilt med mycket allvar under den svåra brist på skuld- och ansvarskänsla som utmärker
samtiden, liksom tidens ytliga tilltro till yttre sociala botemedel och dess saknad av vördnad för det
förflutna. E. E—m.
Fur, Robert. Mina fötters lykta. Några ord om bibelns böcker ungdomen
tillägnade. Sv. miss. 1927. 148 s. Cca. 2:25.
Boken giver en kortfattad översikt över de gammaltestamentliga (ej jämväl de nytestamentliga)
skrifternas innehåll, jämte inströdda uppbyggliga maningar och en del historiska notiser.
Förf:s teologiska ståndpunkt är den konservativt traditionsmässiga, även om man på somliga
punkter kan konstatera vissa åt annat håll visande tendenser. Förf. karakteriserar själv sitt syfte
så: »Jag tänkte, att någon kamrat i arbetsblus eller tjänaremantel kunde hava någon slags nytta
av boken. Ävenledes hoppas jag, att dess enkla framställning möjligen kunde tjäna den ungdom
som icke har tillfälle till mera vittgående studier. Kunde boken så stärka tron hos denna ungdom
och göra hoppet fastare, hade den ej tillkommit alldeles förgäves» (sid. 5). E. E—m.
Gillén, C[arl] W[ictor]. När vårfloden kom. Livsskildringar. Sv. miss.
1927. 244 s. Ill., portr. Cjcb. 3:75, inb. 5:25.
Svenska missionsförbundets predikant C. W. Gillén skildrar här minnen och upplevelser från
sin omfattande och framgångsrika verksamhet. Man får göra bekantskap med åtskilliga av
frikyrkorörelsens ledande personligheter, som förf. kommit i personlig beröring med. Teckningarna
äro gjorda med rask hand; de utmärkas av livfullhet och friskt mod. Att förf. bedömer läget
utifrån sin egen frikyrkliga ståndpunkt är alldeles självfallet. Största intresset knyter sig för honom,
såsom bokens titel antyder, vid tiden för Missionsförbundets stora genombrott. E. E—m.
Heiler, Friedrich. Evangelisk högkyrklighet. Ett budskap till kristenheten.
Övs. [fr. ty.] av Elis Erlandsson. Gle. 1927. 90 s. Ca. 1:50.
Förf:s namn torde vara känt och skattat inom mycket vida kretsar även i vårt land. Den
ännu jämförelsevis unge religionshistorikern, som vuxit upp och fostrats inom den romerska
kyrkan, men som anslutit sig till den lutherska åskådningen och sedan en del år tillbaka innehar en
professur vid Marburgs evangeliska teologiska fakultet, har funnit sig uppfordrad att utsända
»ett budskap till kristenheten». Skriften vill utgöra ett program för den nya högkyrkliga rörelsen
i Tyskland och har publicerats i dess tidskrifter Die Hochkirche, 1926, och Una sancta, s. å. Hos
oss torde Heilers här framlagda förslag och tankar verka synnerligen främmande. De innebära
praktiskt taget en återgång till romerskt gudstjänstfirande, om än i förandligad form. Sitt största
intresse har skriften som vittnesbörd om hur vanskligt det är att frigöra sig från sitt förflutna.
Det skulle efter detta knappast överraska, om Heiler i en nära framtid vände helt tillbaka till
sin gamla moder. Värmen och hänförelsen i förf:s framställning äro äkta och omisskännliga. E. E—m.
Konow, Sten. Hinduismen. Det religiösa livet i Indien. D. 1, 2. N. o. k.
1927. Ill. (Natur o. kultur 81, 82.) Cme. à 2:25, inb. 3:—.
Förf., professorn vid universitetet i Oslo, lämnar en på vidsträckt sakkunskap grundad och
av omisskännlig sympati buren skildring av de religiösa riktningar i Indien, som anknyta till
den gamla grunden (jainism och buddhism äro således icke medtagna). Förf. betonar, hur
livsåskådning och religion nära sammanhänga. Han visar, hur de religiösa upplevelserna ledde till
evighetstanken och förlossningstanken och hur ur offerläran en systematisk teologi uppstod.
Panteismen står fredligt bredvid polyteismen, i det att bilder och gudar uppfattas som manifestationer,
bakom vilka den eviga sanningen kan sökas och finnas. Ett stort utrymme är tillmätt Chakti,
gudshängivenhetens religion, vilken frambragt de innerligaste och upphöjdaste religiösa tankar
och känslor. Slutet utgör en intressant framställning av de på grund av beröringen med
européerna uppkomna reformtankarna, i vilka det starkt hävdas, att Indien i religiöst hänseende är
likvärdigt med Västerlandet. För var och en som intresserar sig för den indiska religionen med
dess blandning av de högsta tankar och krassa ceremonier och bilder, dess gudshängivenhet,
svärmiskhet och askes utgör Konows bok en förträfflig orientering. M. P. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
