Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J.M.Hulth. In memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man kan endast beklaga, att detta arbete blev en torso, och att de senare årens
mångahanda bestyr och en tilltagande sjuklighet hindrade författaren att fullborda
detsamma. Hans insatser i Linnéforskningen äro dock ingalunda inskränkta till denna
bibliografi. Efter Thore Fries’ död erhöll Hulth det hedersamma uppdraget att
fortsätta utgivandet av Linnés brevväxling och medhann av denna serie tre band,
varjämte han gjort betydande förarbeten för fortsättningen. Som en av de
verksammaste initiativtagarne till Svenska Linnésällskapet blev han dess högt skattade
sekreterare och var jämväl under ett par år redaktör för sällskapets årsskrift. Och
om hans outtröttliga arbete för rekonstruktionen av Linnéträdgården i Uppsala
kan även den som skriver dessa rader i sin ringa mån vittna, då han upprepade
gånger deltagit i Hulths exkursioner för insamlande av nya arter till densamma
och sett med vilken iver och entusiasm han under många år verkat för dess
förkovran.
Vid Sveriges allmänna biblioteksförenings stiftande 1915 blev Hulth föreningens
förste ordförande och kvarstod på denna post till 1918. Hans utpräglade
intresse även för den folkliga biblioteksverksamheten, hans från all formalism
fria, sannt demokratiska läggning, hans allmänt koncilianta väsen och icke minst
en obestridlig eloqventia corporis gjorde honom väl skickad för denna uppgift,
om också å andra sidan en alltför stark anspråkslöshet och misstro till egen
förmåga stundom kunde verka hämmande på hans yttre framträdande. Även inom
de s. k. Bibliotekssakkunniga, som år 1918 tillsattes för att i Ecklesiastikdepartementet
biträda med utredning av vissa frågor rörande biblioteksväsendet och bland
vilka Hulth enligt särskilt bemyndigande inträdde 1920, torde han genom
sin absoluta opartiskhet, sin förmåga att förena särgående meningar och intressen
och sin outtömliga fond av humor ha utövat ett i hög grad välgörande inflytande
och verksamt bidragit vid utarbetandet av det organisationsförslag, som blev
resultatet av de sakkunnigas arbete, liksom han också tog del i arbetet på de
bibliotekshistoriker som åtfölja detta förslag.
I kamrat- och vänkretsen var Hulth mer än vanligt uppskattad, och här förblev
han, även när bekymren tyngde honom, alltid sig själv. Här kunde hans
barnsliga glädje ännu på senare år, tills sjukdomen brot hans ande, taga sig rent
översvallande uttryck. Här var han den gamle studenten med det varma hjärtat,
den vidöppna famnen, det oförbränneligt glada humöret och de ofta fullkomligt
överraskande infallen. Det var högtidsstunder, då man kunde få »Hurkus» att
öppna dörrarna för alla de glada och allvarliga minnena från hans och vännernas
ungdomsår i Uppsala, från hans vetenskapliga exkursioner med Thore Fries i
spetsen för Uppsalabotanisterna, från bibliotekslivet inom och utom Carolina och
annat som vid dylika tillfällen kunde dyka upp i erinringen. Från detta
kamratliga umgänge i vännernas krets är det som man helst vill minnas Markus
Hulth, mannen utan svek, god och rättänkande som få, trofast som ingen.
O. W—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
