Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Codex Argenteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litterära skatter Carolina Rediviva gömmer inom sina murar. Det är universitetet
självt, som av egna medel täckt de högst betydande kostnaderna för arbetets
fullbordande. Förarbetena ha krävt flera års mödor. Editionen har legat i
händerna på prof. O. von Friesen och förste bibliotekarie A. Grape, båda
medlemmar av den redaktionskommitté, som år 1924 utsågs av Större akademiska
konsistoriet. Redan långt dessförinnan hade utförts vidlyftiga experiment, i vilka
nobelpristagaren prof. The Svedberg tagit en verksam del, för att finna bästa sättet
för den fotografiska reproduktionen då intet förut känt förfarande visade sig fullt
tillfredsställande i fråga om denna delvis svårt skadade och ställvis nästan oläsliga
handskrift.
Det är inte vern som helst givet att förvärva den ståtliga kvartvolymen. Hela
upplagan om 500 ex. har Uppsala universitetsbibliotek i sin vard, närmast för
utdelning till de bibliotek och institutioner, för vilka det kan anses vara av vikt att
äga den. För de flestas behov torde det visserligen vara tillfyllest att anlita den
förträffliga edition, varigenom Anders Uppström redan år 1854 framlade en
praktiskt taget slutgiltig gestaltning av texten. Emellertid ha de båda utgivarna av
den nya faksimileupplagan till denna fogat en inledning — översatt till latin av
den 83-årige rektor C. A. Brolén — vari de framlagt en rad viktiga resultat av
sina forskningar rörande handskriften, och denna har det varit önskligt att göra
lättare tillgänglig för vidare kretsar. Detta har nu skett, i det att den i svensk
dräkt fogats som bilaga till Samlaren för år 1927 såsom volym 271 Skrifter utg.
av Svenska Litteratursällskapet under titel Om Codex Argenteus, dess tid, hem
och öden. Häri har även som ett appendix medtagits en teknisk redogörelse för
fotograferingen, utarbetad av amanuensen fil. lic. Hugo Andersson, som haft om
hand arbetet härmed.
Till stor del är framställningen av så vetenskapligt fackmässig karaktär, att
den inte gärna kan vara njutbar utanför specialisternas krets. Särskilt gäller detta
om första kapitlet, som innehåller en minutiös beskrivning av handskriften,
pergamentets beskaffenhet och arkens anordning med slutsatser om numera förlorade
partier samt karakteristik av skrift och skrivarvanor. Bland beaktansvärda resultat
i detta kapitel märkes det definitiva avlivandet av den tidigare framställda teorien
att bokstäverna tryckts med stämplar (ungefär som bokbindaren trycker en
ryggtitel) och inte textats för hand, samt den viktiga upptäckten att skriften
härstammar från två olika händer, av vilka en skrivit Mattheus och Johannes evangelier,
en andra Lukas och Markus. (I parentes kan påpekas, att evangeliernas ordning
i Codex Argenteus icke är den vanliga, i det att Markus och Johannes bytt plats.)
På grundval av de sålunda vunna resultaten och under jämförelse med ett vidlyftigt,
till stor del på ort och ställe undersökt handskriftsmaterial, upptages
därefter i andra kapitlet till skärskådande frågan om Codex Argenteus’ paleografiska
ställning. Här ligger givetvis arbetets tyngdpunkt. Det kan härefter anses
fastslaget, att denna handskrift av Ulfilas gotiska bibelöversättning tillkommit
under första fjärdedelen av 500-talet d. v. s. under Theodoriks regering, och likaså
att den härstammar från östgöternas huvudbygd i Italien, Podalen. Dess
praktfulla utstysel och den omständigheten, att den tydligen länge legat så gott som
oanvänd, tyda vidare på att den framställts ej för kyrkligt bruk, utan för någon
stormans samling av dyrbara klenoder. Det kan därför framkastas som ett
åtminstone sannolikt antagande, att den härstammar från något skriptorium i
Ravenna, som specialiserat sig på prakthandskrifter, och den kejserliga purpurns färg,
som pergamentet fått, tyder möjligen på att Theodorik själv var dess förste ägare.
Medeltiden är även beträffande vår kännedom om Codex Argenteus’ öden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
