Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - Hcb. Skönlitteratur: nysvensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lind, Ivan, [utg.]. Urval av svensk prosa för handelsgymnasier. Nst. 1928. 244 s. Hcb(s). 4:80.
Man kan nästan tycka, att specialiseringen drivits väl långt, när det skall behövas ett
särskilt urval av svensk prosa för handelsgymnasier. Men detta första intryck viker, när man
närmare granskar bokens innehåll. Här finns inte bara svensk vitterhet med rik omväxling av
allvar, och löje, utan också en imponerande samling uppsatser om handel och näringar, pengar och
varor, uppsatser som kunna läsas med intresse långt utanför handelsgymnasiernas väggar.
Provbitarna äro skickligt valda och skola säkerligen locka läsarna att på egen hand stifta närmare
bekantskap med de presenterade författarnas arbeten. P. H.
Linder, Ulla. Adelsjunkrar, krigare och bönder. Å. & Å. 1927. 338 s. 6:75.
Förf. fortsätter här de tids- och typskildringar som läsaren förut gjort bekantskap med i Ulla
Linders föregående arbeten »Magdalena Leijonstjerna» och »Vår Herres kvarnar». Det är här
ungefär samma ämneskrets och delvis samma miljö — några gårdar i mellersta Östergötland. Boken
har mest lokal- och personhistoriskt intresse, och de små berättelserna kunna ju vara
underhållande nog, särskilt för personer med minnen från de skildrade trakterna. Till att återge flydda
tiders levnadssätt, vanor, tankar och åskådningar fordras emellertid mera ingående studier och
mera konstnärlig gestaltningsförmåga än förf. förfogar över. Om allt konstnärligt återgivande
av gången tid gäller alltjämt Goethes ord: »Nichts ist zarter als die Vergangenheit. Rühre sie an
wie ein glühend Eisen.» Hj. L—n.
Ljungdal, Arnold. Fanorna. Dikter. A. B. 1928. 72 s. 2:25.
Politiskt agitatoriska dikter på orimmad vers av enklaste konstruktion. Ett par tre av
dikterna återge ganska väl den tristess som vilar över en storstads fabrikskvarter och fattiga
nöjeslokaler, men flertalet överskrida gränsen till det prosaiska och platta. En föga beaktansvärd
diktsamling. A. W—n.
Martins, G[ideon]. Giftas och skiljas. En social komedi. W. & W. 1928. 252 s. 6:50.
Denna »sociala komedi» är en berättelse, en av författarens bättre och ganska underhållande.
»Giftas och skiljas — och giftas igen» hade varit en exaktare titel, ty de vilsekomna paren finna
varandra åter med frid och försoning på gammalt hederligt sätt. Martins’ romaner ha en viss
karaktär: de tilldraga sig i Göteborg med omnejder, utan anspråk på djupare själsskildring —
som skulle sakna föremål — skildra de genomsnittsfolk och deras löjligheter, här grossörer och
deras extravaganta fruar, kontorister och deras små missöden, det hela med ett visst
konstaterande förakt i tonen. Dock finnas även några människor som förf. gillar, särskilt en sympatiskt
uppfattad och bra skildrad målarslarv. F. V.
Molander, Molly. I tolfte timmen. En gammal dåraktig kvinnas bekännelser.
A. B. 1928. 172 s 3:25.
Undertiteln »bekännelser» är riktig; en kvinna berättar om sitt äktenskap, sitt barn men
egentligen om sitt personliga liv, som varit fyllt av andlig framför allt sexuell oro. Det finns här
en individualitet, en öppenhjärtighet, som ej tvekar att visa, hur vacklande och villrådig förf.
alltid känt sig. Detta tycks bli huvudintrycket; för referat lämpar sig boken eljest ej mycket.
Kanske ej heller för biblioteken i allmänhet. F. V.
Müllern, Gunnar. Konkurs. Ett divertissemang. W. & W. 1928. 108 s. 2:75.
Handlar om en fattig pojke från skogsbygden, som blivit polisman i Stockholm och sedan
drages över till frälsningsarmen; slutligen ger han efter för kvinnlig lockelse just när han sig själv
ovetande omvänt föremålet — en billig och osannolik sluteffekt. Det läsbara i boken är dess
verklighetsskildningar ur en poliskonstapels liv, däremot knappast de funderingar av flera slag, dem
förf. lägger i sina figurers mun. F. V.
Munsterhjelm, Ludvig. Gårdarna vid gränsen. Jakter och äventyr i
Lapplands ödemarker. Ch. 1927. 277 s. 3:50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
