Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur - L. Biografi (med genealogi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till kunskapen om Almqvist — personliga upplysningar om skalden av Signe Hebbe och några
brev till Almqvist från porträttmålaren Mazer, befintliga i Runebergshemmet i Borgå — som
kunna intressera Almqvistforskare. A. W—n.
Augustinus. Nørregaard, Jens. Augustinus’ väg till kristendomen. Övs.
[fr. da.] av Sigfrid von Engeström. Diak. 1928. 215 s. Ill., litt. Lb. 3:75, inb. 4:75.
Vår främste nordiske Augustinus-forskare har här givit en kort populär sammanfattning av
sina vetenskapliga undersökningar rörande den store kyrkofaderns inre utveckling under ungdomen
och den tidigare mannaålderns år. Den vederhäftiga sakligheten förenas med en mycket klar och
medryckande stil. Hg Pl.
Beskow, Bernh[ard] v[on]. Levnadsminnen. Med inledn. av Fredrik Böök.
2 uppl. Nst. 1928. 335 s. (Memoarer o. resor.) Lc. 4:—, inb. 5:—.
I det parti av sina levnadsminnen, som Beskow hann nedskriva, berättar han om sina student:
år i Uppsala i 1800-talets början, om tidens litteratur- och teaterförhållanden o. s. v. Framförallt
dröjer han vid de stora politiska händelserna, 1808 års krig och revolutionen 1809. — Beskows
Levnadsminnen, som ha sin styrka i det anekdotiska, utgåvos första gången 1870, efter förf:s död.
Den nya upplagan, med inledning av prof. Böök, har utkommit i ett tilltalande skick som första
volym i den Norstedtska serien »Memoarer och resor». A. W—n.
Bunyan, John. Helander, Dick. John Bunyan och Kristens resa. Diak.
1928. 150 s. Ill., portr., litt. Lb. 2:75, inb. 3:75.
En populär skildring av den bekante engelske väckelsepredikanten och författaren John
Bunyans liv samt av hans huvudverk, »Kristens resa». Litterärt sett är framställningen ej vidare
betydande, men för ungdom, som vill veta något om det ämne, boken skildrar, kan den alltid vara
till nytta. M. F.
Fersen, Axel von. Axel von Fersens dagbok. Utg. [o. övs. fr. fra.] av Alma
Söderhjelm. D. 3. A. B. 1928. 425 s. Ill., portr. Lc. 15:—, inb. 19:—.
Av den digra fersenska dagboken föreligger nu tredje delen (ang. d. 1 o. 2 se Bibl.-bl. 1926
s. 172 ooh 1927 s. 117), översatt och försedd med orienterande inledningar till de olika kapitlen
av Alma Söderhjelm. Såsom förut bör framhållas, att den passar blott för större bibliotek.
Den intressantaste delen av detta parti av dagboken behandlar Fersens sammanträffande med
Bonaparte vid kongressen i Rastadt 1798. Den revolutionära brutalitet, som avsiktligt markerar
sig såväl i Bonapartes som de övriga franska kongressdeltagarnas uppträdande vid kongressen,
tar sig särskilt markanta uttryck gentemot Fersen, som revolutionens Frankrike betraktade med
sneda blickar för hans forna förbindelser med Marie Antoinette. Fersen måste bita i det sura
äpplet och bege sig från kongressen, där han såsom den ende ambassadören uppträtt i den något
löjliga skepnaden av westfaliska fredens garant.
Som vanligt ger Fersen från sitt kringflackande liv en mängd intressanta upplysningar om de
dåtida hoven, furstarna och högadeln, i vilkas kretsar han är en otroligt eftersökt person. Han har
även åtskilligt att berätta om svensk politik och ej minst om Gustav IV Adolf. I slutet av denna del
berättas om hans skilsmässa från madame Sullivan, och man har det intrycket, att det först nu,
sedan hon gjort slut på detta obegripliga förhållande och han blivit fri i helt annan grad än förut,
hans dugande egenskaper skola komma till sin rätt. J. F.
Forsstrand, Carl. Mina herrgårdsminnen. H. G. 1928. 246 s. Ill., portr.
Preg. Lc. 6:50, inb. 9:50.
I detta arbete — det sista av förf:s flitiga hand — har Dr F. fortsatt och kompletterat de
minnesskildringar han tidigare givit i »Från Slottsbacken till Ladugårdslandet», »Mina Uppsalaminnen»
och »Vid sjuttio år» med sina personliga hågkomster av svenskt herrgårdsliv, sådant det under det
senaste halvseklet levts på särskilt ett antal mellansvenska storgods. Förf. berättar livligt och
underhållande som vanligt — och utan undandöljande av sina ganska utpräglade sym- och antipatier.
Gärna låter han sålunda här som eljest sin visserligen vanmäktiga ironi spela mot den moderna
demokratiska utvecklingen, som bl. a. också i stor utsträckning medfört de gamla herrgårdarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
