Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
operaartisten-begravningssångaren (»bårlärkan») m. fl., figurer med realistisk
och robust kroppslighet, brett, leende, »holländskt», men med det muntra och
lätta som finns i svenskt lynne, när det får humorns brytning. Det gäller även
de germanskt travesterade gudafigurer Apollo och Bacchus som framföras, och
burlesken och dryckeshumöret bryta sig mot en naturpoesi, som är helt modernt
känslig och sätter pricken över i där den finnes. Man ser alla likheterna med
Bellman — och ändå äro icke blott århundrade och faktisk miljö andra, utan
poetlynnet därjämte. De stora namn man onekligen måste tänka på, Carl
Mikaëls och även Karlfeldts, bortskymma icke Siwertz själv i dikterna.
Kanske är emellertid novellen Siwertz’ allra egentligaste konstform, fastän
det stora antal dylika mindre berättelser han skrivit naturligt nog medfört en
rätt skiftande värdeskala. Tidigt åstadkom han något så ypperligt som den
vackert vemodiga och älskvärt lustiga historien »Mälarbröderna» i samlingen »De
gamle» (1909), vilken även innehåller flere andra kloka och medryckande
skildringar av ålderns sent tillkämpade frid. Eller senare »Den nye Robinson» i
samlingen »Ämbetsmän på äventyr» (1912), där man även eljest överallt i
blandning av komik och patos upplever den förstelnade vanemänniskans sätt
att reagera inför äventyrets skälmska Puck — det alldeles oväntade och —
naturliga, som ger högst överraskande resultat. Men har Siwertz’ novellistik sitt
nöje av byråkraterna från Stockholms ärevördigt dunkla ämbetslokaler, träffar
den ej mindre pojklynnet hos barn av över- eller proletärklass (»Klas och Bob»
m. fl.). Författarens intensiva och sakkunniga sjöskildringar äro karakteristiskt
nog så pass talrika, att han kunnat vid olika tidpunkter samla ihop dem till
särskilda novellböcker (»Land och hav» (1911), »Vattenvärlden» (1925).
Världskrigets skugga faller någon gång också över novellerna med äventyrets
tjusning och den mörka heroismens patos (den gripande »I fiendeland»), och
pittoresk exotism ger ett inslag i »Döden i Toledo». Ännu andra slutligen bli
ju nog så bagatellartade, t. ex. de vilka i samlingen »De stora barnen» (1915)
närmast tyckas gjorda för någon bättre uppsaliensisk skämtpublikation
(raljeriet om de filosofiska systemen och om »den ödesdigra kon»).
Även romandiktningen har Siwertz fortsatt. 1920-talet framförde bl. a.
hans »Hem från Babylon» (1923), där det oroliga moderna Europa, Ryssland,
Paris, som skildras högst aktuellt till stämning och miljöer, så att säga
besegras i huvudpersonernas öde av den svenska Mälaridyllen. Den manliga
huvudpersonen lider en, som han tror, försmådd kärleks kval men resignerar
manligt — men ändå slutar allt med att han »får henne» i gammaldags harmoni.
Också andra romaner från de sista åren ha ett synnerligen aktuellt innehåll, och
gripa efter aktuella storstadsmotiv. Så »Det stora varuhuset» (1926) — titeln
antyder ju ämnet — och »Jonas och draken» (1928). Draken, det är den stora
tidningsdraken, det moderna pressväsendet, som griper sin man och delvis
formar hans öde; boken ger många fylliga och påtagliga interiörer, och av
personerna tycker man sig känna igen några, men fritt omgjorda på diktens sätt,
så att det ingen nyckelroman är — Siwertz har förmågan att finna den
medelproportional mellan dikt och verklighet, som den fantasilöse nyckelromanfotografen
ej besitter. Betecknande för vår författare är emellertid, att bakom
Stockholm här står Uppsala, som ej släpper honom, och varifrån en ypperlig
bitvarg till filosof har uppritats. Betoningen faller dels på hjältens eget
mänskliga öde, men även Siwertz’ politiska och kulturella sympatier få utrymme nog.
Åtskilligt annat föreligger av Siwertz’ hand, t. o. m. dramatik; sina resor
långt bort i exotiska trakter har han beskrivit, och äventyrslynnet från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
