Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Viktigare nyutkomna arbeten
- Skol- och barnbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKOL- OCH BARNBIBLIOTEK.
Mühlenfeld, Johanna. Kinderlesehallen. Ihre Einrichtung und ihre Verwaltung.
Bücherei und Bildungspflege, Stettin 1928. 24 s. Ill., litt.
(Volksbibliothekarische Berufskunde.) Mk 1:—.
Efter en kort historik över barnbiblioteksarbetet i Tyskland — vilket är
av ungefär samma ålder som vårt — ger fröken Mühlenfeld en intressant
redogörelse för detta arbete främst i Berlin. Liksom det tyska folkbiblioteksarbetet
i övrigt i åtskilligt mindre grad än vårt och övriga europeiska länders bygger
på amerikanska förebilder så är detsamma fallet även med barnbiblioteksverksamheten.
Jag har en känsla av att man i Tyskland arbetar mera rent pedagogiskt
och även mera individuellt och om jag än för ingen del skulle vilja byta ut
det amerikanska biblioteksväsendet mot det tyska är det likväl åtskilligt i
fröken Mühlenfelds framställning som intresserar och manar till efterföljd.
Författarinnan kallar sin broschyr Kinderlesehallen och det är också just
dessa och arbetet där, som hon egentligen sysselsätter sig med. Utlåningsarbetet
är — där det finns — förlagt till de vuxnas expedition, vilket ju går för sig,
då något »öppethyllsystem» ej tillämpas. Att det i alla fall har sina nackdelar
erkänner författarinnan också och anser lämpligt, att barn och ungdom låna på
skilda tider.
Av utlåningsarbetet ha vi således intet att lära, utom att det är skilt från
läsrummet, och det är otvivelaktigt en stor vinst. Här i Sverige ha vi efter
amerikanskt mönster i regel allt arbetet förlagt till ett enda rum. När det
gäller mindre bibliotek, går det ganska bra, även om vi naturligtvis få jämka
litet på vår fordran på den tystnad som vi här i Europa vilja ha i bibliotek.
Men det gör inte så mycket, ty barn kunna gott läsa utan att det är moltyst
omkring dem. I stora bibliotek ställer sig emellertid saken annorlunda. Där
hundratals barn röra sig kring hyllorna och borden, där kan inte bli någon ro, och
vi behöva därför särskilda läsrum. Nu är ju disciplinfrågan även i dessa ett nog
så besvärligt problem — alla barn komma som vi veta inte till biblioteket för
att läsa — men de tyska barnbibliotekarierna tyckas inte ha det så besvärligt
som vi, och kanske ligger hemligheten i den starka kontroll, som föres över
varje besökande, och i det faktum, att inga öppna hyllor användas.
Varje barn är registrerat på två kort, vilka ställas efter varandra i bokstavsföljd
i en låda. Det första innehåller uppgift om namn, adress, födelseår
och datum, skola och klass, faderns namn och yrke. Då barnet kommer in i
läsesalen, ställes detta kort på sida. Det andra kortet, som är rutat, har utom
namn och nummer en signering, som meddelar, om barnet går i annan skola än
folkskolan, i hjälpklass etc. På kortet antecknas den lånade boken samt datum.
Detta kort får barnet, som skall återlämna det med den sist lånade boken på
kvällen. I en del läsesalar har man ytterligare ett kort, ett bokkort för statistik
över bokens popularitet. Man följer sålunda varje barns läsning på ett annat
sätt, än vi kunna göra med våra öppna hyllor. Inte är jag den som vill ta bort
de öppna hyllorna, när det gäller att välja böcker för hemlån. Jag har själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:13:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1929/0288.html
