- Project Runeberg -  Biblioteksbladet / Femtonde årgången. 1930 /
9

(1916)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elin Wägner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

centralgestalt är visserligen Hanna från Åsen, men samtidigt är hela människolivet
ute i en småländsk bondebygd med dess isolering och dess samhörighet, dess
pratsamma nyfikenhet gentemot nästan men ock gammaldags sega släktkänsla också
med. Och ingen har kommit med på ett horn, ingen är satt in i staffaget för
att skrattas åt, utan alla omfattas med en varmhjärtad humor, vilken gör rätt åt
det mänskliga hos dem. Man har bl. a. skäl lägga märke till hur förf. skildrar
församlingsherden, den gamle prosten, en verklig fader för sin hjord. Här är en
avgjord olikhet med 1880-talets problemböcker. För 80-talisterna, de flesta av
dem åtminstone med deras naturvetenskapliga inställning, var prästen en
mörkman, som endast hindrade utvecklingen. Kände man mot tingens ordning en
hygglig präst, så hade man åtminstone så mycket jugement, att man icke talade
om det i böckerna. Men det är här nästan som om förf. ångrade sig över att
hon sagt så mycket vackert om prosten, ty vid sidan av honom har hon placerat
socknens komminister och utrustat honom med en snålhet så grotesk, att den blir
nästan vidunderlig. Kring dem men framför allt kring huvudpersonerna,
Åsa-Hanna och hennes man, handelsmannen Franse, rör sig ett helt galleri av
mästerligt skildrade gestalter från den gamle kommunalordföranden, Hannas
morbror, till »Koke-Martina», socknens nyhetsspridare, och »herrarna Liljelund»,
d. v. s. postmästare Liljelund och hans katt, vilka alltid samtidigt göra sin entré
och sin sorti. Särskilt teckningen av den genom bittra olyckor prövade gamle
kommunalordföranden visar, att Elin Wägner ej blott är observatör av de mera
komiska eller grovhyvlade sidorna hos allmogen — något som de flesta allmogeskildrare
äro rappa nog till — utan att hon sett djupare än så. Det blir också
denne gamle man, vilken själv »kommer av ett brusande hav», som blir samvetets
röst för Hanna, då hon i sin ångest ej vet, vad hon skall ta sig till. Hon har ej
dåligt samvete för egen skull, utan hon har kommit underfund med att ett
gammalt brott, för vilket hennes man och dennes far misstänkts, verkligen
begåtts av dem. Och nu tycker hon sig vara nästan meddelaktig, så länge hon
förtiger rätta förhållandet.

Boken har visserligen ett tvärt slut, det hela klaras ej upp med att Hanna
anmäler det där brottet för länsmannen. Det har påpekats, att Elin Wägner ej
tillfredsställande rett ut alla de trådar hon vävt in i denna stora bygdeväv. I
någon mån är det nog så, men det till synes abrupta slutet har nog även en annan
orsak. Förf. vill visa, tror jag, att sådant är livet. Ett människoöde sådant
som Åsa-Hannas når ej sin fullbordan med en anmälan till länsmannen, det är
långt igen, innan Hanna når de »Sköna hamnar» (så heter bokens sista kap.),
dit hennes själ längtar.

I Elin Wagners senare böcker framträder den offertanke, vilken tidigare
skymtat här och där, såsom en med styrka hävdad princip, ja, som förf:s
övertygelse, att det är genom att offra sig för andra ett människolivs värdefullaste
insats göres. Så är det i »Den namnlösa» (1922), vars miljö delvis är densamma
som i Åsa-Hanna», fastän handlingen tilldrager sig ett halvt sekel längre fram
i tiden, under åren närmast efter världskriget. Huvudpersonen, vars namn man
ej får besked om, är en kvinna nedbruten av en rad upplevelser, men som i en
prästgård, där hon hamnat, kommer att bli den makt, varigenom sonen i huset
återvinnes åt livet. Denne är en ung medicinare, som tjänstgjort på krigslasarett
ute på fronterna och där utsatts för den ena nervchocken efter den andra,
varigenom hela hans psyke råkat i olag. Han blir nu genom en nästan mystisk
själslig transplantation frisk igen, men den namnlösa, som ger honom det sista av
sin själs krafter, slocknar därigenom själv ner och dör.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:14:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biblblad/1930/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free