Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det är ej bära ungdomskärleken Hamsun tecknat. Med djup syn har
han också såsom i Rosa visat kärleksminnets makt, och i Markens gröda har
han med den mogna ålderns förstånd och stark men brett human realism skildrat
en äktenskaplig samvaros förmåga hos duktiga människor att övervinna även
svåra brytningar.
Naturlyriken är en annan rikedom i Hamsuns verk, som vidgar livskänslan.
Hans naturskildring riktar sig i synnerhet mot det mångfaldiga, lilla, ända till
mikroskopiska livet i naturen, såsom när han i Pan berättar hur det överallt
prasslar i skogen i sommarnatten, djur snusa, fåglar kalla på varandra, ollonborrar
och nattfjärilar svirra så att det ljuder »som ett viskande fram och ett
viskande tillbaka runt om i skogen». Jägarens själ svämmar över av rörelse
för alla dessa små ting och han tar upp en torr kvist på marken och betraktar
den medan han tänker på sina saker: dess fattiga bark gör intryck på honom,
en medömkan går genom hans hjärta och han lägger den varsamt tillbaka och
tycker om den. Nutiden kan någon gång finna denna naturdyrkan väl uppjagat
känslig. Men den får sin betydelse av den samkänsla med allt liv och den
hemlighetsfulla förnimmelse av allt levandes samband, som utmärka den och som
särskilt skönt tolkas i Hamsuns dikt Skjærgaardsø:
Nu glider Baaten
mot Skjærgaardsøen,
en Ø i Havet
med grønne Strande.
Her lever Blomster
for ingens Øine,
de staar saa fremmed
og ser mig lande.
— — — — —
Her var jeg kanske
i Tidens Morgen
som hvit Spiræa
en gång at finde.
Jeg kjender Duften
igen fra fordum
jeg skjælver midt i
et gammelt Minde.
Mit Øje lukkes,
en fjærn Erindring
har lagt mit Hode
ned til min Skulder.
Saa tætner Natten
ind over Øen
og Havet buldrer
Nirvanas Bulder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
