Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF HELLSTRÖM.
Stockholm och blivit Dagens Nyheters korrespondent i London. Den nya miljö,
vari han sålunda blivit försatt, har utan tvivel haft en avgörande inverkan
såväl på hans personlighet som hans författarskap. Man kan visserligen
knappast säga att han fördjupats, men i gengäld har han fått sin iakttagelseförmåga
skärpt, sin ämneskrets utökad och sin människokännedom väsentligen vidgad.
Han blev under dessa år journalist i ordets egentligaste mening. Han levde
intensivt med i tillvaron omkring sig, iakttog med yrkesmannens skärpta blick vad
som brot fram i tiden, analyserade det snabbt och säkert om ej särdeles
grundligt och skrev om det i en god, intellektuellt präglad reporterstil. Det första
alstret av hans nya författarperiod var novellsamlingen Kuskar, som kom ut år
1910 och på försättsbladet som ett slags äkthetsintyg bar en tillägnan till en
cab-driver i London vid namn Charles Gordon. I denna bok hade Gustaf
Hellström med påfallande skicklighet utnyttjat sina erfarenheter av Londonmiljön.
Han skildrar tre mot varandra skarpt kontrasterande typer av droskkuskar:
romantikern, revolutionären och realisten. Alla tre äro förträffligt karakteriserade
och tecknade med både liv, energi och humor. Den författare, som här håller
i pennan, är av helt annat slag än den släpige, halvsentimentale upphovsmannen
till Snödroppen. Det må medgivas, att hans nya genre står tidningskåseriet och
det aktuella reportaget tämligen nära, men den ovanliga skicklighet han
utvecklar är mer än tillräcklig för att försona läsaren med själva genrens något
efemära beskaffenhet. Kuskar blev också en betydande framgång — oomtvistligt
Gustaf Hellströms dittills största — och kom ut i ej mindre än tre upplagor.
För den svenska allmänheten blev det först genom detta arbete som författaren
fick stadgat anseende som en bland tidens löftesrikaste yngre litterära
begåvningar.
Året efter publiceringen av Kuskar överflyttade Gustaf Hellström sin
korrespondentverksamhet från London till Paris. Denna miljöförändring fick för
honom betydelse främst därigenom att han nu på nära håll kom i kontakt med
den franska ungdomen sådan den tedde sig under åren närmast före
världskrigets utbrott. Tidigare hade Frankrike av Gustaf Hellström liksom av
flertalet svenskar uppfattats som ett gammalt förnämt kulturland, överlägset
nedblickande på alla politiska och sociala problem i den av Anatole France
formulerade övertygelsen, att den enda reform, som verkligen kan genomföras, är att
förändra färgen på frimärkena. Hellströms första intryck av verkligheten, den
franska vardagen, var därför närmast en oerhörd häpnad. Han upptäckte, att den
franska ungdomen djupt föraktade eller i bästa fall skrattade åt allt vad han
ansåg typiskt franskt och värdefullt, för att i stället acceptera de amerikanska
livsidealen med deras okomplicerade optimism och konsekvens härav med brutal
energi hängiva sig åt sport, affärer och praktiskt arbete. Med någon beklämning
konstaterade han, att han började bli gammal, eftersom han inte längre kunde
förstå sin egen tid. Den lilla skrift han på våren 1914 utgav, Vår tids ungdom
(= Ur det moderna samhällslivet. Ny serie. H. 4), är ett ytterst intressant
tidshistoriskt dokument, som har åtskilligt att lara oss om hur den franska
mentaliteten utvecklades i väntan på världskrigets utbrott. Vida svagare var
däremot hans stora tvåbandsroman Kring en kvinna (1914). Huvudfiguren, den för
männen ödesdigert lockande engelska flickan Sybil, för vilkens tjusande skönhet
den ena efter den andra faller offer liksom friarna i sagan för den elaka
prinsessan, är en psykologiskt alldeles omöjlig figur, som ingenting har med
verkligheten att skaffa. Hon är en rent litterär konstruktion utan varje levande puls,
och den del av berättelsen, som anknyter sig till henne, bär därför i alltför hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
