Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Greene, Graham. Mannen inom honom. Roman. Till. sv. [fr. eng.]
av-Ragnar Sjöberg. L. H. 1930. 266 s. Hcee. 5:—.
Tolkningen av huvudpersonens tvekluvna jag är hållen i en något vag och diffus ton, men
undgår inte att fängsla, om den också inte når lika högt som skildringen av händelser och scener. Betydande är den debuterande författarens förmåga att skapa stämning kring en lokalitet, att ladda atmosfären med väntan och ovisshet. Realistisk detalj och romantisk halvdager smälta samman på ett verkningsfullt sätt. E. L—m.
Hughes, Richard. Storm på Jamaica. (A high wind in Jamaica.) Övs.
fr. eng. av Thorsten W. Törngren. Nst. 1930. 253 s. Hcee. 4: 50, inb. 6: 25.
Ehuru denna bok är en lockande blandning av tropikidyll, sjörövarromantik och »Alice in
Wonderland», och fastän flertalet av de agerande äro barn, så är den i alla fall icke lämpad för minderåriga. Däremot torde den kunna bereda den läsare nöje, som uppskattar en utmärkt stil och en god berättarteknik; en viss portion barnpsykologi — ibland kanske något förbryllande — får man på köpet. H. W—r.
Knittel, John. Therese Etienne. Till sv. [fr. ty.] av Carl Mothander. L. H.
1929. 470 s. Hcef. 7: 50, inb. 10: 50.
Med denna roman från sitt hemland slog denne numera internationelle schweizare igenom.
Handlingen bygger på ett Fedramotiv; den unga makan till en åldrande storbonde gripes av kärlek till sin jämnårige styvson. Deras förhållande driver henne till mord på den svartsjuke maken; då styvsonen påtager sig brottet, vägrar hon att antaga hans offer, båda dömas för att efter avtjänat straff återförenas i ett underligt och overkligt samliv. — Trots en viss utdragenhet en stark bok
med scener av stort dramatiskt liv. De tre huvudpersonerna verka äkta och mänskliga. H. W~r.
——. Vägen genom livet. Till sv. [fr. eng.] av Ivar Bergsjö. L. H. 1930.
376 s. Hcef. 7: 50, inb. 10: 50.
I sin förra bok, Therese Etienne, visade den då tyskspråkige förf. prov på både ursprunglighet och kraft, i detta senaste, ursprungligen på engelska skrivna arbete tycks han ha förlorat bådadera. »Vägen genom livet» kan jämställas med vilken konventionell societetsroman som helst, och personerna lyckas endast fånga ett svagt intresse, väcka i en del fall blott löje. En bok som man kan undvara. H. W—r.
Kossak, Sofia. Den gyllene friheten. Historisk roman. Övs. fr. po. av E.
We[st]er och Ruth Wedin Rothstein. Med företal av W. Konopczynski och en
inledande essay av Forst de Battaglia. H. G. 1930. 482 s. Hcemc. 9: 50.
Den roman från Karl IX:s och Sigismunds dagar, varmed den polska förf. presenteras för
svensk läsekrets är gedigen både till omfång och innehåll. Den bild av framför allt den polska adeln hon ger är rik, levande och mångsidig. Romanens historiska trohet intygas av fackmän, och dess människoskildring fängslar lika mycket som de brokiga och rörliga tavlorna. En utlänning kan förvåna sig över blandningen av pedantisk grälsjuka och ridderlig tapperhet — hos hennes kände föregångare Sienkiewicz möter oss huvudsakligen den senare — han kan stanna lite undrande inför de plötsliga utbrotten av storslagen och handlingskraftig patriotism, han kanske också finner korsriddarskimret över en del ledande gestalter alltför klart lysande, men han konstaterar samtidigt en äkthet och ärlighet, som inte döljer det småaktiga och trånga hos den klass som skildras. De diktade huvudfigurerna intressera och väcka sympati. Landskapet är också med, åskådligt och stämningsfullt tecknat. E. L—m.
La Fontaine, Jean de. Sagor och noveller. På svensk vers [fr. fra.] av
Ivar Harrie. H. G. 1930. 128 s. Portr. Hcej. 4:50.
La Fontaines på en gång saftiga, sirliga och spirituella skälmerier kunde knappast fått en
lämpgare tolk än Ivar Harrie, som till yttermera visso inlett sitt lyckliga urval med en kongenial, sprudlande essay. Att särskilt framhålla något av volymens tjugoåtta nummer är onödigt — Harries vitala humör och smidiga handlag övervinner varje svårighet. Den uttrycksfulla franska alexandrinen har äntligen funnit sin svenska motsvarighet i en rytm som just tack vare sina elastiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
