Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUKHUSBIBLIOTEK. 233
väl vaid bok är ett synnerligen lugnande medel — tankarna avkopplas från de
egna bekymren. Genom en rationell utlåning på sjukvårdsanstalterna skulle
patienten lätt kunna åtkomma önskad litteratur. En amerikansk läkare har om
sjukhusbibliotekens verksamhet yttrat:
»Dessa bibliotek äro en underbar tillgång för patienterna. Vi läkare
brukade förr anse, att vi med en lyckligt genomförd operation hade gjort vår
plikt. Om patienten sedan dog av hemlängtan, så låg detta utanför vårt
verksamhetsområde. Vi visste väl, att med en lugn och tillfredsställd
sinnesstämning hos patienten var halva slaget vunnet, men vi gjorde mycket litet för att
åstadkomma en dylik. Nu inse vi, att sjukhuset även måste sörja för patientens
själsliga välbefinnande under konvalescenstiden, och vi ha lärt oss, att goda
böcker göra mer än kanske något annat för att patienten skall känna sig
tillfredsställd och för att hjälpa honom bli frisk.»
Man torde också få leta efter tacksammare lånekunder än dem man finner
på sjukhuset. Efter sjukhusvistelsen hitta de i allmänhet lätt till det
kommunala biblioteket och fortsätta där sina boklån. Och detta är ju ytterligare en
god sak ur bibliotekssynpunkt.
Det kan kanske vara på tiden att meddela litet historik rörande
sjukvårdsinrättningarnas biblioteksförhållanden.
I Amerika började man så smått med sjukhusbibliotek 1904. Då
upprättade nämligen Mc Lean Hospital i Waverley, Massachusetts, ett dylikt, tätt följt
av ett annat sjukhus i samma stat. I 6—8 stater organiserades också
sjukhusbibliotek. I alla dessa fall var det ett och samma system som tillämpades: en
central statlig myndighet, som upprättade och vidmakthöll de olika
inrättningarnas bibliotek. Någon större fart tog emellertid icke denna verksamhet, utan det var
först under världskriget, som idén slog igenom på allvar. Våren 1918
utplanterade A.L.A. med regeringens medgivande ett antal bibliotekarier i de större
etappsjukhusen. I juni 1919 funnos 145 bibliotekarier anställda i A.L.A.:s
krigssjukhustjänst i Amerika och 121 fasta sjukhusbibliotek i Frankrike. När
normala förhållanden började inträda, behöll man helt enkelt sjukhusbiblioteken
och grundade nya. De hade visat sig vara en avgjord succés.
I Danmark börjades verksamheten av fröken E. Ostenfeld i Odense, som i
Amerika slagits av den goda idén och genast efter hemkomsten omplanterade
den. Den har nu införts på flera håll, och erfarenheterna äro, som ovan nämnts,
synnerligen gynnsamma.
I Sverige finnes ju ännu ingen motsvarighet till dessa förebilder. De
bibliotek vid sjukvårdsinrättningar, som finnas, kunna varken i form eller verksamhet
jämföras. De torde vara av mindre betydenhet och uppfylla väl endast i
fåtalet fall de anspråk på urval och skötsel, som kunna anses som minimala.
Härmed är inget ont sagt om dem. Men jag tror icke, att det är möjligt för den
sjukhuspersonal, som handhar biblioteken, att hinna ägna dem den omsorg och
tillsyn, som erfordras. Den goda viljan saknas säkerligen ej, men
sjukhusarbetet är i och för sig ansträngande nog och lämnar icke krafter över för
extraarbete.
Biblioteksarbetet på sjukhus bör — som jag förut antytt, — bedrivas av
utomstående organisation i intimt samarbete med sjukhusmyndigheterna. Endast
härigenom kan arbetet bedrivas med smidighet och framgång. Det kan icke
nog betonas, att den utomstående organisationen, d. v. s. biblioteket, icke får
gå i vägen för sjukhusets arbete i övrigt. Läkarnas och sköterskornas arbete
är påfrestande, och de få icke irriteras.
17—310451. Biblioteksbladet 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
