Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARTIN ANDERSEN NEXØ.
Av Erik Lindström.
»Är det underligt, att man minns allt från barndomen så tydligt, som om
det hade skett i går? Alla händelser skedde under högtryck den gången och
togos upp av ett sinne, som var rent och oberört och mottog alla intryck
outplånligt — för livet.» Detta är ett av de många ställen, där Martin Andersen
Nexø förkunnat vad barndomsintrycken och barndomsminnena betytt för
honom som människa och diktare. Sådana bekännelser äro ju inte ovanliga inom
litteraturen, men Andersen Nexø har mer än de flesta i sin gärning visat
påståendets sanning. Och än mer. Han har aldrig upphört att i barnets
reaktion gentemot livet se den rätta och naturliga inställningen. Blott som
barn, säger han, kan människan »fritt och friskt påverkas av livet; därför är
det barnet, som oavbrutet måste försona oss med tillvaron — barnet och de
få andra, som förmå att bevara barnet i sig och att livet igenom se friskt och
öppet på det som möter dem». (Sorte Fugle.)
Särskilt är det pojkåren på Bornholm, fyllda av tungt slit men också frisk
upptäckargladje, som bestämt och färgat hans diktning. Han är proletärbarn
— han älskar ordet »proletär» — och den känslighet för olycka och lidande,
för de svaga och förtryckta, som han menar är den fattiges rikedom, ha de
hårda barnaåren i rikt mått skänkt honom. Det är hjärtelaget det kommer
an på, upphör han aldrig att bedyra. Ur den flödande värme, varmed
han omfattar dem, som leva på livets skuggsida, spirar hans hat till
»förtryckarna», hans ensidighet, hans inkonsekvens. Därmed sammanhänger, att han
är av helt andra mått som skildrare än som tänkare, som angripare än som
uppbyggare av en ny värld. Härpå beror också, att han kan låta ett etsande
skarpt barndomsminne, tolkat även av den vuxne och åldrande så, som
barnet en gång gjorde det, bestämma sitt omdöme i stort. (Inledn, till Mod
Dagningen, boken om Sovjet-Ryssland.) I barnaårens känslighet bottnar
framför allt hans största tillgång som diktare, hans oförlikneliga gåva att skildra
barnets värld, levande, varmt och gripande. Men egentligen blott det fattiga
barnets. Det är det, som lär av livet, och livet är inte bära en sträng och
hård skolgång utan också ett rikt och spännande äventyr. Faran ligger på
lur, men den lockar lika mycket som den skrämmer. (Flyvende Sommer i
Muld-skud II.)1
Hans syn på människan och samhället har alltså sin grund i hans tidiga
erfarenheter enligt hans egen, ofta upprepade försäkran. Blott fattigdomen
gör människan god, endast proletären har det rätta hjärtelaget. Det är han
som skall frälsa världen och sätta »hjärtat i högsätet». Men därmed uppstår
den första svårigheten. Fattigdomen skall samtidigt övervinnas och utrotas,
menar ju Nexø. Få diktare ha så skakande som han visat den fattiges nöd
och umbärande, den utpinades och utslitnes tillvaro. Hans centrala verk vädja
alltid till medlidandet, vilja »blødgøre Hjærter». De äro anklagelser mot ett
1 Så gott som alla Nexes mindre berättelser ur olika samlingar ingå i den nya upplagan
áv Muldskud (I—III, 1922—26).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
