Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM MOBERG.
7
fruktat Mobergs ingivelse — än Kalle i Dalen och Ture Sallberg: endast
ämnesvalet, motivkretsen bör observeras. Romanen, som först gått som följetong,
är ett riktigt skolexempel på dilettantens okritiska lust att imitera
kolportage-romantik av värsta sort. Lejonklon är ännu för liten att synas; att avstå
från vidare kommentarer är icke blott en barmhärtighetsgärning utan en akt
av lojalitet mot »ogärningsmannens» senare syn på dessa preludier, som
allesammans äro utgångna ur bokhandeln.
1923 flyttade Moberg till Alvesta som Nya Växjö-Bladets
platskorrespondent och verkade som sådan till 1926. Efter allt att döma beteckna dessa
år en märkestid i hans utveckling och mognad. Utåt manifesteras denna i
— dramatik. Mobergs starka människointresse och levande sinne för en
slagfärdig dialog präglar en rad mycket spelbara pjäser, av vilka den obetydliga
men roliga Kassabrist tillvunnit sig så varaktig popularitet, att titeln och
uppslaget på sistone utnyttjats av den svenska dussinfilmen. Dessa teaterstycken
trycktes emellertid icke. När Moberg härnäst framträder i bokform, är det
som fullfärdig författare.
Raskens, en soldatfamiljs historia (1927), den första bok Moberg utgav
i eget namn och följaktligen hans egentliga debut, tillförsäkrade honom med
ens och på bättre grunder den kritik- och publikgunst som Kassabrist förberett.
Ytligt sett är Raskens en enkel krönika över indelte soldaten Gustav Rasks
torftiga och slitsamma liv och leverne i mörkaste Småland, men en krönika,
förtald med så frisk inlevelse, så strålande humör, så djup förtrogenhet, så
öm och förfaren hand, att den blivit en apoteos inte bara över det avskaffade
svenska indelningsverket utan också över ett avslutat skede i den gamla
svenska landsbygdens historia av långt mer än lokal räckvidd.
Snart sagt varenda sida i Raskens visar, att Moberg icke längre betraktade
»dessa soldaters och bönders liv såsom någonting i hög grad förfelat». Han
hade behövt avståndet, behövt pröva »andra miljöer och andra folklagers
livsföring» för att inse värdet i det han lämnat. Man förnekar fåfängt sitt
ursprung, byter icke rot som man ömsar skjorta — kärleken till hembygd och
fäderneliv låg latent redan i de första valhänta bygdehistorierna. I Raskens
har saknaden brutit fram i en spontan hyllning av barndomsmiljön och
hemmafolket, av jorden och fäderna. Materialet har han upplevat och behärskar
det nu i suverän överblick. Det är den »gamla goda tidens» Småland: hårda
nävar i arbete och fröjd, svettlukt och mylldoft, dragspel och dans, brännvin,
snus och älskog, blind svartsjuka och vilda slagsmål, tunga dagsverken och
stramexercis på Hultsfreds slätt, heta sommarnätter och milsvida vinterskogars
svarta brus. Utan att karikera, sant, humoristiskt, förstående, utan
turistsentimentalitet skildrar Moberg sitt land och sitt folk. Förre bonddrängen Gustav
Karlsson, sedermera numero 182 Rask i Momåla rote, Konga Kompani, är på
intet vis någon märklig person, endast en typisk son av sin härdiga ras. Lång
och stark, hetblodig och törstig, snar till vrede men lätt att försona, hårdför och
hygglig, barnsligt naiv och brutalt maskulin är han som skapt att utstå otaliga
vedermödor utan att knäckas, en hurtig soldat utan fruktan om också icke utan
tadel, densamme i alla skiften. Han sår i det längsta sin ungdoms vildhavre,
och när han gift sig med rotebondens piga, den trogna, tåliga, oändligt fint
tecknade Ida, står han i och sliter sju för tu att hålla nöden utanför dörren.
Men en knekt är en knekt: hemma är stugan snart full av ungar och hustrun
åldras fort i släpet — själv en karlakarl i alla väder har han lätt att få recidiv
av ungdomens verksynder. En obefogad misstanke om Idas otrohet har gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
