Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 FÖRFATTARNA OCH FOLKBIBLIOTEKEN.
kunna visa på. Därför måste vi skapa förtroende och intresse hos alla, göra
oss oumbärliga, då det gäller upplysning och kunskap, och visa att allmänheten
verkligen får påtaglig valuta för de medel, som ställas till bibliotekens
förfogande.
FÖRFATTARNA OCH FOLKBIBLIOTEKEN.
Vid Sveriges författarförenings årsmöte innevarande år väcktes av Ragnar
Holmström en motion, vari hemställdes, att föreningen skulle tillsätta en
kommitté för att undersöka folkbibliotekens inverkan på bokförsäljningen och ev.
framkomma med ett förslag till låntagareavgift. Kommittén, som bestod av
herrar Edvin Björk, Waldemar Hammenhög och Ragnar Holmström, har nu
framlagt en första utredning i ämnet.
I denna framhålles bl. a., att författarens ställning i det moderna samhället
är osäkrare än de flestas och hans arbete mindre betalat. Boken har i våra
dagar i mycket större utsträckning än tidigare blivit en nödvändighetsartikel.
Stat och kommun ha också visat förståelse härför och bistått gemene mans
strävan efter den kunskap och vederkvickelse, boken kan ge. I fortsättningen
framhålles, att biblioteken visserligen ge författaren sitt stod genom att inköpa
hans böcker, men att han samtidigt mer än skäligt utnyttjas. Författaren
erhåller icke någon kompensation för de privata inköp av boken, som genom den
offentliga gratisutlåningen beskäres. Och trots det ökade bokbehovet har
upplagornas antal minskats; av de flesta böcker absorberas inte mycket utöver
bibliotekens — i alla fall begränsade — inköp. Även folk i välsituerad
ställning går på platser med välskötta bibliotek bokhandeln förbi, och vidare
utestänger det förhöjda försäljningspris — vilket är en följd av den begränsning
av de flesta böckers upplaga, som kalkyleras för bibliotekens behov — många
från ett önskat privat bokförvärv.
Då bibliotekens utveckling alltså måste anses vara till förfång för
författarnas skäliga krav på utbyte av sitt arbete, har man velat finna en utväg till
kompensering av den förlust, som drabbar författaren, då hans arbeten (utan
annat vederlag än det han av sin förläggare procentuellt eller på annat sätt
erhåller för det enstaka exemplaret) i de offentliga biblioteken göras gratis
tillgängliga för alla. Då enskilt uppträdande från vissa författares sida,
karenstid för nyutkomna böcker eller dylikt, knappast torde kunna föra till åsyftat
resultat, föreslås som rimligt, att varje låntagare i ett bibliotek skulle erlägga
en låneavgift om förslagsvis 2 kronor pr år, vilken skulle gälla för hemlån
»av all i offentliga (statligt och kommunalt understödda) bibliotek befintlig
litteratur». Kortet skulle berättiga till lån vid alla sådana bibliotek i landet,
oavsett på vilken ort det blivit löst eller utfärdat. Av det influtna
lånekorts-beloppet skulle biblioteken för egen räkning behålla hälften, medan det övriga
beloppet genom skolöverstyrelsen skulle ställas till författarföreningens
förfogande. Sistnämnda belopp skulle disponeras sålunda, att till resp. författare
av svenskt originalarbete, fallande inom skön-, fack- eller ungdomslitteraturen
och oavsett om författaren tillhör Sveriges författarförening eller icke, skulle
utbetalas vederbörande tillkommande belopp, beräknat i proportion till antalet
till biblioteken försålda exemplar, varvid uppgifter skulle inhämtas från
förlagen. Av de medel, som tillkomma Sveriges författarförenings medlemmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
