Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. SKÖNLITTERATUR.
7*
–––Regn i gryningen. En roman. A. B. 1933. 287 s. (33283) 5:75.
En kontorschef lämnar sin familj, helt enkelt utledsen på det liv han för, och far till landet;
på ett par hundra sidor erfar man därefter, vad han företar sig, tänker och känner under sitt
nyvunna frihetstillstånd. Koncentrerat så, förefaller måhända bokens innehåll föga anmärkningsvärt,
om ock en smula apart, och dock mottar man — tack vare förf:s suggestiva framställning — ett
sällsamt starkt intryck: av primitiva behovs revolt, av människans djuriskhet, av upplösning av
moralens och civilisationens hämningar, av denne kontorschefs upproriska längtan efter ett liv
i naturlig frihet och innerlig och enkel glädje . . Vill man kalla E. J. en svensk lärjunge till D. H.
Lawrence, går det måhända för sig; dock kan hans originalitet ej heller förnekas, och den
uppenbarar sig i första hand i den förunderliga blandningen av primitivism och spefull, spekulativ
intellek-tualitet. Ty J:s kvicka ingenium vilar icke heller i denna mjuka, varma, ofta vegetativa roman.
Somliga läsare komma att innerligt fängslas av den, andra att förneka dess värde, ja förklara den
destruktiv, och de senare ha måhända också rätt. I varje fall är »Regn i gryningen» ett arbete, som
biblioteken inte kunna gå förbi. S. A.
Kjellgren, Josef. Occident. Dikter. Tiden 1933. 144 s. 3:—.
Med titeln på sin sista diktbok har Kjellgren velat säga, att han i valet mellan orientalens
kontemplation och occidentens vakna vilja för sina »starkaste stunder» väljer den senare.
Lägereldarnas flackande sken, som belyst Karin Boyes och Pär Lagerkvists vägar och över huvud det
starkaste i ung svensk dikt, är också Kjellgrens ledstjärna. En vandring från mörker till mörker,
där längtan efter »det ljusa sista», himmelrikets salighet, ersatts av längtan efter mänsklig
gemensamhet. Konstnärligt högst tycks mig Kjellgren nå i de små inlagda prosaskisserna och
situationsbilderna. Även han behärskar denna underbart mjuka och uttrycksfulla men ännu föga
individuella prosastil, som »primitivisterna» infört i svensk litteratur. S. R—n.
Krey=Lange, Elisabeth. Kolumbus återkomst. Nutidsroman. H. G. 1933.
223 s. (33284) 4’- 75-
En stockholmsroman, en av de många, konventionell till sin karaktär, kvinnligt förnuftig
ibland, snusförnuftig oftare. Låt oss kalla den skaplig underhållning, avsedd i första hand för
förf:s eget kön; ett par sidors spänning mot slutet är välgörande. Förtjänar ej särskild
uppmärksamhet. S. A.
Krusenstjerna, Agnes von. Delat rum på Kammakaregatan. [Noveller
och dikter.] A. B. 1933. 285 s. (33333) 5"- 75-
Noveller i tunna pastellfärger, utgående från episoder och sinnestillstånd, som endast en
finkänslig författarinna finner värda behandling, v. K. pressar dem heller inte på deras innebörd,
blåser inte upp de fragment av livsöden hon tar fatt. Så förbli novellerna lätta, aristokratiskt
artistiska skisser, genomlysta av ömhet och klar tanke. S. A.
Lilliedahl, Sven. Katedern. En roman om skolpreusseriet. Schildt 1932.
306 s. 6: 50.
En roman riktad mot skolpreusseri bör inte själv vara småaktig, dogmatisk och pedantisk.
Det är emellertid denna pamflett mot rektorsinstitutionen vid våra läroverk. Om utlösningen av
mycken hätskhet möjligen renat förf. själv, så har boken ändå haft något gott med sig. I övrigt
växlar tonen mellan plump komik och naiv sentimentalitet. Förf. har skarp blick för äckliga och
osnygga yttre detaljer och finner ett synbart nöje i att teckna ner dem. Måhända har han en viss
begåvning för karikatyren, men en karikatyr av grövsta snitt. Gemyt och generositet saknas
fullständigt. E. L—m.
Ljungquist, Walter. Ombyte av tåg. A. B. 1933. 183 s. (33337) 3:
75-En novell, som förlängts till kort roman — det kan också inträffa, att passager i den verkar
fyllnadsgods. En situation: en man på resa från sin hemstad till en fjärran världsdel, stöter vid en
järnvägsknut samman med en ungdomskärlek, en kvinna stadd på hemväg för att dö. De låter
åtskilliga tåg gå från sig, tillbringar ett sista dygn tillsammans. Deras själstillstånd återges i nyktra
tonfall av författaren och i vardagliga repliker av dem själva. Lyrik och passion ligger under,
men det sentimentala och patetiska i stämningen bringas till uttryck med klarhet, lugn och artistisk
sans. För känslighetens och behärskningens skull läser man och minns man den lilla volymen
gärna. I dubbel mening värd sitt pris. S. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
