Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 H. SKÖNLITTERATUR.
triumfer och besvikelser, inbördes konflikter och stridigheter med de danska myndigheterna och
deras skyddslingar eskimåerna som fyller sidorna. Besättningstyperna, goda som onda, ha tagits på
kornet, och kapten Rochard är ett mästerprov på maskulin gestaltningskraft som tävlar med
Londons Varg-Larsen. Den arktiska havsmiljön är lika sakkunnigt som poetiskt upplagd. E. M.
Wodehouse, P [elham] G [renville]. Billie och hennes friare. Roman.
Övers, [från engelskan] av Kerstin Wimnell, f. Hedlund. Fri. 1933. 266 s.
Hcee. 4: 75.
Orig:s titel: The girl on the boat.
Hur överraskande att denna mer än tio år gamla bok valts ut ur den rika engelska litteraturen
för att översättas till svenska! Både handling och personer äro högst schablonmässiga och
konstruerade och förf:s prisade »anglosaxiska humor» verkar i detta alster rätt krystad. H. W—r.
Hcb. Skönlitteratur: nysvensk.
Björklund, Ingeborg. Famn. Dikter. A. B. 1934. 125 s. 3: 75.
Ingeborg Björklund kan utan tvivel göra anspråk på benämningen den största av våra nu
levande kvinnliga lyriker. Det finns visserligen inte så många att välja på och räkna med, men det
må ej förringa hennes ära. Även denna samling domineras av hennes kärlekslyrik, som spänner
över en i vår diktning enastående rik känsloskala: från den hetaste åtrå till det iskallaste förakt,
från den innerligaste hängivenhet till den hopplösaste resignation. Hennes nakna och rena dikt,
avsiktligt ojämn och ryckig till sina uttrycksformer, är en bekantskap, som inte får försummas.
5. R—n.
Blomberg, Erik, [utg.]. Svenska dikter. En antologi. A. B. 1934. 355 s.
Reg. Hcb(s). (34072) 6:50.
Erik Blomberg har i en liten lätthanterlig volym sökt samla »essensen av vår poetiska flora
hitintills». Resultatet har blivit en utsökt vacker bok, vittnande om utg:s intima förtrogenhet med
vår lyriska diktskatt och träffsäkra förmåga att utvälja endast det allra bästa. Bokens starkt
personliga hållning är en avgjord förtjänst. De litteraturhistoriska och även de mera populära
värdesättningarna ha sålunda med all rätt fått maka åt sig. Även om man gärna erkänner detta,
kanske man likväl velat ha några av våra klassiska diktare en smula fylligare representerade. På
Rydberg och Snoilsky får man t. ex. knappast något grepp genom de meddelade diktproven.
Antologien kan livligt anbefallas åt alla bibliotek, även de minsta. G. Ld.
Bäckmann, Ida. Röpecka, Gud och Lennart. Med ett inledningsbrev av
Selma Lagerlöf. Tiden 1933. 238 s. (33281) 5:—.
Röpecka är en liten sjuårs flicka med rött hår och sprakande temperament, en verkligt
intressant bekantskap. Man får leta efter en bättre barnskildring. Författarinnan till »Ett barns
memoarer» har också skänkt den sitt erkännande i ett förord till boken. A. W—n.
Enckell, Olof. Vårt hjärta. Schildt 1933. 235 s. (33452) 5: 25.
En fin, av den stora ryska berättarkonsten påverkad historia från Karelska näset, där det
ryska och finska blandar sig och där den grekiska katolicismen ännu härskar. En del av tjusningen
ligger i den säregna, för oss främmande miljö, där händelseförloppet utspelas och som återges med
utsökt konst. Enckell är lika säker psykolog som naturskildrare, och hans bok hör till det allra bästa
i den nyaste svenska prosakonsten, vars förnämliga finlandssvenska inslag alltför lätt förbises hos
oss till förmån för betydligt enklare inhemska produkter. S. R—n.
Ericsson, Thore. John Steen i Himmelsvik. Roman. D. 1—2. A. B. 1933.
(33325) a 5:—.
Småstadskrönikan är given med bredd och gemyt, och stadens utvecklingshistoria är bättre
skildrad än huvudpersonens. Man blir inte övertygad om att John Steen bör bli det som förf.
gjort honom till. Det är ett vimmel av händelser och figurer, men tyvärr uppblandas det reala stoffet
för mycket med förlegade följetongsingredienser och presenteras dessutom med en pratsam
omständlighet, som förf. ännu inte tycks kunna skilja från humor och komik. Med mera sovrad stil
och skolad smak bör dock förf. kunna åstadkomma ett verkligt gott arbete. Episk begåvning äger
han. E. L—m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
