Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Folke Nosslin: Från landsbygdens bibliotek - Henning Wieslander: Folkbiblioteken i England efter 1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
HENNING WIESLANDER
bör ha råd att undvara det orienterings- och kunskapsmedel, det välskötta biblioteket
utgör. Kommunikationer, elektrifiering, maskiner och radio ha till väsentlig del
hävt den landsbygdens isolering, man möjligen tidigare kunnat tala om. Socialt,
politiskt och ekonomiskt gestalta sig även landsbygdens förhållanden annorlunda än
förr. Den enskilde har fått större rättigheter men därmed också större
skyldigheter och ansvar. Och ansvaret, den goda samhällsandan, bäres bäst av klarsynt
och kunnigt folk. Jordbrukaren måste även vara affärsman, smidig och rörlig, med
vaket öga för rationaliserande åtgärder. Biblioteket med sina populärt hållna, till
billigt pris numera åtkomliga handledningar kan för alla vara till verklig hjälp,
liksom det genom sitt bokval för övrigt speglar tidens — även gången tids — liv,
skänkande andlig stimulans och rekreation.
Till sist en honnör för de personer och myndigheter ute i landsorten, som gått
före och realiserat, vad många i sitt stilla sinne önskat och hoppats på. Man har
all anledning att önska god fortsättning.
FOLKBIBLIOTEKEN I ENGLAND EFTER 1927.
Av centralbibliotekarien Henning Wieslander.
I oktoberhäftet av The Library Association Record publiceras ett föredrag, som
hölls vid Library Association^ senaste årsmöte av Mr James D. Stewart,
bibliotekarie vid Bermondsey Borough Library i södra London. Han lämnar däri en mängd
intressanta upplysningar om utvecklingen av de engelska folkbiblioteken under de
senaste åren eller noggrannare under åren efter 1927. Att just detta år valts till
gräns beror på att det anses bilda epok i det engelska biblioteksväsendets historia.
Då avgav nämligen en år 1924 tillsatt kommitté ett utlåtande, som varit av
utomordentligt stor betydelse för biblioteksarbetet i England på grund av de synpunkter
och riktlinjer, som däri framlagts. Som bekant undergick den svenska
folkbiblioteksorganisationen ungefär samtidigt en kraftig förnyelse, och det kan vara av ett
visst värde att göra några jämförelser med den engelska utvecklingen.
Folkbiblioteksarbetet i England kan visserligen anses begynna med förordningen
av 1850, men, säger Mr Stewart, det var först 1919, som det genom ändring av
bibliotekslagen kom i gång efter modernare principer och som det i dag framstår.
Det fanns givetvis tidigare många bibliotek, som fullt ut kunde mäta sig med de
nuvarande, men utvecklingen hade liksom stannat av. Den förnämsta orsaken
härtill anses vara den 1850 införda »one penny rate limit». Denna förordning innebar
rätt för kommunerna att uttaxera en biblioteksskatt av 1 penny för varje
skattepund, vilket inom kort visade sig vara en onaturligt låg gräns, som i synnerhet
i mindre kommuner verkade alldeles deprimerande för utvecklingen. Denna »penny
rate limit» upphävdes genom förordningen 1919, och detta var en av de viktigaste
förutsättningarna för bibliotekens senare uppblomstring. En annan av 1919 års
viktiga bestämmelser var upprättandet av »county libraries», eg. grevskapsbibliotek,
vilka i viss mån motsvara våra svenska centralbibliotek.1
1924 tillsattes den nyssnämnda kommittén med uppdrag att bl. a. undersöka
huruvida den nya biblioteksförordningens föreskrifter vore tillräckliga samt
dessutom huruvida möjligheter förefunnes att utvidga biblioteksarbetet och öka samar-
1 Se Hildur Peterson-Berger, Engelska grevskapsbibliotek, Bibl.-bl. 1930: 173 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
