Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Helja Jacobson: Barnavdelningar i folkbiblioteken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNAVDELNINGAR I FOLKBIBLIOTEKEN. 249
är tillgängligt för den vuxna publiken. Men en sådan anordning är lättare att
genomföra i ett land, där man alltjämt har stängda hyllor och alla lån ske på
beställning efter katalog.
Om vi nu bortse ifrån de tilltagsna unga individer, som tjuvlåna på sina äldre
anförvanters kort, och återgå till det stora flertalet, så äro de, bildlikt talat, nära
att drunkna, när de släppas lösa i det stora utlånet. I många fall komma de up’p till
vattenytan igen i sällskap med någon bok, som är allt utom lämplig för deras
utvecklingsgrad. Det är åtminstone min erfarenhet, att det är ytterst få av dessa
ungdomar, som ej hindras av sin barnsliga stolthet att gå tillbaka till
ungdomsavdelningen, där de alltjämt höra bättre hemma. En och annan har dock det moraliska
modet och brukar då säga, att »det är mycket lättare att hitta vad man vill ha här».
En amerikansk bibliotekarie har vittnat om, huru erfarenheten lärt honom, att
hur verksamt och effektivt barnbiblioteksarbetet än är, så visar det sig att kontakten
med biblioteket ej blir bestående efter skoltidens slut, utan ett avsevärt antal
ungdomar upphöra att låna. Om vi här hemma gj orde en undersökning i berörda
hänseende, skulle vi nog också erhålla en ganska nedslående statistik.
Människan är som bekant aldrig nöjd och barnbibliotekarien är det alltså inte
heller, ej ens om vi med det snaraste få de mest idealiska barnavdelningar vid alla
våra stadsbibliotek och filialer. Dessutom — medan man håller på att önska — är
det bäst att ta till ordentligt!
Alltså önska vi även en mellanavdelning vid de stora biblioteken, beräknad för
åldern 15—17 år, vad amerikanare och engelsmän benämna »the Intermediate
Department». Det finns massor av artiklar i de angelsaxiska facktidskrifterna i detta
ämne, i synnerhet i England är frågan aktuell f. n., men här kan någon mera
uttömmande behandling ej medhinnas.
Det finns emellertid en beskrivning av en dylik avdelning i The Library Assistant
årg. 1934, som förefaller att vara vard att framhållas som ett gott exempel. Den
består av ett genomgångsrum beläget mellan de vuxnas och barnens utlån med
dörrar till vardera avdelningen. De tidigt mogna tonåringar, som egentligen tillhöra
barnavdelningen, kunna efter särskilt tillstånd här få frossa i den litteratur, som
passar dem, utan att behöva besöka det stora biblioteket. Ungdomar, som just
lämnat barnavdelningen, vad man ibland i amerikansk fackpress kallar »studerande
tonåringar» gå direkt till det rum, varest de finna det slags böcker de önska och
(det får man åtminstone hoppas) en entusiastisk och taktfull assistent, som är färdig
att hjälpa där hjälp behövs. Denna assistent skall tillhöra de vuxnas avdelning, då
de flesta av mellanavdelningens besökare äro inskrivna på huvudavdelningen. Lån
från mellanavdelningen skola stämplas antingen i stora utlånet eller i barnutlånet.
Böcker och bokkort måste vara märkta på tydligt sätt, så att man kan vara säker
om, att böckerna komma att återställas på sina rätta platser.
Har biblioteket ej så idealiska lokaler, att denna anordning blir möjlig, kan
naturligtvis en alkov eller, som på Vesterbro i Köpenhamn, ett rum intill de vuxnas
utlån användas, men måste då tjänstgöra uteslutande som utlån. Där placeras
huvudsakligen skönlitteratur. Det är emellertid viktigt att en assistent har ansvaret
för avdelningen och hjälper till med råd och dåd. Beträffande facklitteraturen bör
listor över särskilt lämplig dylik finnas tillgängliga. Där upptagna böcker kunna,
som man gör i Amerika, utmärkas med en stjärna eller annan lämplig beteckning,
så att de bli lätt igenkännliga på hyllorna. Överhuvud taget borde alla större
bibliotek, som ej äro i stånd att anordna en särskild avdelning för de äldre tonåringarna,
utarbeta dylika vägledande listor både för skön- och facklitteratur. Allra bäst vore
det om bibliotekskonsulenterna ville låta utarbeta och utsända förteckningar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
