Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Böcker för barn och ungdom - uH. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÖCKER FÖR BARN OCH UNGDOM.
28l
Hansen, P. A. Per och tomtarna. Berättelse för barn. Övers, från norskan.
Saietz 1934. 107 s. 111. Inb. 3: 25.
Orig:s titel: Per og nissene nord i bygda.
En frisk och rolig berättelse om allt en käck och rar tioåring upplever en sommar på landet hos
sin mormor, där han bl. a. gör bekantskap med hustomten och flera av hans släktingar. G. L.
Harding, Robert. Den arabiska lampan, övers, från engelskan av Olov
Gunnarsson. Lb. 1934. 158 s. 2: 50, inb. 3: 25.
Orig:s titel: The land of the Arab.
En engelsk arkeolog skickar sin son till Arabien med uppdrag att söka efter en gammal lampa,
gjord av en dödskalle. Efter de mest spännande och fantastiska äventyr finner han, vad han söker.
Förf. ger målande miljöskildringar från Arabien och skriver rappt och trevligt. Passar för pojkar
fr. o. m. 11-årsåldern. N. W.
Jörgensen, Albert. Anders kommer ut första gången. Övers, från
danskan av Aline Cronhielm. Ev. föst. 1934. 140 s. (34852) 2: 50, inb. 4: —.
Orig:s titel: Blandt Fremmede.
Handlar om en faderlös fiskarson, vilken redan som 10-åring får hjälpa mor att tjäna uppehället.
Raskt och trevligt skriven, någor religiöst betonad. N. W.
Knudsen, Ranka. Jessie från Afrika. En munter berättelse för unga
flickor. Övers, [från norskan] av Gösta Olzon. Å. & S. 1934. 157 s. I1L
(Åhlén & söners flickböcker.) (34876) Inb. 1: 50.
Orig:s titel: Uroa fra Afrika.
Jessie är icke, som man skulle tro av pärmbilden, ett negerbarn utan en norsk-engelsk flicka
från Kapstaden, som efter föräldrarnas död vid en bilolycka kommit till släktingar i en småstad i
Norge. Hon sörjer bittert föräldrarna och saknar ömhet och förståelse i sitt nya hem. Men hon är
i alla fall en riktig yrhätta, full av ej alltid så oskyldiga upptåg, som då hon t. ex. rymt med en
kamrat och givit sig av på en fottur i fjällen och tack vare sitt insmickrande väsen lyckas få alla dem
som känna igen dem efter radioefterlysningarna — att tiga ! »En munter berättelse» lyder
undertiteln, och det kan man ju gå med på, med reservation för en del uppkonstruerat, bl. a. i teckningen
av personerna i Jessies närmaste omgivning. Översättningen har åtskilliga norvegianismer; så t. ex.
presenteras Jessies faster som hennes »riktiga tant». G. L.
Kræmer, Vera v [on]. Lia vänder om. Berättelse för flickor. B. W.
1934. 152 s. (B. Wahlströms ungdomsböcker. 200.) Inb. 1: 50.
Lia är ovårdad i sitt yttre, häftig, brysk och kantig i sitt uppträdande, men från allt detta
»vänder hon om», tack vare en i grunden bra natur, förståndiga människor och lyckliga omständigheter.
Boken hör till dem som glömmas så fort de äro lästa. Utöver att vara ett rent tidsfördriv når den ej.
G. L.
Kämparna i Ålleberg. Episoder ur historien av Lotten Dahlgren m. fi.
Sv. 1. t. 1934. 233 s. 111. (Barnbiblioteket Saga. 160.) (34853) Inb. 3:—.
En samling korta berättelser, till större delen från svensk historia i Sagas gamla välkända stil
och avsedd för yngre läsare. A. J—n.
Kastner, Erich. Pricken och Anton. Övers, från tyskan av Verna
Lindberg. A. B. 1934. 150 s. 111. (Önskeböckerna.) (34867) Inb. 3: 50.
Orig:s titel: Punktenen und Anton.
För de barn som skola kunna sentera Kästners berättarkonst räcker det ej med sinne för humor
i allmänhet utan för den groteska och barocka galghumor denne författare presterar. För dem som
förstå sig på detta blir säkerligen Pricken och Anton en rolig bok. I ett företal säger förf.: »Om
historien verkligen har hänt eller inte är alldeles likgiltigt. Huvudsaken är att den är sann. Och sann
är den om den hade kunnat hända.» Men har den här verkligen kunnat det? Nu är det ju så, att de
mest fantastiska historier kunna berättas så, att man i sin fantasi ger sig dem helt i våld. Men här
synes mig just ligga begränsningen i Kästners berättarkonst; han kan inte suggerera läsaren att helt
anamma overkligheten. Välbehövliga och bra gjorda äro hans funderingar efter varje kapitel — om
vad han menat och velat. Men varför lokalisera denna för svensk mentalitet så främmande
berättelse till Stockholm? G. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
