Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - H. Skönlitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dahl, Tora. Generalsgatan 8. Roman. A. B. 1935. 252 s. 4: 25.
En ung kvinnas utveckling och befrielse från minnet av en sällsynt hård och glädjelös barndom.
Boken vill vara mycket psykologisk och märkvärdig, men jag undrar om den inte på det stora
flertalet verkar huvudsakligen tillkrånglad och ganska tråkig. M. L.
Dalquist, Valdemar. Vardagsvers. H. G. 1936. 114 s. 4: —, inb. 6: 75.
Trots en viss dilettantism i formen, som ibland är litet för slängig och slarvig, bekräfta
den populäre skådespelarens nya dikter i stort sett intrycket av debutvolymen: små pregnanta
dokument av ärlig, ställvis gripande mänsklighet och genuint svenska i sin rosenröda sorg,
sin tappra humor. E. M.
Fagerberg, Oscar. Strängen brast. Allmogeförl., Vetlanda 1934. 147. s. 2: 50.
En konstlös berättelse med en originell språkbehandling om två unga människor brinnande av
lust att göra världen och sig själva bättre. »Strängen, som brast» är deras lille son, som går ifrån
dem lämnande ett aldrig läkt sår i föräldrarnas hjärtan. Om ock ej litterär i vanlig mening är boken
likväl genom de äkta, djupt mänskliga känslor, som tala ur den, läsvärd. Dock måste man
reservera sig mot åtskilligt, t. ex. karakteristiken av läkarna, som ej kunnat bota sonen. M. F.
[Fagerlind, Carl Gustaf.] Nyodling. Värmländsk kultur- och bygdeskildring. Av Gösta Waerne [pseud.]. See. 1935. 242 s. (35189) 3: 75.
I en lätt romantiserad form skildrar författaren en folkskollärares liv och gärning i en skogsbygd
i västra Värmland under 1870—80-talen. Kampen mot okunnighet och superi, ofta under
motstånd från inflytelserikare sockenbor, är den nyodling, författaren syftar på med bokens titel.
Boken har otvivelaktigt sina förtjänster. Den är ledigt skriven, innehåller en del redogörelser för
livet på den värmländska landsbygden, och skildringen av väckelserörelsens uppträdande i västra
Värmland är av särskilt intresse. Men likväl anser jag boken icke äga allmän betydelse.
Verklighetsunderlaget för boken framhäves enligt min mening för starkt, ja så kraftigt, att man frestas
tro, att författarens huvudavsikt med boken varit att skildra alla oförrätter och lidanden, som
huvudpersonen i boken (förf:s far, klockare och folkskollärare i Sillerud) fått utstå. Boken har
väckt stor uppmärksamhet i Sillerud och socknarna närmast däromkring. Som kultur- och
bygdeskildring är framställningen alltför ensidig och personligt färgad. G. A. G.
Forsberg, Astrid. Du är vägd på en våg. A. B. 1935. 276 s. 5: 50.
En tendensroman behandlande frågan om rätten att låta ett sinnessjukt barn, som därtill
har rent sadistiska mördaranlag, försvinna ur världen. Boken är visst ägnad att kasta ljus över
och väcka eftertanke i fråga om detta djupt allvarliga problem. Den passar bäst människor, hunna
till mogen ålder. M. F.
Gjötterberg, Eddy. Bara inte ensam. Sch. 1935. 174 s. 3: 75.
En samling noveller alla med motiv från vaknande sexualliv. Varken påfallande bra
eller dåliga, och ingenting för folkbiblioteken. M. L.
Grundström, Helmer. Tappra soldater. [Noveller.] Sch. 1936. 161 s. 3: 50.
Småhistorier med vardagsmotiv ur det svenska folkhemmet, passabelt berättade utan att vara
på ringaste vis märkvärdiga. N. G.
Hammenhög, Waldemar. Hustru eller lakej. Roman. N. o. k. 1936. 250 s. 6: —, inb. 7: 75.
En ingenjör i Stockholm, ekonomiskt oberoende ungkarl, bekajad med ett sjukligt pedanteri
och med hull och hår hemmahörande i den kategori som populärt rubriceras knöl, råkar ut för en
mera durkdriven lymmel, som han anställt såsom betjänt, och sedan också för dennes lika
förtjusande syster, vilken manövrerar ut betjänten och lägger beslag på den värde ingenjören. —
Denna skildring som uppehåller sig nästan uteslutande vid gemenheter — kulmen nås i
slutkapitlet, betjäntens sorti ur huset under genomtänkt och uppfinningsrik skadegörelse — kan icke sägas
vara helt talanglös, men den är i sin slappa unkenhet motbjudande och förmår i det stora hela
varken fängsla eller roa, som i synnerhet förf:s båda tidigaste böcker göra. N. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
