Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Holmdahl: Vid öppnandet av skolöverstyrelsens skolbibliotekskurs den 7 jan. 1937 - Oscar Wieselgren: Eugene O'Neill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
OSCAR WIESELGREN
Om man i detta ser riktlinjer för skolans arbete i våra dagar — och jag
tror att rätt stor enighet råder om det riktiga i dylika principer för den
pedagogiska verksamheten — då ligger det i öppen dag, att en välförsedd
boksamling, sammansatt med hänsyn till skolformen och elevernas åldersstadium, hör
till det betydelsefullaste och oumbärligaste i skolans utrustning.
Skolbiblioteket hör organiskt och nödvändigt samman med vår tids
pedagogiska program. Detta må formuleras aldrig så anspråkslöst och med hänsyn
till de realiteter man har att räkna med, då det gäller dess genomförande —
skolbiblioteken äro oundgängligen nödvändiga för alla försök i riktning att
förverkliga något av detta programs grundläggande och ledande idéer.
Jag skall nu icke fördjupa mig i frågan om skolbibliotekens uppgifter. Det
ämnet kommer ju efter mig att behandlas av kursledaren. Jag har blott velat
erinra om skolbibliotekens oumbärlighet såsom stödjepunkter och
kraftcentraler för något av det enligt mitt sätt att se mest berättigade och allmängiltiga
i tidens pedagogiska strävande, detta som man i allmänhet brukar sammanfatta
i begreppen: självverksamhet och aktivitet.
Säkert är, att ett av de mera trängande önskemålen för vårt skolväsen är
en utveckling av skolbiblioteken och deras utnyttjande i fullaste utsträckning
i undervisningen i olika ämnen. Detta önskemåls förverkligande utgör en
viktig förutsättning för allmänt erkända grundsatsers genomförande i skolans
inre arbete.
Skolbibliotekarien bekläder därför för närvarande — om jag får använda
en så krigisk bild — en strategiskt synnerligen betydelsefull post på den
pedagogiska fronten. Det gäller för honom att få skolans boksamling så
välförsedd som möjligt och utnyttjad på bästa sätt både av elever och icke mindre
av lärarna — hans kolleger — och att få in i medvetande och praxis
skolbibliotekens användbarhet i undervisningens och uppfostrans tjänst. Kan
denna kurs i någon mån stimulera till och befordra en verksamhet i detta syfte,
då har den uppfyllt sitt ändamål.
EUGENE 0’NEILL.
Nobelpristagaren i litteratur för år 1937.
!
Av Oscar Wieselgren.
När Svenska Akademien med nobelpriset i litteratur belönade den amerikanske
dramatikern Eugene O’Neill, handlade den utan tvivel i full överensstämmelse med
stiftarens egen avsikt, för så vitt denna nämligen — och att så förhållit sig kan
anses mycket sannolikt — har varit att giva ett kraftigt handtag åt ännu i
utveckling stadda, kämpande begåvningar, vilka länge haft att brottas med yttre motgångar
och svårigheter. I närvarande stund står O’Neill utan all fråga i främsta ledet bland
samtidens teaterförfattare, men under många år var han en häftigt omstridd
personlighet, som blott genom sin egen sega energi och den osjälviska entusiasmen hos
sina vänner förmådde hålla sig uppe och göra sina krafter gällande. Han begynte
tidigt att andas teaterns luft, ty hans far var en framstående skådespelare och
lät alltifrån barndomen sonen få en inblick i scenens konst och teknik. En tid
i sina yngre år förde han ett tämligen oroligt vandringsliv och prövade med mer
eller mindre framgång på en rad skilda yrken, var journalist, sjöman och ännu
åtskilligt annat. Vid några och tjugu års ålder kom han emellertid till det berömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
